Farligare än spöket Laban

Kapitel 1

- Ska du följa med mig hem och titta på film? sa Erika.
- Jomen visst! Det låter grymt, svarade jag.
Jag drog på mig skorna och gick ut från korridoren med Erika på höger sida.

-Vilken film vill du se på? sa Erika och slängde sig på sängen.
- Vet inte, bestäm du!
Hon drog fram en film som hette Kalle och chokladfabriken. Vänta nu, Kalle och chokladfabriken??
- Erika, du skämtar?!
- Jaa, sa hon och skrattade.
Hon la undan filmen och tog fram en annan som hette Fifty shades of Grey.
- Oh la la, sa jag och vi båda skrattade.
När vi skrattat klart satte hon på filmen och jag drog fram mobilen ur bakfickan för att smsa mamma att jag var hos Erika.
- Öhm, Erika.. Kan du kolla på din klocka?
- Visst, svarade hon och grävde fram sin mobil som låg i täcket.
- Va fan? sa hon och tittade frågande på sin mobil.
Mobil-klockan visade nämligen 00.39.
- Äh, det måste vara någon bugg eller nåt, sa jag.
Hon nickade och filmen startade, och jag smsa mamma självklart.

När filmen var slut var det dags för mig att åka hem. Eller ja, gå hem. Man gick bara runt hörnet och så var man hemma. Jag gick till hallen och tog på mig ytterkläderna. Vi gjorde en brohug och så gick jag hem.

Det var så konstigt, ingen var ute och det var redan mörkt. Ioförsig så visste jag inte hur mycket klockan var men ändå, det var ju September. Sen såg jag blodspår också. Måste varit någon med mens eller nåt. Fast det skrämde mig lite, det är inte varje dag man ser blodspår. Tillslut var jag framme vid porten som jag skulle gå in i, men det var då som jag blev jätterädd. Ett isande skrik hördes. Jag höll för öronen och vände mig om, det stod en kvinna på andra sidan som blev misshandlad av.. Ja, vad var det? Ett jättelångt vitklädd monster med klor som var säkert 2 meter långa. Jag ville hjälpa kvinnan men jag var för rädd, jag sprang in i porten och sprang till dörren jag bodde i. Sen sprang jag in i mammas famn. Skönt, hon levde iallafall.
- Mamma, jag är rädd, sa jag.
- Jag med, sa hon med darrande röst.