Lämna mig inte nu

Kapitel 14

Okej så nu har det gått flera dagar sen Alex kysste mig och han har inte hört av sig. Han kanske bara är blyg? Nej, Alex är inte blyg? Han kanske... Kanske.. Jag vet inte, och jag vet inte ens varför jag bryr mig? Jag vill bara ha honom nära mig och bara kyssa honom. Vänta va? Kyssa honom? Bara jag tänker på honom blir jag så varm inombords, det är något fel på mig. Jag är förvirrad... Mycket förvirrad, kan inte sluta tänka heller! Jag går ner till Enzo och klappar honom. Han var så fin, han har växt lite faktiskt, han förlorar ganska mycket päls nu också så det är päls överallt i hela huset.
Jag tar kopplet och kopplar honom, det var ett tag sen jag tog ut honom så... Jag tänkte precis säga till mamma att jag går ut men jag kom på att hon är inte hemma. Jag tar på mig skorna och funderar om jag ska ta en kofta över mitt linne, jag kollar på klockan. 19.29 står det, strunt samma det är säkert inte så kallt. Jag går ut med Enzo och som vanligt skuttar och springer han så jag börja springa med honom.

"Kom igen Enzo!" Säger jag medan jag springer, Enzo kollar på mig.
"Akta stolpen Enzo!" Utropar jag och stannar till men det är försent för han åker in i stolpen och gnyr. Jag går fram till honom och klappar honom försiktigt på huvudet.

Efter ett tag ser jag en figur, jag ser inte vad eller vem det är. Men ju närmre figuren kommer ser man vem det är, det är Alex. Jag står stilla, jag kan inte röra på mig och nu var Alex inte så långt ifrån. Han har sina händer nerstoppade i fickorna, han har beiga kortbyxor som når till knäna och en svart kofta. Han lyfter upp sitt huvud från marken, han ser mig och stannar upp. Ingen säger något på ett bra tag.
"Sam?" Frågar han osäkert.
"Alex" säger jag och kollar ner. Han kommer närmre och tar tag i min hand. Det pirrar i hela magen, dom säger man får fjärilar i magen men vafan jag får elefanter i magen känns det som.
"Kom" säger han och leder mig bort.

Efter ett tag så är vi vid den parken jag var förut. Lika tyst som vanligt, jag tror inte någon hänger här faktiskt, det är så dött.
"Så" säger jag och Alex kollar förvirrat på mig.
"Varför har du inte ringt mig?" Spottar jag ut. Alex vrider på sig obekvämt.
"Jag hittar inte min mobil" säger han, jag vet faktiskt inte om han ljuger eller inte men jag får väl lita på honom...
"Varför gör du såhär mot mig?" Frågar jag besviket.
"Hurdå?" Säger han.
"Såhär. Du kysser mig sen vill du inte ha något med mig att göra, jag är inte en av dom tjejerna som du kan leka med och få dom känna sig speciella sen bara-" säger jag snabbt och Alex avbryter mig när han inte hänger med.

"Wow. Sam, lugna ner dig. Jag leker inte med dig, jag bara... Jag har inte känt såhär för någon annan förut och det gör mig förvirrad" säger han och kollar ner i marken igen. Han är så söt när han gör så.
"Jag tror... Jag tror jag är kär i dig" säger han.
Ett leende sprider sig på mina läppar innan jag säger det:
"Jag tror också jag är kär i dig".
Alex kollar upp och har ett leende på läpparna, sedan kysser vi varandra.

"Du är så vacker" säger han och jag ryser till.
"Fryser du?" Frågar han.
Jag vet faktiskt inte om jag fryser men jag hinner inte svara honom innan han tar av sig sin kofta och ger den till mig.
"Tack" säger jag och ler.
"Så vad ska du göra nudå?" Säger han.
"Jag ska hem, dudå?" Säger jag.
"Inget faktiskt"
"Vill du följa med hem till mig?" Föreslår jag.
Alex kollar upp på mig och nickar, sedan tar han tag i min hand och vi går hemåt.

"Är du hungrig, törstig?" Frågar jag samtidigt som jag tar av Enzos koppel.
"Nej" svarar han lugnt.
"Okej, ska bara dricka vatten sen kommer jag" säger jag och då nickar han. Jag går bort mot skåpen och tar fram ett glas som jag fyller sedan med kallt vatten, jag dricker upp det och går bort mot vardagsrummet.

"Alex" säger jag.
Ingen Alex här, så jag går upp till mitt rum och ser honom där på min säng. Han sover. Idag struntar jag i att borsta tänderna och byta om, just nu vill jag bara lägga mig bredvid Alex och njuta av hans värme.

Jag kollar min mobil innan jag lägger mig och märker att Amy har sms:at mig men orkar inte svara så jag kryper ner under täcket och lägger mig bredvid Alex.

Alex vänder sig om och kollar på mig med sina gröna ögon och flätar ihop våran händer. Jag blir alldeles varm inombords, han viskar något med jag hör inte eftersom jag somnar.

Jag lägger min hand på andra sidan av sängen men ingen är där. Åh nej säg inte att det är som förra gången... Men då hör jag hör en mörk röst och mammas fnitter, jag reser mig upp och går ner och hittar mamma och Alex i köket.

"Ja, hon sparkar och boxas mycket när hon sover" säger mamma och Alex nickar och skrattar.
Va? Vem sparkas och boxas? Jag går fram ett steg och då knarrar det, båda kollar på mig. Alex ler stort åt mig.
"Godmorgon solstråle" säger mamma.
"Ehm.. Godmorgon" säger jag.
"Vad gör ni?" Tillägger jag.
"Inget.. Vi bara... Snacka och ja, jag visade bilder på dig när du var liten" säger mamma. Jag känner hur mina kinder hettas till och tänkte öppna min mun innan mamma avbröt mig.

"Jag bara skoja gumman" skrattar mamma fram. Jag stannar upp i min rörelse och sen slappnar jag av igen.
"Jaha..." Säger jag tyst.
"Vad vill du göra idag?" Säger Alex och kommer närmre.
"Jag vet inte" Säger jag och kramar om honom.
"Vi kan-" mer hinner han inte säga för hans mobil ringer. Han tar upp den ur hans ficka och svarar.
"Hallå?" Säger han. Hans leende försvinner och han blir så seriös.
"Jag kommer direkt" säger han och klickar.
~~~~~~
BAMBAMBAM! Vad tror ni händer? Skriv gärna och glöm inte skriva om ni tycker vi borde ändra på något. Ha en trevlig kväll!
Kram
- Emma❤️