Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel trettioåtta ❥

Previously:

Vi kliver av vid rätt perrong och det är ganska folktomt. Vi är påväg mot rulltrappan när vi hör en välbekant röst skrika.

''Släpp mig din jävla bitch!''

..

Jag kollar snabb på Ellen och hennes ögon är uppspärrade.

''Är det?'' får jag fram.

''Jag tror det?'' Stammar Ellen till svar.

''Vad händer?''

''Jag vet inte?''

Allt vi ser är några människor som står vid andra änden av perrongen. Alla klädda i svart, men det är mörkt ute, det regnar och det är svårt att se.

Skriken fortsätter från rösten, medan andra bara skrattar.

''Vad ska vi göra?'' Frågar Ellen stelt, jag kan inte slits blicken från silhuetterna så långt framför oss.

''Polisen'' får jag fram, jag är chockad, vad är det som händer egentligen.

''Men svara då din fitta!'' Skriker en röst, en grov och hård röst.

''Jävla hora, fattar du hur fula du får oss att se ut eller!?'' Skriker en annan.

''Du ska fan betala, din jävla slampa'' De hemska orden fortsätter komma medan jag halar fram mobilen ur fickan.

Jag knappar in 112 och ringer.

En kvinna svarar, hennes röst är lugn, för lugn och slö. Jag berättar fort var vi är och vad som händer, jag pratar så fort så att jag inte är säker på att hon hör.

''Ja vi har fått in det från larmcentralens övervakningskameror. Gör inget, de kommer'' Säger kvinnan med den slöa rösten, jag förstår att hon inte kan låta stressad men hon kan prata lite fortare!

''Tack'' svarar jag och det piper till i örat som en signal till att hon har lagt på.

''Vad ska vi göra nu?'' Frågar jag efter att jag tagit bort mobilen.

''Jag vet inte''

Vi viskar, rädda att de där borta ska höra oss, men de har sin uppmärksamhet mot våran vän som ligger på marken.

Efter vad som känns som evigheter, men antagligen bara är någon minut hörd sirener.

''Vafan! Snuten, vi drar!'' Skriker någon av dem. Alla börjar springa mot utgången.

''Hannah!'' Ellen drar i min arm. Oh herregud, vi står ju vid den ända utgången! De kommer märka att vi har stått här.

Men det är för sent, de har sett oss och mina ben vägrar röra sig.

''Vad i helvete!'' Säger en stor kille med mörka kläder och luvan uppe.

Han är lätt längre än mig och Ellen, större också. Antagligen äldre också.

Killarna kommer fram mot oss. Jag och Ellen bakar, men hamnar mot en vägg.

Kan inte poliser springa eller?!

''Vad såg ni?'' En annan kille ställer sig bredvid den första och de är väldigt nära oss nu.

''I-i-nget'' Ellen skakar bredvid mig. Jag är livrädd.

''Jasså, och hur vet vi att ni inte ljuger? Om ni var här vet ni vad som hände med den senaste som gjorde det'' Säger den första killen. Killarna skrattar och några vänder sig om och kollar bakåt, hon ligger fortfarande ner.