S J U T T I O Å T T A

2.4K 81 40
                                    

Lördag 30 Juni 2018

Att se honom sitta så still, så tyst med en blick som visar inget annat än tomhet skrämmer mig. Jag biter mig i läppen samtidigt som jag försiktigt tittar upp på honom. Hans uppmärksamhet är fortfarande fäst i pappret och han har smått särat på sina läppar samtidigt som han tar lågmälda andetag. Handsvetten som skapats på bara dessa minuter är troligtvis den värsta jag varit med om och jag kan nästan känna hur kallsvettig jag börjar bli i hela kroppen. Jag vågar inte säga något, för jag är rädd för vad hans svar kommer att bli. Händerna som innan legat på bordet för jag ner i min famn och fäster istället blicken på dem. Jag stänger igen mina ögon samtidigt som jag låter några enstaka tårar lämna mina tårkanaler. Jag vill inte gråta, men jag antar att det är okej i denna stund.

"Du får aldrig någonsin glömma att jag älskar dig Alida, aldrig."

Jag lyfter på huvudet och möter Dantes glansiga ögon. Hans blick gick från pappret till mig och han ser ut att kunna börja gråta vilken sekund som helst. Underläppen skakar något enormt och det känner jag även hur hans ben under bordet också gör. Jag lägger mitt huvud lätt på sne och lägger upp mina händer på bordet igen.

"Du klär dig inte som en hora," Jag rynkar på ögonbrynen och tittar smått chockat på honom då jag absolut inte var förberedd på att få höra honom säga det.

"Du klär dig som den vackra tjejen du är och det är ingen hora."

Hans genuina och gråtfärdiga röst värmer mitt hjärta, inte på det sättet att jag blir varm av att se honom gråta men att hans genuina röst och utstrålning visar hur mycket han ångrar sig. Jag sträcker långsamt fram mina händer mot mitten av bordet och kollar med ett svagt leende på honom. Han besvarar milt mitt lilla leende och för sina händer mot mina. Dante sträcker sig med kroppen en bit in mot bordet och för mina händer upp mot hans ansikte. Han placerar små kyssar på vardera handrygg innan han blundar lätt samtidigt som han låter sin kind luta sig mot mina händer.

"Det var inte meningen att ljuga för dig mitt hjärta, men allt blev bara så mycket när vi fick reda på att Teo fortfarande lever."

Bara hans namn får mig att rysa till av obehag. Dante öppnar upp sina ögon och verkar se mina oroliga ögon för han kysser min ena handrygg i några sekunder.

"Jag vill inte det här Dante."

Jag låter mina händer lämna hans och för dem mot mig igen. Han kollar med oförstående blick på mig och torkar bort de tårar som smetat ut sig på hans kinder med hjälp av sina händer. Med kraften i min kropp och mina händer reser jag mig från bordet.

"Nej snälla lämna mig inte igen." Viskar han med ynklig röst och ljudet av små hulkningar når mina öron. Jag går runt bordet och ställer mig bakom honom. Jag låter mina armar krama om hans hals samtidigt som jag kysser honom på kinden.

"Jag vill inte riskera att förlora dig igen, inte efter förra gången."

Mumlar jag och lutar med stängda ögon min panna mot hans tinning. Jag drar ut stolen bredvid Dante och för den intill honom där jag sedan slår mig ner. Min kropp vrider jag så att jag sitter mot honom och det ena benet vilar uppe på stolen. Jag låter min ena hand läggas på hans lår där jag fäster min blick.

"Att förlora dig Dante Lindhe," Jag tittar upp på honom.

"Är det som skrämmer mig allra mest."

Dante för sina händer mot mig och placerar dem om vardera sida om min nacke och hals. Jag brer ur ett svagt leende på mina läppar samtidigt som jag låter mina ben lägga sig om vardera sida av Dantes ben och jag sätter mig i hans famn. Jag blir automatiskt lite längre och huvudhöjden är nu ungefär densamma som Dantes.

"Du kommer inte att förlora mig Alida, inte pågrund av Teo. Inte pågrund av någon."

Mumlar han lågt, jag nickar svagt och för sakta mitt ansikte mot hans. Jag stannar några millimeter ifrån hans läppar och möter hans ögon.

"Du ska veta att jag förlåter dig."

Jag återfuktar mina läppar och för min blick ner mot Dantes fylliga och felfria läppar. Han slickar sig om läpparna och jag vrider lite på huvudet för att lättare kunna kyssa honom på det sättet jag vill. Mina läppar berör hans och jag kysser honom passionerat. Två veckor utan hans läppar har jag gått, två veckor utan hans beröring och nu får jag äntligen känna honom mot mig. Kyssen varar i några sekunder innan jag särar lite på mina läppar för att vi ska kunna utbyta ännu fler. Mina händer förs automatiskt upp längs hans överkropp och stannar upp bakom hans nacke. Jag lyfter lätt på min kropp för att kunna flytta mig längre in mot Dantes kropp. Med hjälp av mina händer bakom hans nacke trycker jag min kropp hårdare mot hans.

"Snälla."

Mumlar jag mellan våra kyssar och Dante särar direkt på läppar vilket automatiskt avslutar våran kyss. Han kollar försiktigt på mig och jag skakar bara på huvudet.

"Snälla ta mig, ge mig sju minuter i himlen om inte mer. Låt oss leva inatt, du och jag."

Viskar jag och kysser honom på läpparna och ner över käken. Utan att direkt säga något tar han bort händerna från min hals och låter dem hamna om min rumpa. Jag kramar om honom och han reser sig från stolen med mina ben tight om hans kropp. Med självsäkra steg styr han stegen mot sovrummet. Han går in i rummet och stänger sedan sovrumsdörren efter oss.

Jag vet att vi inte kan glömma våra problem för gott, men just nu ville jag inget annat än att få känna hans kropp mot min. Hud mot hud. Jag vill få känna hans kärlek, hans kyssar och hans beröring. Att inte tänka på något annat än oss. Att vi får leva inatt och låta verkligheten sova. Bara för denna natt.

________________
Rösta och kommentera

Nope ingen sexscen idag inte <3

Hoppas ni gillade det trots att det inte skedde så mycket, jag ville bara att dem skulle få ha varandra och ta tag i sina problem någon annan dag. Inte inatt.

Dem har en del att prata om iallafall och vi får se hur djupt dem pratar med varandra om allt som hänt.

Toxic // Dante LindheUnde poveștirile trăiesc. Descoperă acum