Jag vaknar upp igen med hopp om att jag var i himlen, men det var jag inte, jag låg kvar på den smutsiga gatan som var alldeles full av död. Inte en enda levande människa syntes till.
Jag försökte ställa mig upp men det var svårt eftersom det brände både i och på hela kroppen. Sen gick jag in i närmsta bästa hus för att ha någonstans att gömma mig. Det var ett ganska stort hus med tre våningar. Jag tog av mig skorna och tittade mig i spegeln som var ungefär precis vid ytterdörren. Det var nästan så att jag blev rädd för mig själv, 3 jättestora hål i halsen, hela kroppen fylld av stora blåsor och såklart blod överallt.
Jag gick runt lite i huset för att inspektera så att ingen var hemma. Det var det inte så jag gick till badrummet för att tvätta av mig blodet.
Efter en lång dusch gick jag till vardagsrummet och satte på TVn för att se på nyheter. Jag var inte så mycket för nyheter men jag ville ju veta vad som hänt.
Jag hade fått vänta i två timmar på att nyheterna skulle börja, först tittade jag på ett program om apor som var supertråkigt, sen tittade jag på ett matlagningsprogram som också var supertråkigt. Men nu äntligen kom nyheterna:
- Hela östra USA har drabbats av en stor, tjock dimma som har dödat över 80 miljoner människor, sa nyhetersreporten och visade sedan en karta på USA som berättade hur stort området var.
Mer fick jag inte se mer för det blev myrornas krig på TVn, det kanske blir så i en tom stad. Jag suckade och tittade istället på en tavla som föreställde en fruktskål på ett bord. Den var oerhört ful, nästan alla färger var bruna och gråa.
Plötsligt slutade myrornas krig och en mörk källare visades istället på TVn. En blodig kropp gick runt i den här källaren, det kom flera och tillslut stod det säkert 8 zombies där. Alla stod bara och stirrade i tomma intet. Efter en minut gick de vidare och TVn slocknade. Precis då kände jag en iskall hand på min axel och jag skrek. Zombies samlades utanför dörren och bankade jättehårt. Jag började gråta och försökte springa iväg men mina ben lydde inte och så var det väl säkert för att jag inte ville se spöket som höll i min axel. Av någon anledning gjorde jag det ändå, jag vände mig om för att se monstret och allting blev bara svart.
Jag vaknade upp och allting var helt kolsvart, jag skulle resa mig upp men så dunkade mitt huvud i något. Vänta nu, är jag levande begravd? Jag kände överallt med händerna och det fanns ingen utgång. Jag var levande begravd. En av mina största mardrömmar har gått i uppfyllelse.
- HJÄLP!!!! skrek jag även om jag visste att det inte fanns någon som kunde hjälpa mig.
Tårarna forsade nerför min kind och jag grät som ett litet barn. Hur länge skulle jag ligga här? Tills jag ruttnar till ett skelett? Ett levande skelett.
~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt att jag inte uppdaterat på jättelänge, jag ska vara duktigare på det nu. Eller iaf försöka.
YOU ARE READING
Farligare än spöket Laban
Horror(Varning till känsliga läsare) Dörrar som knackar, monstren med långa klor, husdjur som rymmer, yxmördare, giftig dimma som dödar, blodregn och mycket mer.. Leia är en vanlig 15-årig tjej som har det jobbigt i skolan. Hennes familj tillhör inte de r...
