Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel trettiofem ❊

Previously:

''Okej, här'' jag räcker henne telefonen, jag får ut därifrån igen och byter lakan i soffan åt henne. Då slår det mig, tänk om.. nä.

Tanken förföljer mig medan jag försöker hjälpa Ellen så mycket som möjligt. Hon vägrar äta vilket jag förstår, hon tar en sked med avslagen Cola ibland, men oftast är det för att jag tvingar henne. Hon har slutat spy eftersom hon inte har något kvar längre antar jag.

Just när jag somnat sittandes i fåtöljen bredvid henne, så ropar hon.

''Hannah?'' säger hon och petar på mig. Jag rycker till och blinkar.

''Mm'' mumlar jag.

''Sov du?'' frågar hon.

''Mm''

''Förlåt''

''Det är okej, vad ville du?'' Jag sätter mig upp helt och kollar på henne. Jag måste sova.

''Jag tänkte bara på Molly och Wilma, måste inte de gå ut?''

''Jo, juste''

Jag ställer mig upp och går in på mitt rum för att byta från pyjamas shorts och linne till svartvita ballongbyxor som sitter löst i midjan och tar bara en tjockare tröja över linnet.

''Molly! Wilma!'' ropar jag när jag står i hallen ''kom''

De två stora hundarna kommer tassande mot mig och sätter sig på kommando. Jag tar fram två koppel och går sedan ut. Tillammans joggar vi ner för trapporna och ut genom porten.

Vi går ner för gatan, det är dimmigt och jag ser bara ett par meter framför mig. Hundarna drar i mig och får mig att nästan jogga med dem. Vi kommer till en liten park nära Apoteket, mataffärer, glassfiket och frisören. Jag går fram till en bänk och försöker torka av den så mycket som det går med jackärmen. Jag släpper Molly och Wilma lösa och sätter mig ned.

Tanken kommer igen, men jag gör mot bästa för att tränga bort den. Fast det för inte, det har etsats sig fast och kommer antagligen inte släppa förens jag har kollat upp det.

Jag ropar tillbaka hundarna, den dumma tanken får väll som den vill.

Jag tar på dem deras koppel igen och går mot mataffären och Apoteket. Jag spänner fast Molly och Wilma, jag hatar att göra det men Ellen kommer bli förvirrad om jag lämnar dem hemma och går igen.

Dörren plingar när jag kommer in och lukten av handsprit och tvål slår mig. Apoteket. Jag letar upp hyllan och ställer mig vid kassan. Som tur är tig jag min jacka med plånboken i.

''Hejsan'' Säger en kvinna med kort rött hår, minimalt med smink och långa rosa naglar. Hon ler stort och hennes öronhängen rasslar när hon lägger huvudet lite på sidan.

''Hej'' Ler jag och tar fram kortet.

Hon kollar konstigt på mig när hon tar upp förpackningen för att scanna den.

''Du kan sätta i kortet nu'' Säger hon kallt, hennes leende är borta och hennes blick är dömande. Inte konstigt att man är rädd för att köpa sånt här.. Men jag gör det för Ellen, min bästa vän.

''Okej'' Jag slår koden och tar sedan ut kortet. Kvinnan som heter Karin enligt namnskylten ger mig en påse och kvitto.

''Tack'' Säger jag och går ut. Jag kan nästan känna hennes blick bränna i nacken men jag bryr mig inte, som om hon aldrig har använt en sån. Men som hon betedde sig, antagligen inte.

''Då går vi'' Säger jag till hundarna när jag tar loss dem.

''Ellen?'' Säger jag när vi kommer in, men jag får inget svar. Jag kollar in i vardagsrummet, hon sover. ''stanna'' säger jag till hundarna och går in i badrummet för att hämta en handduk till deras tassar.