SISTA KAPITLET

174 18 0
                                    

/Alicias perspektiv/

Killarna var klara med spelningen i Malmö och nu skulle vi skiljas åt. Jag, Isak, Vilhelm och Nova på ett tåg, Andreas och Filippa på ett annat och även Anton och Amanda. Vi kramade om varandra innan alla tåg kom.

/Antons perspektiv/

När vi äntligen var hemma på Björkö så gick vi sakta hem till mitt hus. Jag öppnar sakta dörren och vi går in. Vi möts av våra föräldrar.
- Har resan gått bra, frågar Johanna.
- Ja, mumlade Amanda. Tack för ni kommer förstöra våra liv! skrek hon och sprang upp för trappan.
- Vad har flugit i henne, sa min pappa.
- Kanske för att ni ska göra oss till syskon så vi tvingas att göra slut! skrek jag till som svar. Tror ni vi vill detta? Om ni tror de så har ni så mycket fel!
Jag sprang upp för trappan och in på mitt rum. Jag smällde igen dörren och la mig bredvid Amanda i sängen.
- Det finns inget vi kan göra, sa Amanda med gråten i halsen. Jag vill bara glömma, inte kämpa mer, bara släppa taget, inte gråta mer, vill bara sticka.
- Tänk inte så, sa jag och en tår fall ner från min kind. Jag känner samma sak men det finns inget vi kan göra något åt saken. Vi har gjort det vi kan.
- Jag kommer alltid älska dig, sa hon och tårarna började rinna ner.
- Jag kommer alltid behandla dig som min flickvän inte som en syster, sa jag och min tårar började också rinna ner. Jag ska fortsätta ge dig en godnatt puss varje kväll.
- Och jag ska alltid vecka dig med en kyss, sa hon med gråten i halsen.
- Jag kommer kyssa dig offentligt, sa jag.
- Och jag kommer inte bry mig om folk klagar,
sa hon.
- Anton?
- Ja, sa jag lite osäkert.
- Det finns fortfarande en sak vi har kvar att göra, sa hon.
- Och det är? frågade jag och blev nervös.
- Du kan ta min oskuld, viskade hon mot mitt öra.
- Vad fan sa du! skrek jag mot henne.
- Men tänk efter nu lite Anton, sa hon. Vi ska bli syskon om två fucking dagar. Vi båda vill inte det så om vi sedan säger på bröllopet att du tog min oskuld så kan de inte säga något.
- Men tänk om våra föräldrar hör? frågade jag.
- Tror du dem hör det? frågade hon. De har ju fullt upp med annat.
- Är du säker på detta?
- Anton vad ska vi annars göra?
Jag lägger mig försiktigt över henne och börjar att kyssa henne.


~Nästa dag~

När jag vaknade så ser jag Amanda sova djupt och hon har en av mina sweatshirt på sig. Dagen igår finner jag inga ord för. Tänk det rycket att ha tappar oskulden med sin syster. Vi hade det ju skyddat så ingen kan ju klaga på det. Hoppas bara detta hjälper jag vill inte ha henne som min syster jag vill ha henne som min flickvän.

~Bröllopet~

Jag står framför spegeln i kyrkan. Jag har på mig svart jeans, röda hängslen fast jag satte dem inte på axlarna, en vit skjorta, svart kavaj och en röd fluga. Amanda står bredvid mig och har på sig en svart klänning som går till knäna och en röd hatt med ett svart band på huvudet. Vi matchar tillsammans men inte som syskon. Både jag och Amanda har skrivit var sitt tal och ett tal som vi ska använda mot dem. Musiken började spelas och jag och Amanda fick gå in först, sedan Klara och Elin  och sist hennes mamma.
Jag och Amanda stod på höger sida om mamma och pappa och Klara och Elin på vänster sida. Vi skulle börja med att hålla tal och jag och Amanda skulle börja.
- Hej, sa hon. Jag heter Amanda och bredvid mig så står Anton. Vi kommer från helt olika familjer och tvingas nu i hop till en.
- Det är inget vi kan styra över, sa jag . Vi hoppas att vi kommer komma bra överens. Jag kommer få en ny syster som jag redan älskar för hon är min flickvän.
- Vi kommer tvingas göra slut mot våran egna vilja, sa Amanda. Det är jobbig att ha sin kille man älskar med som bror. Han som även tog min oskuld. Han är den jag älskar men när klockan slår 16:00 så är han min bror och inget annat. Inte min kille, inte den jag älskar, utan bara min bor.
- Det tar hårt i hjärtat att tvingas förlora den man älskar, sa jag. Jag fällde en tår. När man vet att man aldrig kommer hitta någon annan som henne, sa jag med gråten i halsen. De kom bara fler tårar. Jag kastade mig i Amandas famn.
- Jag vill inte förlora dig, sa jag.
- Jag vill inte förlora dig heller, sa hon med gråten i halsen.
- Nawww, sa "publiken" micken var fortfarande på.
- Som ni ser vi älskar fortfarande varandra men vi kan inte göra något åt detta att vi måste göra slut, sa vi i mun på varandra. Tack för oss.
Alla började applådera. Nu var det Klara och Elins tur.
- Hej jag är Klara, sa Klara.
- Och jag är Elin, sa Elin.
- Vi är systrar i både vått och torrt. Vi har en underbar bror och nu ska vi släppa in fler i familjen. Vi kommer ta väll hand om varandra trots att vi blir så många, sa Klara. Detta var Elin som hade skrivit detta. Det gick bort till sina platser och alla applåderade. Prästen började att fråga:
- Finns det någon som är emot detta bröllop så säg det nu eller var tyst i alla evighet.

/Amanda perspektiv/

- Jag! skrek jag. Jag tog mikrofonen så jag slipper att skrika.
- Jag är ledsen men jag kan inte leva såhär! Det är Anton jag älskar och jag kommer alltid göra det. Ni kan inte tvinga oss att göra slut. Vi älskar varandra.
- Gumman jag är ledsen, sa mamma men det är vi som bestämmer och vi kommer att gifta oss. Jag kände tårarna bränna. Anton tar ett tag om min hand. Jag kramar om den hårt. Jag tar ett djup andetag och ser mamman i ögonen.
- Jag står framför dig nu, vad är jag för dig?
Jag ställer frågor men jag finner inga svar från dig. Jag har gjort mitt drag jag lär mig läxan snart, du ser mig som tidsfördriv men jag ska får att förstå. Jag står framför dig nu. Vad är det du ser? Någon du älskar eller bara någon du hatar mer? Jag står framför dig nu. Det är upp till dig för jag har tröttnat på de sättet som du behandlar mig. Du har haft din chans jag var din soldat jag är din dotter men jag vägrar leva så här, de sista fick jag tårar i ögonen av. Jag slängde mig i Antons famn. Jag tryckte mitt huvud mitt hans bröst. Jag kollade upp och ser mamma i ögonen hon han mig blicken "du kommer aldrig få som du vill".
Anton drar med mig till våran plats där vi ska stå.
- Rörande hör jag prästen säga. Blir det något bröllop?
- Ja, säger mamma.
Jag står just nu på min mammas bröllop och gråter i Antons famn. Han kommer bli min bror. Jag hör mamma och Antons pappa säga ja och "publiken" började hurra av glädje. Nu är det officiellt Anton Kyldahl är min bror.

The end

Tack för du har läst min bok❤️
Det kommer en till del som heter Min nya syster. Den är ute nu gå in på min profil so hittar ni den❤️
Tack ennu en gång
1267 ord!

Min nya flickvän ~AK~Där berättelser lever. Upptäck nu