Toxic // Dante Lindhe

T J U G O F E M

Onsdag 25 April 2018

Jag mår inte bra, det måste jag erkänna.

Det var något inom mig som hade tagit in det Noel berättade så hårt att jag inte kunnat äta på flera dagar. Det var onsdag idag och min aptit var fortfarande dålig. Jag var inte rädd för Teo, men jag var rädd för vad han var kapabel till och för mig var det två helt olika saker.

Teo's hat mot Dante var större än kärleken för Olivia.

Jag tittar ner på min telefon som börjat vibrera och jag ser hur Dante skickat ett sms.

- Hej baby, hur e det? <3

Jag avfyrar ett svagt leende åt hans sms innan jag knappar in mitt svar.

- Hej älskling, jo livet rullar på hyfsat. Saknar dig <3

Jag ser hur de tre punkterna blir synliga i det nedre vänstra hörnet som symboliserar att han skriver.

- Vill du att jag kommer över? Saknar dig så oerhört mycket. <3

Jag nickar svagt med ett leende åt hans svar men inser i samma sekund att han faktiskt inte kan se mig. Jag trär täcket närmre min kropp innan jag skriver in mitt svar.

- Ja, ensam hemma. Nyckel finns under ljuset i lyktan på verandan. Jag e i rummet <3

- Kommer om fem. <3

Jag klickar ner sms konversationen och stänger igen mina ögon. Det tar inte lång tid innan jag känner hur jag sakta men säkert slumrar till.
_________
Dante
Jag lägger med ett svagt leende ner min telefon i bakfickan, reser på mig ur soffan och går ut i hallen. Jag trär på mig mina skor och ropar till Ludwig och Axel att jag sticker iväg.

Jag går ut från huset och sätter mig i bilen som står placerad på uppfarten. Jag startar den och börjar direkt köra mot Alidas hus.

Jag kunde inte undgå att bli orolig för henne, hon känns inte som den Alida hon var innan festen ägde rum. Men att klandra henne var något jag aldrig skulle kunna göra. Det känns som att något är fel och jag mår så dåligt över att hon mår dåligt. Hon har aldrig erkänt det men jag kan tydligt se på henne att något är fel.

Jag parkerar utanför huset, hoppar ut från bilen och går upp mot verandan. Jag öppnar lyktan, lyfter på ljuset och finner en nyckel precis som hon sagt skulle finnas där. Jag låser upp dörren och går därefter in i det tysta huset. Jag låser dörren efter mig, trär av mig skorna och styr mina steg upp mot övervåningen.

Jag öppnar försiktigt dörren till hennes sovrum och finner henne snabbt i sängen, sovandes. Jag avfyrar ett milt leende över hur vacker hon är när hon sover innan jag stänger dörren efter mig och går med tysta steg fram till sängen.

Jag låter min hand lyfta på täcket och lägger mig försiktigt ner i sängen bredvid henne. Mina armar omfamnar hennes kropp och jag drar mig försiktigt närmre henne så att vi skedar. Jag drar in doften av henne och placerar försiktigt en kyss mot hennes kind.

"Hej baby." Mumlar jag med ett leende när jag känner hur hon rör på sig. Hon tittar upp på mig och vänder sig försiktigt om.

"Hej." Ler hon svagt och placerar försiktigt sina läppar mot mina. Jag skulle ljuga ifall jag sa att jag inte känner hur hela kroppen pirrar till varje gång hennes läppar berör mina.

"Hur är det egentligen?" Frågar jag försiktigt och ser hur hon direkt förändrar sitt ansiktsuttryck till en tom blick.

"Jag vet inte helt ärligt." Mumlar hon lågt och lutar sin panna mot min bröstkorg. Jag avfyrar en låg suck och kysser henne försiktigt på huvudet.

"Vill du prata om det?" Frågar jag men känner hur hon inte tycker om min fråga.

