t j u g o t r e

2.6K 49 38
                                    

29 juni

Jag kollar mig mot min stora sminkspegel som sitter på den vit målade tråkiga vägen. Mitt smink blev la ok. Det är ju inte så flawless som jag brukar göra det. HOST HOST. Vem försöker jag lura det brukar vara as fult. Jag tar upp min mobil som ligger upp spelande på min Spotify lista som har låtar som hov1, Håkan, tjuvjakt och m.m. Bästa musiken. Vet. Jag kollar på klockan som det står 12.30 på. Om en halvtimme ska jag träffa Marcus. Då ska jag berätta att han ska sluta följa mig på insta. Lol. Många skulle nog vilja att dem följde än. Men asså inte jag.
Jag reste mig från stolen och gick till min helkropps spegel som stod lutad mot min väg. Jag ser faktiskt väldigt bra ut. Mitt långa bloda hår låg överaxlarna. Jag har min ganska snygga svarta tröja och ett par slitna boyfriend jeans. Är det för fint? Vill inte vara för fin framför Marcus. Eller jo det är första gången vi träffas. Så blir detta bra? Eller blir det för uppklätt? Nej. Eller. Jag vet inte. Eller slitna jeans o en svart lång armad tröja är la inte uppklätt? JAG FÅR PANIK VARFÖR KAN INGEN HJÄLPA MIG FAN. KAN NÅGON HJÄLPA MIG. SNÄLLA. FÅR PANIK. DÖR. FAN. USCH. Jag måste åka. Men jag vill inte vara för ful. Nej. Nu åker jag. Med bestämda steg tar jag min mobil stänger av musiken och går ut från mitt rum.

"Mamma kan du köra.." juste fan är ensam hemma måste cykla. Kommer få lökringar. Man märker säkert inte det. Vad mer kan gå fel idag. Än att mamma inte är hemma eller pappa. Jo juste jag kommer säkert inte vara lika rolig som på snapchat kommer Marcus tycka. Sen kommer det säkert vara stelt. Sen är Martinus där med och han känner jag inte. Skit också. Varför gör jag änns det här? Jag tog på mig mina adidas skor och sket i jacka. Det är varmt ute. Tror jag. Jag tog mina nycklar och gick ut till min cykel för att kunna cykla mot gothia hotell. Upp upp och iväg.. mot stelheten.

***

Jag kom fram till det stora hotellet. Jag gick igenom dörrarna och kom in till en jävligt stor lobby. Som är riktigt jävla fin om jag får säga det själv. Runt omkring mig ser jag fina möbler och andra dyra saker. Okej. Jag fattar. Dyrt osånt shit. Ingen bryr sig. Eller jo jag. Aja jag gick fram och satte mig på en förtöj i lobbyn och tog fram min mobil. Jag gick först och främst in till snapchat och skrev till Marcus ett snabbt och enkelt meddelande som löd 'Jag är här nu:)'. Sedan gick jag in på den färgglada ikonen som ska se ut som någon slags kamera och kollade in flödet som hade dykt upp.
Jag kände någon klappa till mig på axeln. Jag stelnade till i tre sekunden och vände sedan mig om där stod en väldigt lång man med vakt kläder typ. Jag kom på mig att jag stirrade på han och tittade sedan ner i marken.

"Hei, er du Wilma eksjø?" Frågade han och jag nickade. "Du skulle møte Marcus og Martinus va?"

"Ah"

"Du kan følge meg då, så jeg visa deg til deres rum" jag nickade ännu en gång och följde efter den långa manen som var hel rakad på huvudet. Tror jag kan spegla mig i det om han böjer sig ner. Tror han vaxar det med bilvax på morgonen faktiskt. Så blankt är hans huvud. Skulle faktiskt vilja prova spegla mig i det. Ska jag fråga? Nej det blir fan en konstig fråga är jag dum eller? Skulle jag bara ursäkta ditt huvud ser riktigt blankt och fint ut får jag prova spegla mig i det?
Sällan att jag ska fråga det. Eller. Jag funderar nog på det en stund. Nej. Sluta Wilma är du dum eller sluta nu!

Vi gick mot gå hissarna och åkte up till våning 13. Vi stod helt tysta i hissen och sa ärligt INGENTING.  När dörrarna öppnades gick han ut först. Vet inte vad han heter. Sen nu följer jag främlingen AKA vakten om han inte ljuger till något rum och om detta inte slutar bra vet jag vad det gick fel. Men jag måste sluta vara så himla orolig nu.
Vi gick till en dörr som antagligen är där Marcus och Martinus bor. Mannen kom fram till dörren förre mig och knackade på. När jag kom fram till dörren hann inte se vilket nummer det var innan dörren öppnades och en kille stod vid dörren. En av Marcus och Martinus. Ingen arning vem. Borde egentligen ha studerat igår kväll vem som va vem så det inte är stelt och jag säger fel på dem. Men men. Nu är det försent. Killen framför mig går åt sidan så jag kan komma in. Han har typ en lång tröja och svarta byxor med en toffs på huvudet.

"Hei Wilma" sa han och kramade om mig. Jag besvarade kramen och antar att det är Marcus.

"Hej" sa jag och släppte kramen och log mot han. Vi tittade på varandra sedan kom den andra kopian in genom dörren till typ deras sovrum.

"Hei du må va Wilma" Sa han och gick fram och kramade mig. Känns som dem ger väldigt många kramar. Väldigt ofta.

"Ah" sa jag och besvarade kramen. Asså om jag inte skulle besvara den skulle det vara stelt och så. Ja. Kramen släpptes och vi stod till sist helt stilla. Ingen sa någonting. Jag får panik. Men skit i. Avskyr tysthet. Det känns som evigheter vi har stått här och bara glott.

"har du spist noe?" Sa Marcus för att antagligen bryta tystheten.

"Nej jag han bara ta typ en banan innan jag åkte hit" sa jag och tittade på han. Jag såg att hans dirtymind sattes igång men att han hållde det inom sig. Det är kul att jag märker det snabbt när jag träffar han för typ första gången.

"bør vi kjøpe fast food da?" Sa han, tittandes på mig och Martinus. "Kanskje McDonalds eller noe?" Fortsatte han. Jag nickade till svar.

"Skal vi gå eller vi vil sende noen for å hente mat?" Frågade Martinus.

"Vänta kan ni göra så? Kan ni göra så folk ärligt går hämta maten?" Wtf. Asså. Kan dem göra så? Omg. Blir AVISS. För när man har mens eller en dag man bara inte orkar gå ut och handla mat kan man skicka någon annan att göra det.

"ja, men det er for oss ikke å gjøre kaos med mäniskor" jag nickande förstående till Martinus svar. "men vi vanligvis ikke gjør det så ofte at det er gøy og møte mennesker"

"Aha jag förstår" lögn. Jag fattar inte. Skulle använt det dagligen. Lol. "Men ska vi gå då?" Frågade jag och både nickade.

---------
kommer två delar idag. klockan är 05.14 och kan inte sova. INTRESANTFAKTA! nt. Aja ska försöka sova igen.

Glad midsommar💖💖

Känn ingen sorg för mig || M&MDär berättelser lever. Upptäck nu