Sarah

Kapitel 5

Jag såg aldrig Jonatan när jag var hemma hos Claes. Bryr mig inte heller om jag ska vara helt ärlig, och förstår inte varför Miriam är så hypad.

Jag går längst korridoren i skolan, påväg till klassrummet. Nu väjer alla för mig när jag går förbi, och jag får många blickar. Jag tittar ner i golvet, försöker att inte skapa ögonkontakt. Jag är inte van vid såhär mycket uppmärksamhet.

-Sarah!!

Det är Miriam som ropar. Hon tittar ut genom klassrummet. Jag ler tillbaka, och ökar takten, men innan jag hunnit blinka ligger jag återigen raklång på golvet.

-Haha!! Oops!!

Veronica hade knuffat mig. Hon hånflinar. Jag reser mig upp, tar alla mina saker och går in i klassrummet. Miriam viskar nåt om att Veronica bara gör sånt för att få Gustaf att gilla henne. Den logiken fattar jag dock inte.

- DAGS FÖR ALLMÄN INFORMATION!!

Amen herregud.... Den där läraren Janne tror ju att han äger skolan. Han pratar först om hur vi måste sänka ljudnivån, och sen minska all "kalabalik" i korridorerna. Haha... Lycka till med det. Sen nämner han nåt intressant. En utflykt med klassen från lördag till söndag. Tjejerna ska åka till en campingplats långt utanför stan, och killarna ska vara i nån lokal dom hyrt. Fett kul att få tillbringa en hel helg med Miriam! Och framför allt en helg utan min virriga mamma.

Det är lördag förmiddag och jag är hemma i mitt rum. Klockan än 17:05 och bussen går 17:30. Jag river runt i alla flyttlådor jag har för att hitta min väska, och har letat i en timma nu. Börjar få bråttom.

- MAMMA!!

- JA?!

- VART FINNS VÄSKORNA?

- KOLLA I HALLEN.

Jag springer ut i hallen till flyttlådorna som står där, och mycket riktigt. Där ligger min väska. Typiskt. Jag packar den så snabbt jag kan och rusar ut i hallen igen. 17:20.

- MAMMA KOM O SKJUTSA MIG!!! JAG HAR BRÅTTOM!!!

Hon kommer från köket och torkar av händerna med en handduk. Hon tittar på mig med en menande blick.

- Du borde satt igång o packa tidigare.

Jag suckar högt och ber henne skynda sig. Hon roffar åt sig bilnycklarna och vi går ut till bilen. Just som mamma öppnar dörren till förarsätet ropar hon as högt.

- NAAAEEEEEJJ!!!!

Hon tappade mobilen på asfalten. Den är helt krossad. Jag bara skrattar, och hon ger mig en blick som säger "det här är ditt fel".

När vi satt oss i bilen och hunnit åka i cirka 10 minuter messar jag Miriam.
"Blir sen 😅"
Hon svarar inte.

På mötesplatsen ska bussen som vi ska ta till campingplatsen stå, men när jag går ut ur bilen är den inte där. Killarnas buss är dock kvar. Typiskt... Jag går fram till den enda ledaren jag kan se. En tjugoårig man som, jag tror, är mellanstadiets träslöjdslärare.

- Ehm... hallå?

Han tittar upp från sitt block och ger mig en förvirrad blick. Antar han inte förväntade sig att en tjej skulle va här nu, vilket är förståeligt.

- Ja?

- Jag tror jag missade min buss...

- Haha... Aa. Med en TIMMA!

- En timme?

- Ja. Tjejernas buss gick 16:30.

- SHIT!!! Jag trodde det va 17:30...

Han bara skrattar. Jag inser att jag inte kan stanna här så jag går tillbaka till parkeringen där mamma släppte av mig. WHAT?? Enda gången hon INTE skulle skynda sig, och hon är borta... Jag fumlar efter min mobil i fickorna, och ringer upp mamma så snabbt som möjligt. Röstbrevlådan direkt. Jag ringer fem gånger till men bara röstbrevlådan. Jag kan inte låta bli att skratta då jag inser att hennes mobil måste blivit helt pajad av kraschen. Jag går tillbaka till träslöjdslärarn och berättar för honom att jag inte får tag på min mamma. Han säger inget utan tittar bara fundersamt ner i sitt block.

- Det finns en plats kvar om du vill följa med.
-------------------------------------------------------
Kommer uppdatera vid 200 läsningar och 25 röster (~ •.•)~