Farligare än spöket Laban

Kapitel 3

- Leia, din mamma är här nu.
Det var kvinnan som hade tagit hand om mig hela dagen, jag visste inte hur länge jag hade varit på sjukhuset. Jag visste inte ens vilket sjukhus jag var på.
- Hej, Leia! Skönt att du är vaken! sa mamma som precis gått in i rummet.
- Hej! Var är pappa? svarade jag.
Hon slog ner blicken och började gråta lite smått.
Jag såg undrande på henne. Mamma gick sedan och satte sig på min säng och tog ett djupt andetag.
- Jo, det är såhär att påvägen hit så blev vi attackerade av monstret som du såg för 2 veckor sedan, började hon innan hon pausade. Vi satt på en resturang då monstret helt plötsligt kom in och mördade alla, det var bara jag och en till tjej som överlevde.
Jag blev förvånad och rädd på samma gång, jag fick liksom inte ut ett enda ord. Just i den sekunden hörde vi skrik, det blev bara fler och fler skrik och alla vi tre blev väldigt rädda. Dörren var iallafall stängd så vi såg inte vad som hände där ute. Plötsligt blev det riktigt tyst, det var som att hela sjukhuset var dött.
- Phew, det verkar som att vi klarade oss.. sa jag. Men det borde jag inte sagt för en yxa slog igenom dörren och träffade sängen. Rummet blev kolsvart, man såg absolut ingenting.
- Vad är det som händer? viskade jag till mamma.
Inget svar. Då hörde jag skrik från båda av hållen, alltså dog kvinnan.. och mamma.
- Mamma!! skrek jag.
Det var försent, jag skulle snart dö. Jag blundade. Men det hände inget. Det blev ljust och jag öppnade ögonen. Mamma låg blodig på högra sidan med en kniv i bröstet och framför sängen låg kvinnan blodig. Jag gick upp ur sängen, jag måste härifrån. Det var lite vingligt men jag ramlade inte. Jag öppnade dörren och gick ut. På vägen låg det lik lite här och där, det var så vidrigt så jag blev spyfärdig. Att mamma och pappa var döda ville jag inte ens tänka på.

Efter en vilsen och läskig vandring genom sjukhuset stod jag äntligen utanför likstället. Det var tydligen i New York sjukhuset låg på. Eller ja, i utkanten av New York. Det kunde ju inte direkt ligga centralt. Men jag skulle nog vara tvungen att bo här, Miami var för långt bort. Konstigt att jag blev just på det här sjukhuset. Det fanns ju sjukhus runt om Miami. Men jag orkade inte tänka på det nu.

Jag hade traskat i några timmar nu, jag var trött, utsliten och hungrig. Jag hade inga pengar och New York var inte bästa stället att vara uteliggare på. Tänk om jag blev kidnappad eller våldtagen. Nej, usch. Tänk positivt nu!

Jag fick tillslut syn på en ödebelagd restuarang. Det såg ut som monstrerna precis hade varit där när jag gick in. Det låg lik typ överallt. Konstigt att polisen inte gör något. Jag gick in i köksrummet och letade efter ett skafferi med mat. Jag hittade ett men dörren var såklart låst. Det fanns bara en sak att göra. Leta igenom alla kockars fickor. Jag rös bara av tanken av att röra de blodiga liken. Det finns två alternativ, leta efter nyckeln eller svälta ihjäl. Jag valde såklart det första alternativet. Jag gick till närmsta lik, böjde mig ner och hann knappt ens röra honom innan jag kände en iskall hand på min axel. Jag vände mig raskt om och mötte den för första gången öga mot öga. Det var monstret med långa klor.