Toxic // Dante Lindhe

T O L V

Fredag 13 April 2018

"Dante varför får jag en känsla av att det är något fel med Ludwig?" Säger jag bekymrat efter att ha lagt på samtalet för några minuter sedan. Jag biter mig i läppen och tittar upp på Dante med en bekymrad blick. Han öppnar ögonen och tittar trött ner på mig.

"Vad menar du?" Frågar han med ett litet leende och placerar en kyss på min panna. Jag avfyrar en låg suck och fäster min blick på min hand som ligger placerad på hans magen.

"Det känns bara inte som Ludwig." Börjar jag lågt och sätter mig upp i sängen som vi fortfarande befinner oss i.

"Jag såg på honom att det var något som inte stod rätt till." Jag ser hur Dante rynkar på ögonbrynen och sätter sig halvt upp.

"Du menar när vi pratade om oss?" Säger han och jag nickar.

"Alida det är säkert ingenting." Säger han vilket gör mig lite smått irriterad. Något är fel, det vet jag. Då jag känner att det inte är lönt att ta upp det mer med honom går jag av sängen.

"Vad gör du?" Frågar han, bekymrad över att jag lämnat honom själv i sängen. Jag lägger armarna i kors och höjer på ena ögonbrynet med ett milt skratt.

"Om jag inte har fel för mig så kom du hit vid 2 tiden och vad är klockan nu? Jo den är 7 på kvällen, är det inte dags att röra på sig?" Säger jag och börjar gå mot sovrumsdörren.

"Skickar du hem mig eller?" Jag avfyrar ett lågt skratt och skakar på huvudet.

"Det var ju verkligen det jag sa." Flinar jag och tar mitt första steg ut från rummet. Jag kan höra hur han ger ifrån sig en hög suck innan ljudet av att han rör på sig når mina öron.

"Vart ska du då?" Frågar han och kommer upp bredvid mig. Jag tittar upp på honom med ett leende och pekar mot trappan.

"Vill du käka här?" Frågar jag och känner hur han stelnar till. Jag himlar med ögonen och placerar min hand i hans.

"Är du rädd för att träffa mina bröder?" Han fnyser högt och tittar ner på mig.

"Nej." Jag skrattar åt hans korta och enkla svar innan vi tillsammans går ner till trappan.

"Om vi nu snart är tillsammans är det väll lika bra att du träffar min familj redan nu." Fnissar jag och känner hur hans arm omfamnar min midja.

"Det har du rätt i, jag är bara inte van vid det här med att träffa tjejers familjer." Säger Dante och tittar ner på mig.

"Wow det där lät ju bra. Förlåt." Säger han lågt tittar på mig med en ursäktande blick. Jag lägger min ena arm om honom och avfyrar ett skratt.

"Det är inget att säga förlåt för." Skrattar jag och placerar med ett leende en kyss på hans kind.

Vi kommer in i köket där jag får syn på min bror Noel. Han står med ryggen mot oss vid spisen och lagar antagligen mat. Världens bästa bror.

"Äter du middag här?" Frågar han utan att ens titta bak på oss. Jag tittar upp på Dante med ett leende och ser hur förvånad han blir över vad min bror precis sagt.

"Ja, gärna." Säger han och nu vänder sig Noel om. När han ser Dante spärrar han upp ögonen och jag ser hur hela hans kropp blir spänd, likaså Dante's.

"Lindhe?" Muttrar Noel och tittar mellan oss båda två ett flertal gånger innan han tittar tillbaka på Dante.

"Alida vad fan gör du med en kille som Dante Lindhe? Han är inte bra för dig." Säger han strängt och tittar menande på mig.