Lämna mig inte nu

Kapitel 53

LAURAS PERSPEKTIV:

"Vad ska jag ha på mig" frågar Samantha som sitter och lockar sitt hår enbart i sina svarta underkläder. "Jag vet inte" säger jag och suckar. "Men hjälp mig då" beordrar hon mig och jag himlar med ögonen.

Jag reser mig upp ur sängen och rotar i hennes stora garderob. "Helst en klänning!" Ropar hon och jag suckar. Jag vill inte ens gå till festen som jag, Cassandra och Samantha är påväg till. Jag blir lätt irriterad på sånt, och på allt. Mickan kunde inte komma då hon skulle vara med Elton, dom är ett fint par.

Jag letar bland alla klänningar i olika färger och drar fingrarna mot dom och känner på deras tyg. Men tillslut fastnar min blick på en marinblå klänning som är som ett kors på ryggen med en rosett i mitten av korset och volang vid benen och ser ut som att vara några centimeter ovanför knäna.

Jag tar klänningen och visar Sam. "Denna måste du ha, den var super söt" säger jag och hon ler. "Men vi Ska ju på fest" säger lugnt och kollar på mig genom spegeln. "Men kom igen, snälla" säger jag och hon nickar. "Okej då" säger hon och lägger ifrån sig locktången som hon precis har använt. "Yay" säger jag och ger henne klänningen.

Hon tar på sig den och den passar henne så bra. "Då måste du låna en klänning från mig" säger hon bestämt och jag rynkar på min panna. "Vad är det för fel på mina kläder?" Säger jag undrande. Jag kollar på mina ljusa jeans byxor och min vita enkla t-shirt.

"Jag vill ändå inte använda klänning" säger jag och sätter armarna i kors. "Okej då tar jag av mig min klänning" säger Samantha och börjar dra av den. "Okej okej!" Säger jag och slänger upp armarna i luften. Samantha klappar lite glatt och drar mig med henne till hennes garderob.

Hon går runt och letar sedan stannar hon upp. "Den här klänningen kommer passa dig jättebra" ler hon nöjt och tar ut en knähög vinröd klänning som har spets över det täckande tyget över brösten och ner till knäna. Spetsen går ända ut till handlederna och slutar tillsammans med det andra tyget vid knäna. Till det har den ett svart tunt skärp.

Jag suckar och tar den ut ur hennes arm och slänger henne ur hennes egna garderob för att byta om och hon skrattar. Jag studerar klänningen som hon gav mig och den är väldigt fin. Jag strippar av mig mina kläder och sätter på mig sen vinröda klänningen och sätter på mig skärpet och knäpper den i tredje hålet.

Jag går ut ur garderoben men Ingen är där. "Samantha" ropar jag och just i den stunden trillar Samantha och Cassandra in. "Hej Laura!" Säger Cassi och kramar mig med en lös och snabb kram. "Hej på dig" säger jag och bär ett leende.

"Så fin du blev" säger Samantha och lägger huvudet på sniskan och erbjuder ett leende. Jag skakar på huvudet och dom båda skrattar. Cassandra har en klänning som ser ut som linne och kjol, toppen är babyrosa och nedre delen är typ till knäna men slutar typ 10 cm ovanför och är blommig och svart. Blommorna är rosa.

"Är ni redo då?" Frågar Cassi och jag svarar med ett suckande ja och dom småskrattar åt mig. "Har du sagt till Alex" undrar jag medan vi går nerför trapporna och tar på oss jacka och skor. "Mm, han skulle vara ute med sina kompisar" säger hon nervöst och jag fundersam. Är hon nervös för att han går ut med killarna eller vad?

Efter att ha tagit på oss skorna och jackorna går vi ut och sätter oss på busshållsplatserna. "Vem är det som har fest?" Frågar jag och Cassi kollar åt mitt håll samtidigt som hon drar armarna upp och ner för att hålla värmen. "En kompis till mig" säger hon och ler. "Okej" säger jag tyst och ett litet moln dyker när jag andas ut då det är så kyligt väder.

"Jag skulle hem senast 1" säger Samantha och Cassandra nickar. "Jag hade inte någon speciell tid" säger hon sidan men jag förblir tyst. Just då kommer bussen och vi stiger på och sätter oss längst bak så alla sitter med varann.