Kidnapped for love

Johns rätta beslut..

"Nej... Jag vill inte bli din flickvän", sa jag och suckade. "M...Men.. Varför"? Frågade han ledset. "Du kidnappade mig", sa jag argt. "Jag förstår... Men barnet då"? Sa han osäkert. "Det är mitt barn. Du kidnappade mig. Ta inte barnet", sa jag och skrek. "Ok...", sa han yrt och gick ut. Jag satte mig vid skrivbordsstolen och grät alla mina tårar jag hade. Väckarklockan bredvid mig ändrade bara tid hela tiden. Allt gick så snabbt. Jag var precis 19, nu var jag 24 och gravid. Jag visste allafall vad barnet skulle heta. Om det blev en blond tjej, Cassie. Om det blev en brunhårig tjej, Sofia, om det blev en svarthåriga tjej, Amalia. Och om det blev en blond kille, Chad, en brunhårig kille, Daniel, och en svarthårig kille, Gabriel.

John kom in i rummet. Jag vände skrivbordsstolen mot honom. "Ja"? Frågade jag. "Du gjorde rätt beslut som inte ville bli ihop med honom", sa han. "Varför"? Frågade jag. "Han är snart en gängledare, och du är... en vanlig svag flicka", sa han surt. "Vi passar inte ihop", sa jag och suckade. "Nej", sa han. "Betyder det att du kommer att släppa mig"? Frågade jag. "Absolut inte", sa han argt. "Vad ska jag göra resten av mitt liv då"? Sa jag och suckade. "Jag vet väl inte", sa han surt. Jag började fälla massor av tårar. Jag försökte hålla de inne men det gick inte. Jag grät och han såg bara på. "Jag klarar inte av detta mer"! Sa jag med tårar som flödade ner. "Kom med mig", sa han och tog min handled.

Jag följde osäkert ner honom för den långa trappan och in i vardagsrumnnet. Han tog ett jättelångt rep och satte löst runt min handled. Sedan satte han den i en krok i taket så att den inte gick att dra av. "Nu kan du röra dig runt i vardagsrummet, köket och toaletten", sa han. "Tack så mycket", sa jag glatt. Jag gick in i köket och såg att Lucas gick där. "Får jag... Ta mat"? Frågade jag försiktigt. "Ta hur mycket du vill ha", sa han. Jag tog snabbt ut juice och en macka med pålägg. Det var det bästa jag ätit på länge. Jag satte mig ner vid bordet och åt. Jag åt snabbt upp och la in den i diskmaskinen. "Lucas"? Frågade jag. "Ja"? Svarade han. "Varför tycker du om mig så mycket"? Sa jag tyst. Han suckade och sa "Du är vacker, du är begåvad, du är allt", sa han tyst. Jag rodnade lite och tittade sött på honom.
------------

Det kanske inte gör något om jag blir ihop honom?

NEJ! FOKUS NU KIANA! Jag kunde inte vara med honom. Han kidnappade mig. Fast hans hår var ganska gulligt. NEEJ! JAG MÅSTE VERKLIGEN SLUTA!

Han gick fram till mig och tog sin hand runt min midja. Han närmade sig min mun. "S...SL...SLUTA", sa jag argt. "Fineee", sa han- Jag suckade och kysste honom. Han pressade sina läppar mot mina och tog hårt i min tröja...