Lämna mig inte nu

Kapitel 40

ALEXS PERSPEKTIV:

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan Sam. Jag känner mig som en idiot för det sättet som jag behandlar henne på. Hon är värd så mycket mer, hon förtjänar någon annan än mig. En av dom andra anledningarna till att jag gör såhär.

Problemet är att jag säger att hon förtjänar någon annan, någon bättre och vill då släppa taget om henne. Men när jag väl tänker på henne med någon annan så blir jag alldeles galen och arg. Det går inte förklara. Det driver mig till vansinne.

Jag vill ge henne allt det hon vill ha, jag vill vara den hon kysser, kramar, skämtar med, vaknar upp vid och jag vill skulle vilja ge hela världen till henne, bara om det gick. Att se henne gråta är det värsta, det är så jobbigt.

Samtidigt som Jag sårar henne, sårar jag mig själv. Jag vill inte se henne ledsen och nere, jag älskar hennes underbara skratt. Jag vill inte få henne att gråta utan skratta. Jag vill bara kyssa henne. Krama henne. Säga att allt kommer ordna sig. Men det kommer det inte. För Jag kommer inte kunna stanna med henne, hur mycket jag än vill. Hur mycket jag än älskar henne.

"Ett till glas eller?" Säger Elliot och Erik och jag nickar. Jag vet inte hur många glas vi och alla mina andra kompisar har druckit men ja. Nu dricker jag så jag ska glömma bort smärtan för ett tag. Så Jag ska glömma bort Samantha.

Jag tar emot glaset och slänger vätskan i mig. Alla dom är fortfarande uppe och bråkar och en massa skit trots allt sent på kvällen. Eller ja, väldigt tidigt på morgonen. Den dunkande musiken ger mig en sådan huvudvärk, det känns nästan som att det ska sprängas. Men skit i det nu, nu vill jag bara glömma allt. Så jag lägger mig på soffan och slutar sakta mina ögon och möts av mörker.

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

"Vem vill ha pannkakor?" Ropar Samantha utifrån köket. "Jaag" sjunger jag, Felicia och Mickan i kör. Samantha skrattar svagt och lågt. "Behöver du hjälp?" Frågar jag och går in i köket. "Nä... Inte vad jag tror. Eller jo, du kan ju duka bordet" säger hon och jag börjar duka bordet med tallrikar, bestick, glas och sen socker, sylt osv till pannkakorna.

Hon lägget upp sista pannkakan på tallriken, stänger av spisen och lägger tallriken på bordet. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Även om jag träffa henne nyligen vet vi rätt så mycket om varandra och jag tycker verkligen om henne. "Pannkakorna är färdiga!" Säger hon högt och både Mickan och Felicia rusar in och vi alla sätter oss ner och börjar att äta.

"Åh så goda!" Säger Mickan och jag och Felicia nickar instämmande. "Skönt med en ledig dag, men sen är det skola imorgon igen" säger jag och suckar, alla nickar och fortsätter med att äta.

Efter pannkakorna så struntar vi i att diska och sånt, vi sätter på oss kläder, sminkar osv sedan åker vi buss till nordstan. Det är rätt så kyligt idag.

Vi alla har rätt så fina kläder, jag har en vit stickad tröja med ljusa jeans, sen har jag mina bruna uggs och även en brun väska över min axel. Felicia har ett svart linne och en svartröd skjorta över med ett par svarta jeans och till det har hon sina Timberlands. Och på hennes arm hänger en svart väska. Mickan har ett vitt linne, över det har hon en jeans jacka, hon har på sig svarta byxor sen vita converse och på armen har hon en svart väska. Och sist men inte minst så har Samantha ett vitt linne, grå Cardigan utan knappar, lösa och puffiga svarta byxor, vita Nike air force och sen en svart väska över hennes axel.

Efter ett tag är vi framme och alla vill till olika butiker men sen kommer vi övers om att gå till H&M först. Jag och Samantha tar samma saker, vinröd kofta, marinblå stickad tröja och sen militärgröna byxor. "Jag och Cassi går och prövar" säger Sam till Felicia och Mickan och när dom nickar så går vi till omklädningsrummen.