Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel trettioåtta ❥

''Det vet ni inte'' börjar jag.

''Ni får lita på oss'' Avslutar Ellen.

Det var inte planerat, men vi har sagt det förut, hemma. När allt på något sätt var lättare, fast vi levde i lögner här och var.

''Knappa...'' Börjar den andra killen, jag ser när han drar upp jackärmen att han har en tatuering på handen, ett årtal 1990, är han 24år? Snabb matte där Hannah, dålig tidpunkt dock.

''Stanna!'' Äntligen, polis.

Killarna rycker till, kollar mot utgången, ett antal poliser kommer in och försöker ta in killarna. Men killen med tatueringen och en annan, börjar slåss med två anda och lyckas springa iväg på något sätt.

Tre poliser springer efter och snabbt är de borta.

Alla försvinner på något sätt men min blick är fäst vid den ihop krupna silhuetten.

Innan jag vet ordet av är jag på väg dit, jag springer så fort jag kan och sätter mig på huk.

''Hallå?'' Jag skakar om hennes kropp och vänder henne från fosterställnig till att hon ligger på rygg, hennes ögon är slutna.

Jag hör steg bakom mig och en man i ambulanskläder sätter sig på huk på andra sidan, om jag minns från hlr-lektionen på idrotten så tar han hennes puls och kollar andning.

''Vi tar med oss henne! Hon andas men är avsvimmad så vi att vi kollar ändå!'' Ropar han till en kollega som står borta vid Ellen.

Jag hör henne svara ''Okej'' och sedan kommer hon mot oss med en bår, de lyfter upp henne och tar med sig henne bort.

''Ursäkta, kan du komma med lite?'' Jag känner en hand på ryggen och vänder mig om, jag märkte inte ens att någon kom.

''Okej'' Svarar jag och ställer mig upp borrar av knäna och går med polisen med den lugna snälla rösten mot Ellen. Den gör gången var det bra med en lugn röst, en som får en själv att slappna av. Inte lugn och slö utan lugn och snäll.

Jag ställer mig bredvid Ellen och den kvinnliga polisen som hämtar mig och en annan manlig polis har någon svart apparat som jag minns vi hade på Non hemma, en sådan inspelnings grej och han har ett block och en penna.

''Kan ni berätta vad som vände?'' Frågar mannen och ett litet pip hörs från apparaten som en signal till att den spelar in.

''Vi var på väg hem, vi klev av tåget här och när vi skulle gå ut här'' Hon pekar mot utgången ''så hörde vi ett skrik, så vi stannade upp för att vi tyckte att vi kände igen rösten'' Berättar Ellen.

''Känner ni tjejen som blev nerslagen?'' Frågar mannen medan han skriver.

''Ja, vi går i skolan tillsammans'' svarar jag.

''Okej, fortsätt'' Ber han.

''Vi visste inte vad vi skulle gör riktigt, så vi stod bara här, sen så ringde vi'' Fortsätter Ellen.

''Gjorde de något mot er? De som sprang iväg, hur såg de ut?'' Frågar mannen.

''Nej, jag vet inte riktigt, den ena hade en tatuering på handen'' Svarar jag och drar i en hårlock som lockat upp sig av fukten i luften.

''Vad var det för tatuering minns du det?'' Han kollar inte upp från papperet ens, bara skriver.

''Ett årtal, 19- någonting'' Svarar jag och försöker minnas.

''Okej, något mer?''

''Jag minns inte, allt gick fort'' Jag känner att min fot har somnat och försöker få liv i den samtidigt som ett tåg stannar och det kommer ut människor. De stirrar, de försöker inte ens dölja det, de får förbi och glor. Jag hatar det, att folk kollar på mig, som nät man ska hålla ett tal eller föredrag i skolan, jag klarar det inte. Det faktum att kändisar kan stå på scen och sjunga inför så sjukt många människor förstår jag inte, jag kan knappt stå längst fram i klassrummet. Att Felix står på scen inför folk som skriker och gråter förstår jag inte, jag skulle svimmat. Men det är sånt han gillar, jag är hellre och kollar på folk som står på scenen och sjunger.

''Vet ni varför de gjorde så mot tjejen?'' Frågar kvinnan.

Vi skakar på våra huvuden, hon är genom snäll, alla gillar henne. De måste ha tagit fel tjej eller något.

''Nej'' Säger Ellen.

''Vad heter hon?'' Frågar kvinna sen.

~~

Först vill jag bara säga förlåt! Jag har haft fullt upp den här veckan, så min tanke var att jag skulle hinna få upp ett kapitel tills i fredags, men då kom min syssling och hon åkte hem idag, och så hade jag min konfirmation idag, så det är min lilla förklaring. Men det ska ersättas med flera kapitel nu i veckan!

<3