halvblod och trollkarlar

Varför var det alltid han?

Annabeths Perspektiv

Dem skulle ha varit tillbaka för två veckor sen. Vart är dem? Vad har hänt? Lever dem? Jag kunde inte sluta tänka på det. För tre veckor sedan hade Percy och Thalia gett sig av för att hämta två halvblod. Och nu var dem försvunna. Ingen hade hört av dem på två veckor. Jag har försökt skicka Iris meddelanden minst hundra gånger nu men dem kommer aldrig fram.

-Annabeth, säger någon och jag tittar upp. Där står Grover bakom mig och säger åt mig att komma. Under kriget mot Gaia hade ett träd som Gaia dragit upp hamnat på mitt ben så för tillfället var jag tvungen att gå omkring på ett par kryckor. Jag ställde mig upp och började hoppa efter Grover.

Runt pingis bordet sitter dem övriga stugledarna och väntade på något. Jag hörde ljudet   av hovar bakom mig. Keiron travar in i rummet och efter honom kom en tjej med svart stripigt hår.

"Thalia", utropade jag och kastade mig om halsen på henne. Hon vacklade bakåt av överraskning.

"Släpp henne så att hon kan få andas", sa Jason.

"Vart är Percy?" frågade jag hon svarade inte, så jag hoppades att det inte var som jag trodde.

"Uhm", svarade hon tvekande. Jag kände tårarna komma.

"Nej", tårarna rann nu, "Nej". Jag reste mig och hoppade snabbt ut ur rummet. Bakom mig ropade dem andra efter mig. Men det struntade jag i. Blint fortsatte jag framåt mot Athenas stuga. Jag hade hoppats att dem båda skulle komma tillbaka. Inte bara en av dem. 

Thalias perspektiv

Jag var säker på att det var helt onödigt av mig att inte berätta för henne. Men jag var också helt säker på att om jag hade berättat hade det blivit värre. Visst jag var också ledsen över att Percy var död. 

    Jag gick mot stuga 6 där jag visste att jag skulle hitta Annabeth.  Jag visste att hon skulle säga åt mig att gå. Medans jag sprang mot stugan funderade jag ut något att säga till henne. När jag kom fram till dörren knackade jag på. Om bara Annabeth var där skulle ingen öppna. Men dörren öppnades efter bara fem sekunder. I dörr öppningen stod Rachel med det orangea håret hängande ner för ögonen. Jag var bara glad att jag inte såg hennes ögon för jag visste att dem var rödgråtna. Plötsligt sträckte Rachel på sig och grön rök ringlade sig ut ur hennes mun.

"Dem sju, jägaren och helaren ska leta,

Men det är en sak dem bör veta.

Fyra till kommer behövas för att göra

Vad som måste, Visdomen kommer föra.

En i taget kommer försvinna,

Men alla måste hittas om dem ska vinna.

Två myter ska hjälpas,

Om inte båda ska stjälpas."

Rachels ögon slöts och hon ramlade sakta bakåt in i armarna på en förvånad Annabeth. Hon snubblade till av tyngden. Rachel öppnade ögonen och kollade upp i Annabeths söndergråtna ansikte.

"Var det en ny profetia?" Sa hon med en suck.

"Tyvärr", svarade Annabeth trött, "det verkar som att det är många som ska med också."

"Vi borde berätta för Keiron."

 Vi gick upp till stora huset där Keiron redan satt vid pingis bordet.

"Vi har fått en ny profetia", sa jag långsamt, "Vi borde kalla hit stugledarna." Keiron tittade upp ur en bok som såg ut att vara skriven av mumier.

"Rachel, Thalia kan ni vara snälla och meddela stugledarna om det." Vi gjorde som han sa. Rachel tog dem kvinnliga stugorna och jag dem manliga. 

Alla verkade tycka att det fullständigt galet att vi skulle ha två möten på en dag. Men dem kom allihopa. Runt pingisbordet satt sen typ tjugo personer och bara väntade.