"Jag vet inte vad som händer med mig. Det känns så jobbigt att veta att han dödade henne och att du är så olycklig." Viskar hon lågt och jag känner hur min tröja börjar bli fuktig. Jag vet precis vad hon snackar om och känner direkt hur en klump bildas i min hals.

Olivia, vad jag saknar dig.

Jag drar in ett hackigt andetag innan jag försiktigt lyfter upp hennes huvud mot mig med hjälp utav min tumme och pekfinger.

"Att förlora Olivia var en av de värsta sakerna jag varit med om eftersom att hon betydde allt för mig. Men Alida Jolin du ska veta att jag inte är olycklig, det är snarare tvärtom. Jag är så oerhört lycklig i detta stadiet i mitt liv, med dig. Jag älskar dig." Hon tittar med ett försiktigt leende in i mina ögon, placerar sin mjuka hand om min käke och för försiktigt samman våra läppar i en mjuk kyss.

"Jag är ledsen för det som hände Olivia." Viskar hon mot mina läppar, jag nickar försiktigt och biter henne därefter i läppen.

"Det är jag med." Viskar jag till svar och lägger min hand mot hennes käke för att föra hennes ansikte närmre mitt egna.

Jag saknade Olivia så jävla mycket, det gjorde jag men jag hade Alida nu. Tjejen jag var så oerhört förälskad i.

"Du är så liten." Viskar jag lågt efter att han lagt mina händer om hennes midja. Hon ger ifrån sig en låg suck och riktar bort sin blick från mig.

"Jag har haft problem med min aptit de senaste dagarna." Mumlar hon lågt vilket får mig att bli en aning orolig för henne.

"Alida det är inte bra." Säger jag lågt, lägger min hand om hennes smala men underbart fina mage.

(Det han tänker menas inte med att han bara gillar tjejer med smal mage.)

"Jag kan inte hjälpa det Dante, jag mår bara så dåligt på sistone." Suckar hon och drar sig försiktigt bort från mig.

"Du vet att jag aldrig tänker låta något ont hända dig och skulle han ens lägga sin blick på dig igen kommer jag att skjuta honom i huvudet." Säger jag, en aning skarpt och ser hur Alida tittar förvånat upp på mig.

"Så du menar alltså att du går runt och bär på en pistol?" Säger hon högt och reser sig upp till en sittandes position. Jag sväljer hårt men nickar svagt som svar.

"Ni är ju helt fucked up sjuka i huvudet, Dante det är olagligt." Säger hon surt, jag lägger försiktigt min hand över hennes men hon drar direkt bort sin hand.

"Men älskling hur ska jag annars kunna försvara mig." Suckar jag och sätter mig till en sittandes position.

"Med en pistol?" Mumlar hon och undviker att möta mina ögon.

"Tyvärr." Är mitt ända svar, för det är sanningen och jag kan inte hjälpa att det är så. Jag har försatt mig i denna skiten och har en lång bit kvar innan jag kan sluta med det här.

"Jag ska sluta, för dig." Mumlar jag med ett svagt leende på läpparna, hon vänder sig om med ett milt leende på sina läppar och kryper fram till mig.

"Skulle du göra det för mig?" Viskar hon lågt, jag lägger min hand mot hennes käke och nickar.

"Jag skulle göra allt för dig." Svarar jag och hon placerar med ett brett leende sina läppar mot mina.

Jag ljög inte, jag skulle kunna göra allt för henne.

Vår tid tillsammans har inte pågått under en lång tid men den här tjejen som har sina läppar placerade mot mina betyder just nu allt för mig. Utan henne skulle jag fortfarande vara den känslokalla och idiotiska typen.

Att jämföra Alida med Olivia skulle aldrig komma på frågan. Dem är två helt fantastiska människor, men på två helt olika sätt. Jag lever i nuet där mina känslor för Alida är större än vad dem någonsin har varit för någon.

Fy fan vad jag älskar henne, över hela mitt hjärta.

____________
Rösta och kommentera
Så här fick ni lite ur Dantes perspektiv också.
Hoppas ni tyckte om det.

Xoxo dantexlindhe