Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel trettiosju ❋

Previously:

''Vilket prov?'' ropar Mehmet och alla börjar mumla.
''Det nästa vecka'' suckar våran lärare.
''Vad håller vi på med ens?'' frågar Sanna och drar handen genom hennes rosa långa hår.
På det sättet fortsätter lektionen, elever mot lärare, provet blir flyttat till veckan efter och vi får reda på vad vi ens jobbar med. Ingen visste.

..

''Ellen?'' Jag ställer ner min kopp, och kollar upp på henne, hon gör detsamma.
''Vad?'' Hon rör runt med skeden i tet och kollar på mig.
''Jag vill klippa mig, färga det eller något, jag är trött på mitt enkla blond hår. Jag menar jag kan köra blondinskämt ändå, jag är ju blondin på insidan?'' Jag tar upp min kopp igen och kollar ut över kaffet vi är på. Det är litet, mysigt och man hör regnet smattra mot fönstret.
''Vadå, vad vill du göra? När? Jag gillar ditt hår!'' Hon kastar en blick ner på hennes eget som hänger över axeln '' Jag med tror jag!''
''Jag vet inte, jag är rätt blek men jag tänkte brunett. Inte mörkt brunt men ljust. Fast mörkare än mitt ljusblonda hår'' Säger jag och rullar en hårslinga över pekfingret. Pappas fel, han höll alltid på med mitt hår och nu gör jag det själv.
''Brunt? Ja varför inte, du kan.. jag vet inte, jag kan lägga in bruna slingor så att jag får en lite mer höstlig ton?'' Hon tar upp mobilen men lägger ner den igen.
''Jag kan permanenta det lite'' Säger jag och försöker se det framför mig, men jag har alltid haft ljust hår så det går inte.
Samtalet går sedan över styr och helt plötsligt ska vi blåa och rosa hår med hälften permanentat och hälften rakpermanentat. Så ska vi ha lugg, i tre färger. Föreställ er, vi skulle se ut som clowner, eller miniatyr regnbågar.
Vi skrattar så vi får ont i magen och sitter där ett bra tag, bara vi två. Pratar, skrattar, skvallrar och skrattar ännu mer. Som två bästa vänner gör. Inte en tanke på att betala el- och vattenräkningar, hur vi ska klara ekonomin, varför vi inte fått något helgjobb, om vi birde söka fler jobb, hur våra familjer har det, om någon är sjuk. Visst sin familj finns alltid där men både jag och Ellen är yngst och på det sättet inte vana med allt ansvar. Men helt ärligt så har vi nog klarat oss ganska bra. Och jag har fått ett helgjobb, på ett hotell i Solna, bredvid Friends arenan. Det som hör ihop med varandra. Jag har praoat på hotell hemma, och fick då sommarjobb då jag vet vad jag har framför mig och jag ser fram emot det. De sa att det var bra att kunna ha någon att kunna ringa in om någon blev sjuk eller om det blev mycket.
''Ska vi gå?'' frågar jag sen efter någon timme på kaffet.
''Vadå och klippa oss?'' skämtar hon.
''Ja'' säger jag och försöker se allvarlig ut.
''Va?'' hennes ögon spärras upp ''jag är inte redo, jag måste bestämma mig och sedan ångra mig några gånger först!''
''Jag skämtar, vi kan beställa tid idag och så tar vi det imorgon när vi är lediga? Har du pratat med dina föräldrar?''
''Ja det blir bra, ja det var ju med mina föräldrar dina skulle åka på kryssning!'' Skrattar hon.
Va? Var det? Jaha, men, juste!
''Jaha!'' skrattar jag och vi reser oss upp. Lämnar våra grejer och drar upp luvorna, vi springer till tåget och hinner precis med ett. Vi sätter oss i ett hörn ensamt, det är nästan tomt konstigt nog. Vi kliver av vid rätt perrong och det är ganska folktomt. Vi är påväg mot rulltrappan när vi hör en välbekant röst skrika.
''Släpp mig din jävla bitch!''

~~

Väldigt kort, jag vet men jag är hemma och sjuk så orkar inte skriva så mycket. Ska försöka se till så att det kommer ett till idag eller imorgon. Men jag vill hellre lägga ut ett kapitel med så lite typos som möjligt istället för ett jättelångt med massa typos. Tack för 9k!
<3