Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel fyrtiotvå ❋

Previously:

''Felix hälsar förresten, vi är sjukt upptagna så han kunde inte komma'' Säger han och jag nickar. Dörren går igen och jag vänder mig mot Ellen.

''Allt bra?''

''Allt bra!''

''Sova?''

''Sova!''

...

Söndag, idag skulle han vara ledig och bi kan träffas för första gången på vad som känns som evigheter.

Jag ligger i sängen och orkar inte gå upp, täcket är varmt och kudden fluffig, golvet är iskallt och jag kommer frysa alldeles för mycket.

Så jag somnar om, när jag sedan vaknar igen så är det ljust i rummet och käkat har inte mycket val än att gå upp tyvärr.

Jag går barfota på tå till köket för att göra te och hälla upp flingor till frukost. Sedan går jag på åt till soffan för att.. det känns bättre så?

Jag går fort in till mitt rum för att hämta min telefon och hoppar sedan upp i soffan med en filt igen.

Jag fyller munnen med flingor och tuggar långsamt medan jag kollar på min mobil.

Jag bestämmer mig för att ringa Felix och fråga vad han vill göra idag.

Det ringer i en evighet, han svarar inte så ja lägger på. Han är väll som Ellen och sover fortfarande. De borde vara rätt trötta så som de tränar.

Jag lägger ner telefonen och lägger alla fokus på mina flingor istället.

När jag ätit klart så orkar jag inte fixa mig, vad ska jag göra idag förutom att träffa Felix liksom?

Men jag fryser så jag drar på mig min one direction onepice, med Harrys handavtryck på och sätter mig återigen i soffan med en bok.

När jag kollar upp från boken har det fått en och en halv timme och Ellen sover fortfarande.

Jag vill inte var den jobbiga flickvännen men... jag ringer igen. Bara för att inte får något svar igen.

Jag märker att Ellen börjar vakna och gör mer te åt oss.

''Godmorgon'' Ler jag när hon kommer ut. hon bara nickar och tar en av kopparna jag ställt fram åt henne.

''Trött?'' frågar jag och tar den andra. Hon bara nickar igen.

''Ska jag hålla tyst?'' Frågar jag för att hon ska nicka igen.

''Okej'' Jag slår upp boken igen och märker knappt när Ellen går och fixar sig.

''Jag går ut ett tag, måste handla mat'' Säger hon medan hon står i hallen. Hennes vanliga humör är tillbaka och hon ler stort.

''Okej gör det, vill du ha hjälp?''

''Nejdå det är lugnt''

''Okej, vi ses sen!''

''Japp, hejdå!''

''Hejdå''

Dörren stängs och jag ringer Felix för tredje gången för att återigen inte få något svar.

Vad gör han? Klockan är ett? Jag brukar vara den morgontrötta!

Runt klockan två så får jag ett sms.

Hej Hann, förlåt men vi var tvungna att jobba idag, trodde inte att du skulle hinna hem till idag så trodde inte att det var någon fara, men vi har ju konserten nästa vecka! Förlåt igen, älskar dig!

Jag bara suckar och slänger ifrån mig telefonen.

Såklart.

Så har det varit den senaste tiden. Ja jag är skit glad för att det går så bra för dem och allt men det känns som om han bara prioriterar mig sist jämt.

Det värsta är att han har glömt att berätta för mig att de återigen ska till Usa, jag fick reda på det genom ett av deras fans. ''visst är det kul att de ska få åka tillbaka till USA! Bara de inte glömmer oss svenska Foooers!'' Jag bara nickade och log, stumheten tog tag i mig. Han ska över Atlanten och har inte sagt ett ord. Jag är väll inte tillräckligt viktig för att få reda på sånt?

Nej, jag kan inte tvinga honom att vara med mig men han säger jämt att han älskar mig men det är inte ord man leker med. De är små ord med stor betydelse och kan såra någon annan lättare än man kanske tror. Dessutom tror han att han bara kan skicka ett sms skriva förlåt och sedan lägga till ''jag älskar dig'' och så är det bra, men de tre orden kan bli överanvända och tillslut har de inte samma betydelse. Han slänger runt de 12 bokstäverna till alla, säger någon till honom att de älskar honom svarar han att han älskar dem också.

Men grejen är den att jag verkligen älskar honom, en obeskrivlig känsla som sitter djupt inne i hjärtat där den har rotat sig och kommer inte släppa i första taget. En fantastisk känsla som jag känner när jag vaknar när jag somnar och allt däremellan. En känsla jag inte skulle klara mig utan.

Men vad händer om han inte har tid för den känslan?

~~

Tack, för allt.

<3