(Varning till känsliga läsare)
Dörrar som knackar, monstren med långa klor, husdjur som rymmer, yxmördare, giftig dimma som dödar, blodregn och mycket mer..
Leia är en vanlig 15-årig tjej som har det jobbigt i skolan. Hennes familj tillhör inte de r...
Jag satt kvar i bilen och väntade på att det skulle sluta regna blod, men det verkade inte som att det tänkte det. Jag rotade lite i bilen för att se om jag hittade något jag kunde roa mig med men hela bilen var tom. Så såg jag något som blänkte på golvet. Jag sträckte ut min hand för att ta upp det. Det var en rostig gammal nyckel. - Jag undrar vad den här nyckeln leder till, sa jag tyst för mig själv.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Jag visste att det var lönlöst men jag kunde inte låta bli att stoppa in nyckeln i nyckelhålet till bilstartaren. Den passade konstigt nog, jag vred om nyckeln och bilen startade. - Det kan inte vara möjligt! utbrast jag i lycka. Jag satte igång vindrutetorkaren och körde iväg, bort från den här staden.
Jag hade kört i ungefär 3 timmar, det var natt och jag var supertrött. Jag körde av vägen, stängde av bilen, lutade mig bakåt och blundade.
Jag vaknade av att det var iskallt och såg bara frost på fönstrerna. Jag startade bilen och satte på Aircondition. Jag fick en obehaglig känsla av att någon tittade på mig och tittade i baksätet. Det satt ingen där, som tur var. Känslan av att någon tittade på mig var så stark så jag fick panik. - SLUTA TITTA PÅ MIG!!! skrek jag. - Okej, jag ska sluta titta på dig. Det är bara det att du är så himla läskig, hörde jag en pojke säga. Jag tittade mig omkring men hittade ingen pojke. - VAR ÄR DU?? skrek jag. - Ta det lugnt, jag är ju här! sa pojken. - VAR?? Jag började grina och det blev en alldeles för lång tystnad. - Okej, jag ska sluta retas, sa pojken. Jag vände mig om ännu en gång för att titta om det satt någon i baksätet. Där satt det en liten pojke i 8-års åldern. - Vem är du? sa jag lugnt. - Jag är ett spöke som bor i en lada 100 meter härifrån, tänkte att det skulle vara kul med sällskap då jag såg en bil här. - Jaha, skulle du vara snäll och lämna mig ifred nu? röt jag. Pojken satt kvar. - Jag heter Oskar förresten. - Jaha, kan du gå nu? skrek jag. Han vägrade flytta på sig. När jag insett att han inte kommer gå så sa jag: - Vi ska västerut. Jag startade bilen och körde iväg.
