Kapitel 4

53 3 4
                                    

Jag går in på mitt rum. Det är super rörigt. Vi flyttade hit i förrgår och har inte haft så mycket tid till att plocka iordning allting. Golvet är fullt av flyttlådor, och intryckt i hörnet står min säng. Jag börjar plocka upp saker ur lådorna, och placera ut dem i rummet.

Resten av skoldagen har varit helt annorlunda. Innan jag "puttade" Alice var jag i princip osynlig, och efter incidenten blev jag omringad av alla hela tiden. Eller, ja, nästan alla. Veronica och hennes gäng cirkulerade kring Gustaf och Jonatan, men utöver det var nästan alla hos mig. Jag lärde känna en tjej som heter Miriam, och hon visade mig runt hela skolan. Hon har ljust krulligt hår som går ner över axlarna, blåa ögon och ett bländande leende. Hon är den typiskt söta tjejen helt enkelt.

När jag kommit halvvägs ner i en låda knackar mamma på dörren.

- Får jag komma in?

säger hon. Jag nickar, men inser samtidigt att hon inte kan se det, och svarar istället "ja". Hon tittar in genom dörren. Hennes mörka hår ramar in hennes lite för sminkade ansikte, och hennes nymålade naglar omfamnar dörrkarmen.

- Ta på dig skorna. Du ska följa med mig till mr. Berg.

- Vem?

Hon tittar på mig med en irriterad blick, och säger sen

- Min chef, jag har ju sagt det!

Inte till mig... Tänker jag.

- Ska du jobba nu?

frågar jag.

- Det är bara en timma, max.

- Men kan jag inte stanna hemma?

säger jag med en såndär typiskt gnällig ton på rösten.

- Nej, kom nu. Jag har inte tid med tjafs!

Svarar hon, lite argt. Jag suckar högt och går ut i hallen med extra tunga steg, så att hon tydligt hör mitt ogillande av hennes idé.

Det är en cirka 15 minuters lång biltur hem till "mr. Berg", och hela tiden pratar hon. Antingen så är det om nåt tips hon läst i en hälsotidning, eller så spekulerar hon kring när hon ska åka till frisören igen. Efter bara tre minuter av hennes eviga prat slutar jag att lyssna. Jag tittar ut genom fönstret genom hela resan, och de suddiga byggnaderna som susar förbi har faktiskt en lugnande effekt.

Mamma backar upp på avfarten till mr. Bergs hus och parkerar. Det är en väldigt stor villa som är placerad precis utanför stan, och har en underbart vacker trädgård. Vi går ut ur bilen och börjar gå upp mot huset. Väl framme knackar mamma på, och efter några sekunder öppnas dörren. Det syns tydligt på mannen som öppnar att han har mycket pengar. Han bär skjorta med kavaj, och hans korta hår är noggrant kammat. Han har manschettknappar som ser ut att vara av guld, och en sidenduk fint ihopvikt i kavajfickan.

- Laura! Vad bra att du kunde komma.

säger han glatt när han får syn på mamma. Hans blick vandrar sedan till mig och säger

- Detta måste vara Sarah förmodar jag?

Jag nickar, och han räcker fram handen.

- Claes Berg.

säger han samtidigt som vi skakar hand. Han leder oss in i hallen och visar mig vart jag kan hänga av mig ytterkläderna. Mamma visste ju redan vart det var, såklart, då hon redan hunnit jobba hos honom i två månader. Hon provade på jobbet i några veckor, och när hon var säker på att det var rätt var det bara att flytta. Mamma springer in på hennes kontor, och Claes visar mig en snabb genomgång av huset. Han visar vart alla tre toaletter finns, de två tv-rummen, köket, och alla sovrum. Det finns två sovrum. Ett tillhör honom själv och är prydligt bäddat, med ett arbetsbord fullt av massor av papper. Det andra sovrummet ser ut att tillhöra en väldigt stökig tonåring. Det är fullt med skräp på golvet, och på väggarna hänger affischer från alla möjliga olika filmer. Till exempel twilight, Harry Potter, och många andra jag inte känner igen. Vi gick inte in i rummet, utan tog en snabbtitt genom dörren. Jag undrar hur hon har det med en sån rik pappa.

Jag bestämmer mig för att tillbringa tiden här i ett av tv-rummen, och bläddrar genom alla kanaler. Det finns typ 300 olika, men jag hittar ändå inget roligt att titta på, så jag sms'ar Miriam istället.

Jag:        Heeeej!
Miriam: Heej
J:            Va gör du?
M:           Lyssnar på musik, du?
J:            Är på mammas jobb...
                      Det är supertrist!
M:           Varför är du där?
J:             Behövde följa med mamma till jobbet
M:           Lol fett tråkigt
J:             Aa, fast jag får sitta i deras tv rum
M:           Har dom ett tv rum på jobbet???
J:             Asso, hon jobbar för nån rik snubbe
                      här i stan, så vi är hemma hos
                      honom
M:          Aha, okej. Vet du vem hon jobbar hos?
J:            Varför bryr du dig??
M:           Jag har onda aningar...
J:             Eeehh, va?!
M:           Men bara säg vem hon jobbar hos
J:             Okej, okej... Nån gubbe som typ heter
                       Klas eller nåt
M:            BERG?!?
J:              Uhh... Ja... Hurså??
M:             OMFG!!!!!
J:               VAD?!?!
M:              DET ÄR JU JONATANS PAPPA!!!

SarahWhere stories live. Discover now