Park Jimins Sister [BTS Fanfic]

Del 3

- Du spelar jättebra! Säger Jungkook. Jag förblir tyst. Vänder mig tillbaka till pianot.

Mina fingrar börjar gå i en annan takt en förut, och börjar spela.
Jungkook börjar sjunga och sätter sig bredvid mig på pianostolen.

Mitt i refrängen kommer jag på mig själv, och slutar tvärt spela. Jag ställer mig upp och ser att Jungkook tittar frågandes på mig. Jag ska precis vända mig om och snabbt gå där ifrån, men Jungkook stoppar mig. Hans hand håller fast min handled.

- Vänta! Vart ska du? Frågar han.

Jag svarar inte, utan sliter mig bara loss och springer därifrån. Jag kommer ut ur salen och springer upp för trapporna och saktar ner när jag kommer fram till mitt skåp. Jag öppnar och tar fram mina böcker till nästa lektion.

Sedan kommer jag på att jag och Jungkook har samma lektion nu. Jag suckar och slänger in böckerna i skåpet och stänger. Det är endå en halvtimme kvar. När jag stänger skåpet står Jungkook bakom dörren. Jag hoppar till och halkar till och faller bakåt. Innan jag hinner reagera så har Jungkook, på något magiskt sätt, lyckats fånga upp mig och hindra mig från att ramla.

Våra ansikten är väldigt nära, jag kan nästan känna små varma puffar av luft komma från honom. Plötsligt så kommer vi båda ur trans, och han rodnar lätt. Sedan han rätar upp sig och snart står vi båda upp. Denna gång med en halv meters avstånd.

- Förlåt... Säger jag och rodnar.

- För vad? Att jag skrämde dig så du nästan ramla? Säger Jungkook och ler lite.

- Nej inte det. Förlåt för att jag sprang iväg förut. Säger jag och kollar ner på mina skor. Dom är nästan identiska med dom som Jungkook har på sig. Fast mina är vita. Han har sina jämt på sig till skolan.

- Ingen fara, Hyemi. Men får jag fråga varför?

- Jag vill bara inte att Jimin ska få veta... Säger jag.

- Varför? Jag tänker, din pojkvän borde väll få veta att du spelar bra? Säger Jungkook och jag börjar skratta.

- Varför tror alla att vi är ihop!? Skrattar jag fram.

- Är ni... Inte det då? Frågar Jungkook tveksamt.

- Har det aldrig slagit dig att han heter Park Jimin och jag heter Park Hyemi?

- Nej men... AHA.! Utbrister Jungkook och rodnar.

Jag fnissar, vilket får honom att rodna mer. Han är så söt när han rodnar. Jag öppnar Jimins skåp, för att han har lånat min Vocal-singer bok, som jag behöver till kommande lektion, och börjar leta igenom röran.

- Typiskt!! Säger jag och smäller igen skåpet.

- Vad är det? Frågar Jungkook.

- Jimin har lånat min Vocal bok... Den ligger säkert hemma! Och jag behöver den till min lektion! Säger jag irriterat.

- Om du vill kan vi dela... Vi har ju samma lektion så... Säger Jungkook blygt.

- Tack! Säger jag och bugar lätt.

Lite senare sitter jag tätt, tätt intill Jungkook och vi läser från samma bok i väntan på att läraren ska komma. Jag hoppas att detta inte är en dröm...