Toxic // Dante Lindhe

T J U G O Å T T A

Jag trär luvan över huvudet och lägger mina händer i  fickorna med en låg suck. Dagen som började på bästa sätt, men som led mot en natt och evighet full med frågor jag inte kunde få svar på.

Var min mamma och pappa medvetna om att deras liv bara några dagar efter att dem skrivit brevet skulle ta slut? Om dem visste, varför försökte dem inte förhindra det?

Varför lämnade dem oss föräldralösa med längtan om att få vara i en trygg famn, men vetandes om att man aldrig skulle få vara med om det igen.

Varför?

Efter att ha gått i min ensamhet och insjunken i mina tankar känner jag hur svimfärdig jag helt plötsligt börjar blir. Jag slår mig direkt ner på asfalten och grimaserar när småstenarna fastnar i handflatan på min högra hand. Jag borstar irriterat bort stenarna som fastnat i handen och tittar med en suck fram på den folktomma gatan.

Jag var rädd för att veta sanningen, jag var rädd för vad som gömde sig i mörkret.

Skulle jag klara av det? Eller skulle det brista för mig.

Jag vet inte hur dem egentligen tänkt med detta, jag uppskattar deras brev för det är ju trotts allt från min älskade mor & far men det hade kanske suttit bäst ifall sanningen förblev osagd.

Mina läkta sår över mina föräldrars död hade precis blivit till ett ärr, men nu är det precis som att någon skurit upp det till ett nytt sår igen. Att börja om denna läkning på nytt skulle inte bli lätt för mig och jag var så rädd för vad jag skulle få reda på när sanningen blev sagd.

Jag lägger inte märke fören nu att det ligger ett paket i fickan. Jag tar fram det och ser väldigt snabbt att det är ett cigarettpaket. Med hopp om att paketet inte är tomt öppnar jag upp det och finner med en lättnad två cigaretter samt en tändare.

Jag placerar en cigarett mellan mina läppar, tänder den genomskinliga tändaren och för den mot cigaretten. Jag aktiverar den och drar in ett bloss. Efter någon sekund blåser jag med en suck ut röken.

Jag tar fram min telefon ur bakfickan och ser några enstaka sms från Nikko & Noel samt andra notiser från mina vänner och Dante.

- Snälla säg att du e okej.

- Lova att komma hem ikväll.

Jag skiter i att svara dem, utan går in på snapchat istället och tar en bild på mig med cigaretten mellan läpparna innan jag skickar den till gruppen. Med ett svagt leende suckar jag och stänger därefter ner min telefon igen.

I ögonvrån ser jag hur någon kommer mot mig, en manlig figur. Han ställer sig framför mig och sätter sig på huk.

"Är du okej?" Jag tittar irriterat in i hans mörka ögon och avfyrar en låg suck.

"Det har du inget med å göra." Säger jag irriterat men inser väldigt snabbt att denna främling inte gjort mig något, förutom att ha frågat ifall jag är okej.

"Förlåt, dålig kväll." Säger jag med ett ursäktande leende, han nickar svagt innan han sätter sig bredvid mig mot elskåpet.

"Du vill inte berätta?" Jag tittar på honom med höjt ögonbryn och för långsamt bort blicken mot gatan igen.

"Jag känner inte dig." Är det ända jag säger innan jag tar ett bloss från cigaretten.