halvblod och trollkarlar

Kapitel 6.

Harrys perspektiv

Efter slaget om Hogwarts bodde jag hos Ron hela sommaren. Det var mycket bättre än att behöva bo hos Dursleys. Men det var jobbigt eftersom vi var så många, Ron, Ginny, Hermione, Jag, George, Percy, Mr. Weasley och Mrs. Weasley. Det riktigt jobbiga började däremot den 26:de Augusti.
Vi hade varit ute och spelat Quidditch jag och Ron mot Ginny och George. Hermione som hade lagt sig för att läsa på marken ropade plötsligt till:
"Fred!!" Hon pekade mot en liten dunge. Och mycket riktigt stod en kille med rött hår där. När han såg oss började han springa mot oss.
"Fred!" George sprang fram till sin tvillingbror och kramade honom.
"Vem är det där?" Bakom Fred stod en svart hårig kille med orange t-shirt och shorts. Han hade sår över armarna och benen och tittade ner i marken. Han gick långsamt framåt, men stödde sig så lite som möjligt på vänstra foten.
"Det här är Percy Jackson."

Leos Perspektiv

Hela den här grejen är galen. Och jag är expert på galenskap. Jag har sett en staty sjunga 'blinka lilla stjärna' medans hon hällde syra i sitt ansikte, jag har sett en naken Neptunus staty fånga Jason, jag har kidnappat en gudinna och hållit henne fången i stallet och ja det skulle ta ett tag att gå igenom allt.
Men det här var definitivt top tio.
"När ska vi åka till London?"
" Tåget går därifrån den första september så ni behöver vara där... Vilket datum är det idag?" Sa Zeus. För första gången under samtalet tittade Annabeth upp.
"Den 26:de augusti." Hon fortsatte titta ner på det tydligen så intressanta golvet. Om hon vill se något intressant så kan hon väl titta på mig.
"Då behöver ni åka om fyra dagar."

Tre dagar senare

Exakt ingenting har hänt sen Zeus kom och berättade om vårt uppdrag. Idag var sista dagen vi var kvar på Lägret. Idag skulle vi också leka fånga flaggan. Ares och Athena var ledar stugorna. På Ares sida var Hermes, Demeter, Zeus, Dionysos, Thalia och Frank och Hazel. På Athenas sida var Poseidon, Apollo, Hades, Aphrodite, Hefaestos och Reyna och Kalypso.
Och alla visste ju vilket lag som skulle vinna!

Annabeth var egentligen ledaren, men hon hade inte kommit ut från sin stuga dem senaste dagarna så Malcolm ledde istället. Min stuga fick i uppgift att sätta ut fällor runt flaggan, som satt uppe i ett träd med Apollo-ungar runt. Reyna, Kalypso, Piper och några Athena-ungar skulle springa över och försöka ta flaggan.

Pipers perspektiv

Jag var oroad över Annabeth. Hon hade inte kommit ut ur stuga 6 sen Thalia kom tillbaka och sa att Percy var död. Jag tvivlade på att hon varken hade ätit eller sovit heller. Jag vet att det var dumt men istället för att springa efter flaggan så sprang jag mot stugorna. Stuga 6 egentligen.

När jag kom in var det till en början helt tyst sen hördes dämpade snyftningar. Jag fortsatte gå mot Annabeths 'rum'. Alla väggar i stygga 6 var gråa och till hälften fyllda med bokhyllor. Vad ska de med alla dem till?

Annabeths perspektiv

Han är död. Borta. För alltid. Kommer aldrig tillbaka.
Jag sitter i min säng precis som de senaste dagarna. Och precis som innan sitter jag och tittar på ett foto av mig och Percy, på bilden ler jag medans han står bakom mig med armarna runt mig. Bilden är inramad och glaset är fullt av tårar. Död. Borta.
Jag hör steg utanför men orkar inte bry mig. Ur ögonvrån ser jag att någon står i dörröppningen. Första gång på säkert två dagar lyfter jag huvudet.
"Annabeth." Piper går fram till min säng och sätter sig bredvid mig.
"När sov du senast? När åt du senast? Har du ens gjort något av det sen Thalia berättade.." hon avbryter sig när hon upptäcker vad hon var påväg att säga. Jag blundar och försöker att inte bryta ihop. Men jag misslyckas. Plötsligt känner jag att piper har lagt armarna om mig. Jag vänder på mig så att jag har huvudet mot hennes axel. Och gråter. Släpper ut all sorg som jag har inom mig, vilket är väldigt mycket.
Vi sitter så i säkert en timme. Jag gråter mot hennes axel medans hon försöker lugna ner mig. Till sist kommer Jason in och säger att fånga flaggan är över. Ares lag vann. Precis då ljuder hornet ovh berättar att det är mat.
"Följ med, när åt du senast?" Frågar Jason. Jag skakar på huvudet.
"Sov eller ät?" Jag skakar på huvudet igen men upptäcker sen att jag faktiskt är trött. Jag lägger mig ner istället för att säga vad jag väljer.
"Jag sitter här tills du har somnat" säger Piper. Varför, tänker jag sen kom jag på att hon vill vara säker på att jag faktiskt sover.

Tysta tårar rullar ner för mina kinder i vad som känns som en evighet tills jag somnar. Två ord: dålig. Idé. Om du inte sover har du inga mardrömmar. Om du sover så har du det.

Äntligen så uppdaterar jag. Det har tagit cirka en evighet men nu är det gjort.

Happy birthday Annabeth!!!!!!

'Bob says hello' Percy Jackson the house of hades