Sarah

Kapitel 2

Den första halvan av skoldagen var likadan hela vägen igenom. Högljudda klasskamrater, dömande blickar, massor av flygande papper och mot alla odds lyckas jag ta mig hela vägen fram till lunchen.

Jag kommer in i matsalen och möts av, om möjligt, en ännu högre ljudnivå än i korridorerna. Jag går mot matkön och ställer mig sist.

Matsalen är ganska stor, och möblerad med utslitna bord och stolar. Det finns ett bord där maten serveras och mattanterna lägger upp mat i allas tallrikar, en efter en. Det är ganska högt i tak, och hela matsalen är fylld av människor.

Kön till maten rör sig framåt jättelångsamt. Jag har dessutom hamnat inklämd mellan två grupper av personer, i vilken den ena är bara killar. Dem flesta av killarna där är från min klass. I den andra gruppen står bland annat Veronica, min rödhåriga bänk-"kamrat". Hon är omringad av andra tjejer som alla verkar prata om mode och killar, samtidigt som Veronica står och dömer dem.

Nu rör sig äntligen kön framåt, men innan jag vet ordet av det har alla som stod bredvid och bakom mig trängt sig före.

Det tog mig 30 minuter att få mat... Nästa lektion börjar om tio minuter, och jag börjar få panik och letar efter nånstans att sitta. Inga platser är lediga, och om dom är det visar dom som sitter tydligt att dom inte vill ha mig där. Det slutar alltså med att jag hamnar sittandes på golvet i ett hörn, och kastar i mig maten för att hinna.

Jag skyndar mig med att lämna tillbaka disken och börjar ta mig mot sal 45. Matsalen sitter ihop med skolan, och som tur är finns finns sal 50 precis utanför matsalsentrén. Detta betyder att bara 5 salar är mellan matsalen och mitt klassrum. Jag börjar om en minut och småspringer därför längst skåpen.

När jag kommer fram till sal 45 har lektionen inte börjat. Jag smyger in i klassrummet och sätter mig på min plats. Veronica har inte kommit än. Hon är säkert kvar i matsalen med sin lilla tjejgrupp för att kolla in killarna.

Jag använder armarna som kudde och lägger huvudet på bordet. Allt detta ståhej har verkligen slagit ur all energi ur mig.

Ena sekunden springer någon in i bordet. Andra sekunden välter någon ett annat bord. Hela tiden händer någonting...

Jag sätter mig upp och kollar på klockan. Fem minuter har gått sen jag kom hit. Antar att läraren är sen. Veronica har iallafall hittat hit, men hon är på andra sidan klassrummet vid nån kille. Nu när jag tittar efter är nästan alla tjejer vid honom. Alla förutom en.

Den enda tjejen som inte är där är en tjej som sitter i ena hörnet. Hon har en mörkröd mössa, och svarta glasögon. Hon har mörkbrunt hår som går ner över axlarna, och ser ut att försöka läsa i en bok. Även hon sitter själv, precis som jag.

Ljudnivån sänks och alla börjar söka sig mot sina platser när vår lärare kommer in i salen.

Han har mörkt snaggat hår, säkert för att dölja sitt håravfall, och går som om han äger skolan. Han är klädd i skjorta och lägger ner sin arbetsväska på katedern.

-UPPMÄRKSAMHET TACK!

Skriker han ut i klassen. Dem flesta tystnar ganska snabbt, men Veronica fortsätter prata med tjejen bakom henne.

-Det gäller även er.

Säger han, och alla vet att han pratar om dem. Veronica och den andra tjejen suckar och slutar prata.

-Idag ska vi påbörja ett nytt arbetsområde.

Fortsätter han.

-Ni ska lära er om olika historiska figurer som har betytt mycket för vårt samhälle idag. Ni kommer bli indelade i grupper om tre personer och tillsammans ska ni samla ihop så mycket som möjligt om den person jag hänvisat er.

Perfekt. Historia och samarbete på samma gång. Mina två värsta fiender. Bara min otur kunde låta detta hända.

-Janne?

Säger en tjej framför mig.

-Räck upp handen.

Svarar läraren kvickt. Hon räcker upp handen, men han vekar ignorera henne för han fortsätter istället att prata.

-Jag har ett papper här framme med alla grupper på. Kom fram en och en för att ta reda på i vilken...

Han hann inte längre innan halva klassen rusat fram till katedern. Tre tjejer jublar då dem insett att de hamnade i samma grupp. Några suckar och himlar med ögonen. När nästan alla gått fram reser även jag mig för att titta på listan.

Jag går fram till katedern och lyckas få ögonen på pappret. Jag skummar genom pappret tills jag ser mitt namn.

Sarah, Jonatan och Gustaf.

Ska jag jobba med två killar?! Det som jag redan trodde inte kunde bli värre, blev just det.

Jag fortsätter kolla på listan, utav ren nyfikenhet, och ser vad det står under min grupp.

Alice, Veronica och Lukas.

Jag kollar åt Veronicas håll, och ser henne stå med en kille, Lukas, och en tjej, Alice. Hon med den röda mössan. Veronica verkar inte nöjd med sin grupp, men då är jag ju inte ensam om den åsikten iallafall.