Maya Scar och Natt Fängelset

Epilog

Percy vaknade av Grovers bankande på sin dörr.
" Stig upp, Percy! Du missar frukosten! " ropade satyren så hela lägret väcktes.

Percy stönade innan han satte sig upp.
" Jag kommer om en stund. " ropade han tillbaka med en kraxig morgonröst.

Men istället för att resa sig upp la han sig ner igen under täcket för att kunna återgå till den underliga dröm han hade haft.
Det var förmodligen om uppdraget han snart skulle gå på med Grover och Annabeth för att ta tillbaka Zeus stulna åskvigg.

Men Grover kände Percy hyfsat bra nu och förstod att han krupit ner i sängen igen, även fast han sagt åt honom att stiga upp.
" Du missar frukosten! " ropade han igen.

Percy suckade tungt innan han slängde benen över sängkanten. Med handen torkade han bort spott från hakan och kinden, eftersom att hade en tendens att dregla när han sover.

Bästa sättet, enligt Percy, var att starta dagen med att dricka ett glas vatten.Han vet inte om det var på grund av att han är havs gudens son eller om det är bara något normalt, men han gjorde det ändå.
Så därför lämnade han alltid ett glas vatten på nattduksbordet innan han skulle lägga sig för att sedan kunna dricka det på morgonen.

Percy drack vattnet och kände sig genast piggare.
Han skulle just resa sig när han såg något annat ligga på nattduksbordet.
Han rynkade pannan när han plockade upp en bit papper som han var säker på att den inte legat där förut.

Bokstäverna på lappen var små och slarviga så Percy var tvungen att kisa för att se vad som stod.
Men när han väl kommit i gång, var det inte så svårt. Så här löd lappen:

' Percy,
Saker och ting för oss har varit krångliga på sista tiden, med tanke på att jag erkändes som Nyx dotter och allt det där.
Du kände dig förrådd, arg, ledsen och en hel del andra saker som skulle passa in.
Men seriöst Percy. Även om du väldigt ofta beter dig som en idiot så vet jag att du är smart. Du förstår väl ändå innerst inne att jag inte har något med rektors, Nyx eller vem du nu var som kidnappade oss. Jag vet inte ens varför de gjorde det, men det och många andra olösta saker ska jag ta reda på nu.
När du läser det här kommer jag för länge sedan ha lämnat lägret.
Du undrar kanske varför jag tog mig härifrån, men jag tror också att du kan lista ut det själv. Jag vill framförallt ta reda på varför vi kidnappades, varför Nyx bestämde att låta oss gå, sanningen om min pappa och sanningen om mig. Men för att jag inte trivs här på lägret som alla andra. Det är inte mitt hem och därför kände jag mig fängslad innanför lägrets skyddande bubbla.
Kalla mig galen, men du har förmodligen rätt.
Eftersom att jag aldrig kommer tillbaka till lägret, så kommer vi aldrig mer ses.
Jag önskar dig lycka till med all guda kalabalik, Sjögräshjärna.

Maya'

Istället för att kisa satt Percy nu med uppspärrade ögon och tittade ner på pappersbiten i sin hand. Hade Maya lämnat lägret?

I ett språng fick han på sig ett par jeans och den orangea lägertröjan. Med lappen fortfarande i sin hand sprang han ut ur Poseidons stuga och var nära på att krocka med Grover där ute, som skrek till, men det hörde han knappt.
På bara några sekunder stod Percy utanför Nyx mörka stuga.

Han blev tvungen att stanna där för att hämta andan innan han tryckte ner dörrhandtaget.
I Nyx stuga fanns ingen Maya Scar som snarkade, men eftersom att Maya brukar stiga upp ibland ganska tidigt så var väl hon och tränade med den där Ash.

Men när Percy nästan var utanför stugan vände han sig om och såg sig omkring. Det var något som saknades där. Han kunde dock inte sätta fingret på riktigt vad.
Det kanske var att några föremål därinne saknades eller att allting var så prydligt och rent.

" Du vet det. " sa en röst utanför.
Percy vände sig snabbt om och gick ut.
Där stod ingen annan än Ash.
" Är det sant? " undrade Percy.
Ash nickade.
" Fick du också en lapp? " frågade Percy och höll upp hans.
Ares killen höjde ögonbrynet.
" Lapp? Nej, jag sa hejdå till henne imorse. " svarade han och fnös.
" Aha. Okej. " sa Percy och kände sig aningen snopen.

" Men du, Pärsky, det här håller vi båda käften om. Om du säger något till någon om att du vet om det så ska jag slå dig och ditt as varje gång jag ser dig. " varnade Ash.
" Men folk kommer ju ändå märka att hon är borta. Och jag heter Percy. "
" Du får heta vad fan du vill bara du håller din käft stängd. Jag vet att Maya inte vill ha något spår efter sig förutom den här stugan, så visa inte din lapp någon. " svarade han.
Percy nickade långsamt till svar.
" Bra. " sa Ash och gick.

Percy stod ensam kvar vid Nyx stuga.

" Hej Percy. " sa Annabeth som kom direkt från Athenas stuga " Vad gör du här? "
Snabbt gömde han lappen i sin byxficka.
" Nä, inget. Jag gick bara förbi. " svarade han.
" Jag tror att Maya är redan nere och tränar bågskytte. Vi kan gå ner till henne sen. " föreslog hon "...och reda ut lite saker."
" Visst...okej. " sa Percy lite stelt.
" Vadårå? " undrade Annabeth och spände sina vackra men nu läskiga grå ögon i honom.
" Äh, inget. Kom så går vi och äter frukost. " svarade Percy.

De började gå mot frukosten och fick snabbt sällskap av Grover.
" Varför hade du så bråttom förut? " frågade Grover.
" Inget särskilt. " svarade Percy.
" Förresten, Keiron berättade till mig igår att imorgon måste vi gå och leta reda på Zeus huvudblixt. " sa Annabeth lite nervöst, men taggat.
" Toppen. Då har vi något att se framemot. " sa Percy och log.

Med de så gick de två halvgudarna och satyren till frukosten.
Allting var som vanligt, förutom att nattens enda halvguda dotter saknades.

Percy förstod att Maya Scar skulle bli mer av en legend eller saga på lägret. Vare sig hon var omtyckt eller inte. Men för Percy var hon egentligen bara tjejen som stack ut lite extra och som ville ha något så mycket som hon äntligen fick:
Frihet.