Kapitel 17

105 8 0
                                    

/Antons perspektiv/

Jag ser att hon håller på att svimma. Jag famnar om henne och sätter henne i mitt knä. Jag kramar om henne och Andreas kommer fram det en flaska vatten. Jag skruvar av korken och ge henne flaskan. Hon dricker lite ur den och stället den sedan på bordet bredvid oss.
- Anton det är något du måste vete, sa hon lågt och tittade ner på sina fötter. Jag kramar om henne hårdare och viskar i hennes öra:
- Du kan berätta allt för mig.
- Johanna Lundin är min mamma, stammade hon fram och fick tårar i ögonen.
- Shhh gråt inte gumman, sa jag och tog hennes hand.
- Anton fattar du inte vad det kan leda till! skrek hon mot mig. Vi kan bli syskon och de innebär att vi inte kan vara tillsammans!
Hon tryckte sina händer mot sina ögon. Jag kramar om henne.
- Jag ska aldrig låte det hända, sa jag med gråten i halsen. Bara tanken på det fick mig att bli ledsen. Att ha Amanda som syster skulle bara vara fel. Jag älskar henne. Det skulle ta kål på mig att ha sin livs kärlek som syster.
Jag fällde en tår och lyfter upp Amanda i min famn. Jag går upp till övervåningen på bussen och lägger henne i sängen. Jag kryper själv ner bredvid henne.

/Amandas perspektiv/

När att var perfekt så ska något förstöra allt. Hoppas det inte gifter sig!
Tårarna fortsatte att rinna, jag känner att Anton kryper ner bredvid mig. Jag kastar mig i hans famn och trycker mitt huvud mot hans bröst. Tårarna blev bara fler och fler. Jag vet att de inte är gifta en men det förvånar mig inte om det blir det heller. Anton stryker sin hand upp och ner på min rygg. Jag snyftar till och ser in i hans ögon.
- Tänk inte mer på det nu, sa han.
Jag la mitt huvud på hans bröst och med hans armar runt mig. Jag somnade där med tårar i ögonen.

~Stockholm~

När vi vaknade så var vi i Stockholm. Killarna skulle ha sin spelning och jag försökte fokuset på dem inte att jag och Anton kanske kommer bli syskon.

--------------------

Min nya flickvän ~AK~Där berättelser lever. Upptäck nu