Jag låg på det kalla stengolvet alldeles livrädd. En minut efter att jag gått in i affären kom en lieman efter mig. Jag kan ju inte springa så jag slängde mig under en hylla av matvaror. "Jag vill inte dö, jag vill inte dö" upprepade det i mitt huvud. Liemannen gick precis bredvid mig och om jag sträckte ut handen nu så skulle jag nudda vid hans "dräkt", men det gjorde jag såklart inte. Nu såg jag inte längre liemannen och jag kröp ut ur mitt gömställe och gick i min lilla takt mot utgången.
Precis när jag nuddade handtaget till dörren för att gå ut kände jag ett svagt andetag i min nacke och då skrek jag som en stucken gris. Jag öppnade dörren och sprang ut i ren panik och automatik. Jag sprang så fort jag kunde och var så rädd att jag inte ens kände mina smärtor i kroppen. Jag vred på huvudet och såg hur liemannen svävade 5 meter ifrån mig, 4 meter, 3 meter, 2 meter. När han bara var 1 meter ifrån mig så höjde han sin lie, jag skrek och ramlade åter igen ner på marken.
Den här gången vaknade jag upp på samma ställe där jag föll, på smutsiga gatan som var full av död. Jag kände inte längre någon smärta och ställde mig upp men ramlade i hast. Problemet var att det var tomt i min mage, alltså organen var borta, hjärtat, lungorna, tarmarna. Allt!
Nu räcker det, demonerna och dimman hade förstört min hals, min hud var full av gigantiska blåsor och de har ätit upp mina inälvor. Jag måste bort från den här staden. Så fort som möjligt!
Ögonen fastnade på en bil ungefär 43 meter långt bort. Att gå dit var ingen idé så jag kröp fram sakta men långsamt.
Jag tryckte ner handtaget till bilen, den var låst och det var den enda bilen jag såg så jag hade inget annat val än att försöka ställa mig upp och krossa bilrutan. Jag stod äntligen upp, knöt handknogen och slog i bilrutan allt vad jag hade. Krasch! Jag stack in handen och låste upp bilen. Då började bilen tjuta och jag blev så rädd så att jag kastade mig bakåt.
- Tyst, dumma bil, skrek jag och började grina av rädsla. Demonerna kommer säkert höra bilen och fara hitåt. Jag tog i allt vad jag hade och ställde mig upp, gick 1 meter, öppnade bildörren, satte mig i bilen och insåg ett annat problem.
- Fan, varför tänkte jag inte på det!! skrek jag.
Hur skulle jag få igång bilen nu då? Jag har ju ingen nyckel.
En stor röd fläck landade på ett av bilens fönster och så kom det 5 till och så plötsligt började det regna av röda droppar. Jag sträckte ut handen för att stänga bildörren och hela armen blev attackerad av röda droppar. Jag luktade försiktigt på armen. Det var blod.
-~-~-~-~-~-~-~-~
Förlåt för att jag inte uppdaterat på över en månad! Jag ska försöka ladda upp ett nytt kapitel på Måndag om jag kommer ihåg det!
Hugs! <3
YOU ARE READING
Farligare än spöket Laban
Horror(Varning till känsliga läsare) Dörrar som knackar, monstren med långa klor, husdjur som rymmer, yxmördare, giftig dimma som dödar, blodregn och mycket mer.. Leia är en vanlig 15-årig tjej som har det jobbigt i skolan. Hennes familj tillhör inte de r...
