Kidnapped for love

Fri?

Levde jag eller inte? Var allt bara en dröm och jag skulle vakna upp med mina föräldrar? Tro mig.. Jag ville vara död denna stund. Vad ville världen mig? Allt jag ville var att vakna upp OCH ATT DETTA SKULLE VARA EN JÄVLIG dröm. Men drömmar är till för losers...

"Hej Kiana", en välbekant röst hörde jag från min vänster. Jag kollade dit och såg flickan ligga och hon pratade som vanligt igen. Hennes mage var opererad men hon hade ett täcke över.  "Hej, hur är det"? Frågade jag henne och log. "Bra tror jag. Utan dig skulle jag ha varit död", sa hon tacksamt. "bara glad att hjälpa dig. Hur gammal är du"? Jag log mot henne igen undrande. "12 år är jag..", sa hon lite halvglatt. "Har något hänt"? Frågade jag lite försiktigt.

Hon suckade och sa "Ja faktiskt... Den där mannen var Lucas medhjälpare. Lucas hade lovat att om han hittade dig så skulle han få dig i en vecka och slå dig te.x. Han är sjuk. Sedan skulle han föra dig till honom. Du kan inte lita på någon Kiana. Och vet du varför jag vet detta? Jag var fast hos Lucas och blev slagen av en av hans vakter. Men jag vet varför jag var där", sa hon.
(Hehe vet att hon pratade väldigt länge).

Jag bara stod som fastfrusen. Finns det fler tjejer som är fångade? Vart har han fört de?

"Ska du säga något"?
"Förlåt.. Men vad hände sen, och vadå vet varför?" Jag kollade in i hennes ögon och hon såg orolig ut.

"Lucas är min pappa. Han fick hans brorsas tjej. Jag tror att hon hette typ Jene, Janie. Men hon var ung. Hon var min mamma", sa hon. "Men min farbror var snäll. Han hette Anton och tog ofta hand om mig när Lucas var borta. Hos honom kände jag mig trygg".

"För det första? Lucas? Din pappa?! För det andra. Hon hette Jane. För det tredje, så flydde jag precis från Anton", svarade jag med chockad röst.

"Vänta va? Jag fattar inte", hon kollade oförstående på mig.

"Jag ska visa dig", jag tog upp ett papper och en penna och började rita.

"Förlåt jag fick inte direkt A i bild hahah", sa jag och log.

"Nu tror jag att jag fattar. John är pappan av Lucas och Anton. Jane och Anton var ihop, men Lucas gjorde ngt med henne och fick mig. Och Lucas gjorde ngt med dig och du fick ett barn", sa hon glatt.

"Hahah jaa det stämmer. Men du, vart ska du ta vägen efter detta"? Frågade jag.
Plötsligt blev hon tyst, väldigt tyst.
"Vet inte riktigt.. Vill inte gå tillbaka till pappa".

"Men vet du, jag ska ta hand om dig. Jag skaffar en egen lägenhet och adopterar dig", jag log mot henne.

"Åh tack, tack, tack, TAAACK"! Hon ropade högt i hela rummet och hoppade upp i sängen glatt.
Jag skrattade. Hon var så himla gullig.

Just då kom läkaren in. Hon hade papper med sig och frukost till oss. Hon gav frukosten till oss och sa "Vet du hur man ska föda"?

"Vad menar du"? Sa jag förskräckt. Hennes blick vandrade på min mage. "Jo, du ska ju föda om 2 veckor". Jag blev alldeles chockad. Två veckor?! Har det gått sån himla lång tid?! Wtf. "2 veckor!? Har jag varit borta SÅ länge"? "Ja, det verkar ju som det. Och jag vet om att du har varit kidnappad i 5 år. Men jag har kvar dina föräldrars pengar, de var väldigt rika. Du kan köpa ett stort hus om du vill", sa hon och log.

Juste, jag var ju rik. Men nej, ett stort hus skulle jag bara känna mig ensam i. Jag skulle vilja ha en medelstor lägenhet.

"Nej tack, en lägenhet funkar bra", sa jag. Hon nickade. "Jag ska försöka hjälpa dig att hitta en. Och flickan där, jag har ingen information om henne. Är hon din dotter"? Jag behövde ljuga, annars skulle inte jag ha fått ha kvar henne. "Ja, hon är min", sa jag. Hon nickade.

3 dagar passerade. Jag hade fått en liten 3:a som jag var väldigt nöjd över. Möbler hade jag redan skaffat och både hon och jag hade fått sitt eget rum. Och flickan hette tydligen "Alicia".

"Tack för att jag får bo med dig Kiana", Alicia satt och kollade på Pretty Little Liars. "Såklart, du är som min biologiska dotter", jag rufsade hennes hår lite och log.

Jag satte mig vid bordet och stirrade ut genom fönstret. Undrar vad Anton gjorde nu, och Lucas med.

Jag skrek av att någon knackade på dörren. "Kiana, chilla"! Ropade Alicia. Hon gick för att öppna dörren men jag stoppade innan hon hann öppna. "Shh, det kan vara Anton eller Lucas", sa jag och föste bort henne. Jag kollade ut ur hålet i dörren och såg ingen mindre än.. Anton?

Åh nej...

973 ord <3

Heeei Loves!

OMG NÄSTAN 5K LÄSARE!!!!

Helt jävla sjukt... Är så himla tacksam :D

Och förlåt sååå mkt för att jag inte har uppdaterat. Tar pauser här och där, har verkligen inga ideér till denna berättelse. Snälla skriv och hjälp mig att komma på ideér. Skulle vara sjukt snällt <3.

Och ja, denna berättelse börjar närma sig sitt slut tyvärr :(. Men jag kommer göra en fristående bok, som ni kommer få veta om nu ;).

Boken kommer heta något med "Cancer Love". Eller något sånt. Det kommer att handla om Jane och Anton som han berättade om i ett annat kapitel :). Jag tror att den kommer bli bättre än denna bok. Hoppas jag. Och hoppas att ni kommer läsa den dåå :). Har planerat ganska mkt för den, så den kommer bli lättare att förstå än denna.

Ni kommer att få veta mer om den boken i nästa kapitel :). Ha det bäst!

Love you guys! <3