Kidnapped for love

Kille eller tjej?

Jag slet bort min mun och sparkade honom mellan benen. Han föll ihop på golvet och allt jag kunde göra var att le. Efter några minuter ställde han sig upp och skulle precis slå mig innan doktorn kom in.

"Ja jag är väl psykiskt sjuk", sa jag lite irriterat. "Så han berättade"? Läkaren verkade en aning misstänksam men lät det va'. "Vi behöver ta lite prover och sånt för att veta att du mår bra", hon tog av handklovarna. Jag nickade och satte armarna i kors.

Hon tog tag i min hand och sträckte ut den. Hon gjorde sånt man gjorde när man skulle ta blodprov. Jag vill dock inte beskriva det eftersom jag hatade det. Hon stack in nålen och jag bet mig hårt i läppen så att det började blöda. Tårar rann ner för mina kinder och jag var så nära på att skrika och springa ut.

De värsta sakerna i mitt liv är just nu:

1. Anton

2. Lucas

3. Spindlar

4. Blodprov

5. Sprutor

6. Att dö

Eller varför ska jag egentligen vara rädd för att dö? Det skulle bara vara en lättnad. Då skulle jag aldrig behöva se Antons ansikte. Dock har jag inte sett Lucas på ett tag. Undrar vart han är.

Hon drog ut nålen och gick ut från rummet. Anton höll om mig och i min ena hand. "Är det klart"?

Han log och sa "Ja det är det".

Läkaren kom in igen. "Vill ni veta om det blir en flicka eller en pojke"?

"Ja"! Svarade jag och satte mig upp. Hon gav pappret till Anton som läste det.

Anton

Fuck, jag ville ha det andra könet. Hur ska jag kunna uppfostra det könet? Det har jag aldrig gjort! Jag har ju egentligen inte uppfostrat någon.

Kiana

Jag tog tag i pappret och läste. Det får inte vara sant.. Han kommer att mörda barnet! Åhnej...

Det är en...

Flicka...

"Vafan ska det vara en flicka för"? Anton grep hårt tag i min arm och kollade in i mina ögon. "Det kan ju inte jag välja"!

Han kommer att kidnappa barnet precis som jag. Å andra sidan om det hade varit en pojke skulle han ha tagit pojken från mig. "Kan vi gå hem nu"?

"Ja. Det kan ni", svarade doktorn och hjälpte mig upp. Anton lyfte mig ut ur sjukhuset och in i bilen. "Du är så hemsk", sa jag när vi hade kommit en bit. Han iggade mig totalt och fortsatte köra.

"Säg något då"! Jag skrek nästan i bilen. "Vad vill du att jag ska säga"? Han tittade på mig argt med sina arga ögon. Jag snyftade. "Jag vet vad du kommer göra med flickan".
"Vad"? Han kollade på mig igen med snällare ögon. "Jag har många tankar. Sälja henne, kidnappa henne, låsa in henne, tortera henne, döda henne"... Men jag fick inte ens säga klart innan han började prata "Du tänker för mycket". "Så elak är jag inte. Hon är din, jag hatar barn, så du får ta hand om henne".

Jag pustade ut. Jag skulle inte kunna leva med att han tog barnet ifrån mig. Just då stannade bilen och slutade fungera. "Vad i helvete"? Han försökte starta om motorn flera gånger men det gick inte. "Stanna här".

Han gick ut från bilen och kollade bilen. "Fuck". "Vad"? Jag öppnade bildörren och kollade ut. Någon hade förstört hela motorn. "Lucas"? Jag kollade åt hans håll och han nickade. Han tog tag i min hand och vi gick in i skogen. "Fuck att jag inte tog med mig mobilen". Han höll i min hand hårt och det gjorde typ ont. "Anton".. "Vad"? Han skrek nästan och man märkte att han var stressad. "Det gör ont", jag talade med en osäkerhet för jag var rädd för honom. Han släppte taget lite och vi fortsatte att gå.

Efter ungefär en halvtimme var jag slut. "Anton.. Jag orkar inte mera".. "Kom igen. Förstår att det är jobbigt med din bebis. Men vi måste fortsätta", han drog mig lite vilket underlättade.

Just då ramlade jag ner i en grop. Jag skrek till och skrapade upp mitt ben. "Kiana"?! Antons röst lät förskräckt och även rädd. Jag såg inte honom eftersom jag inte vågade röra mig. "Sträck mig din hand", han snuddade min axel. Jag skakade på huvudet och såg blodet rinna ner för mitt knä. "Kiana vi måste rengöra det där"! Han lät hysterisk men ändå lugn på något sätt. Jag sträckte mig för hans hand utan att titta eftersom jag var livrädd.

Men handen var mycket kallare än hans. Och mindre..

När jag hade kommit upp såg jag att det inte var Anton. Det var någon annan..

816 ord <3

--------------------------

Hej Loves! :*

Omg vi är nästan uppe i 2k läsare! WHAT?! Omg denna berättelse växte så snabbt!

Anyways, blev inte så himla nöjd med detta kapitlet, men hoppas att ni gillade det! Love you guys och ses i nästa kapitel!