Kapitel Fyrtiofem ❊

335 9 0
                                    

Previously:

Struntar totalt i Ellens frågor när jag kommer hem. Jag går bara och lägger mig. Sminkad och påklädd. Och där ligger jag bara, i väntan på att Felix ska höra av sig. Men jag väntar i onödan för det kommer inget samtal eller sms.

..

Jag vaknar av att min mobil ringer. Fort kastar jag av mig täcket och slänger benen över kanten av sängen. Jag sträcker mig efter telefonen och hoppas innerligt att det är Felix, men jag har fel.

''Hej Mamma'' Svarar jag.

''Hej Gumman, är allt bra?''

''Jadå. Är allt bra hemma?''

''Det är det väll, bälte jag dig?''

''Ja, men det är lugnt''

''Du ska väll till skolan snart ändå?''

''Ja''

''Okej, men då ska jag inte störa dig, jag ville bara höra hur det var med dig''

''Nejdå det är ingen fara, jaha okej''

''Men vi hörs väll då''

''Japp''

''Puss puss''

''Puss, hejdå''

''Hejdå''

Jag lägger på och kollar på klockan, halv sju. Jag bestämmer mig för att gå upp och fixa mig.

Ellen sover så jag är ensam uppe, duschen lockar och jag kliver in.

När jag är klar så tar jag fram ett par slitna jeans och en rutig skjorta. Jag klär på mig och sminkar mig med något tjockare eyeliner än vanligt men annars det samma. Håret borstar jag bara ut och sätter upp i en lös tofs.

Jag plockar fram min svarat väska och ser till så att jag har iPaden med mig och skrivhäftet med essän. När jag är klar med det plockar jag också fram mina svarta kängor ur garderoben och lägger ut det i hallen.

Ellen står i duschen bär jag är klar och klockan är tjugo över sju.

Vi måste åka ungefär vid åtta så att vi hinner till skolan.

...

''Så du bara drog?'' frågar Ellen när vi kliver in genom portarna till skolan.

''Ja'' Jag nickar och vi går fram mot våra skåp.

''Och han har inte hört av sig?''

''Nej'' Jag låser upp skåpet och slänger in min väska, plockar ur iPaden och tar mina so böcker.

''Undrar varför?''

''För upptagen med foooers?''

''Men han gillar ju dig''

''Jasså? Känns som det försvinner mer och mer''

''Sluta nu!''

''säger bara vad jag känner''

''Men om du gillar honom så får du kämpa för att ni ska hålla ihop!''

''Han står där!''

''Va?''

''Felix och Omar står vid sina skåp''

Ellen vänder sig om och kollar på dem.

Just när jag inre vill att de ska vara hör så jag kan få tänka så är de här. Eller Omar får väll vara här om han vill.

Allt förändras.. (The Fooo fanfic)Där berättelser lever. Upptäck nu