~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 48~

Severus och jag tar vår plats vid honnörsbordet i Stora Salen. Det slår mig fortfarande varje gång jag sätter mig på min designerade plats att det var här jag och Severus träffades. Det var i denna sal som vi delade flyktiga blickar. Det var i dessa korridorer som vi snuddade vid varandra. Det var i dessa lektionssalar som jag brukade sitta och lyssna på honom tala och se upp på honom där han stod i en gloria utav solljus och drömma om att knäppa upp knapparna på hans frackrock. Tiderna har verkligen förändrats...

Det börjar välla in elever från år två och uppåt genom den stora dörröppningen. Severus släpper taget om min hand och vi rätar båda på oss. Vi har trots allt en professionell karaktär att uppfylla i öppenheten på skolan. Jag känner igen de som går i årskurs sju men de andra eleverna är för mig okända. Jag har under tiden då jag haft Angela arbetat i bokhandeln ännu en gång så eleverna är för mig okända.

Men de första klassare jag hade tidigare går nu år sju och jag kan se flera av dem se på mig med glada ögon då de intar sina platser. Jag ser Jaxton ta sin plats och det är ett flertal drömmande blickar som landar på honom. Han är en stilig kille min son... Men om någon utav dessa flickor sårar honom sliter jag ut deras hjärtan och äter det till lunch. Eller, jag ger dem i alla fall sämre betyg... Eller, kanske inte. Hmm, men något gör jag nog allt.

Dörrarna stängs och öppnas sedan igen. Då kommer de nya eleverna in och jag kan genast se min lilla dotter som förundrat ser sig omkring. Hon pratar med en utav de andra flickorna som har ett asiatiskt utseende. De båda verkar förundrade över taket.

Till slut samlas alla nya elever längst fram och professor Flitwick, som tagit över efter McGonagall gått i pension, börjar tala. Han berättar för de nya vad som kommer hända och sedan börjar han kalla upp namn.

"Hirasaku, Hanako!" ropar han ut halvvägs genom listan och det är den asiatiska flickan som tidigare talade med min dotter. Hon stiger nervöst upp och får hatten placerad på sitt huvud.

"Ravenclaw!" ropar hatten ut utan någon betänketid alls. Flickan springer glatt över till Ravenclaws bord som applåderar och välkomnar henne. Jag känner hur jag kramar silkesservetten i min hand, nervös för min dotters skull.

Flitwick fortsätter att ropa upp namn, i oändligheten tycker jag nog, men till slut ropar han upp min dotter.

"Snape, Angela!" Angela stelnar till och börjar sedan att gå upp mot pallen. Jag vet att det är fel men hamna i Ravenclaw nu Angela... Du skulle passa så bra i Ravenclaw...

"Hmm... Det här var svårt. Du skulle passa ypperligt i Ravenclaw med dina gener... Men, du skulle också plats bra i Slytherin som du också har i generna... Hmm, din bror var mycket enklare att placera om inte jag minns fel... Vad ska vi göra med dig Angela..." Hatten tystnar och salen väntar på ett svar.

"Nu vet jag vad vi ska gör med dig och ditt vänliga hjärta, din kamratanda, din positiva inställning, din skarpa hjärna och ditt glada sätt. Vi placerar dig i... HUFFLEPUFF!" Angela reser sig stelt från stolen, jag sätter min hand över mitt hjärta. Jag tänker på hur gärna hon ville hamna i Slytherin. Hon ser på mig och jag andas ut. Glädje strålar i hennes ögon och hon kutar genast iväg till Hufflepuffs bord som applåderar och hejar glatt på sin nya elev.

"Severus, jag tror, jag tror att hon ville hamna i Hufflepuff hela tiden..." Severus ser på mig med ett leende och kramar diskret min hand under bordet.

"Det tror jag med." Vi ler mot varandra och fokuserar sedan vidare på ceremonin framför oss som börjar lida mot sitt slut.

Efter att alla har ätit en fantastisk måltid börjar eleverna att vandra ut för att ta sig till sina elevhem, nya som gamla elever. Men Angela kommer springandes fram till honnörsbordet och jag vandrar runt för att möta henne. Hon hoppar upp och ned på stället medan hon pratar.

"Mamma, mamma, jag kom i Hufflepuff!"

"Ja det gjorde du mitt lilla hjärta, är du glad för det?" Angela nickar uppspelt och ser snabbt på flickan hon pratade med under måltiden. "Spring iväg nu. Det är viktigt att du lär dig hitta." Angela nickar igen, ger mig en snabb kram och försvinner sedan.

Jag och Severus njuter utav en varm kopp med te tillsammans. Efter att vi talat med den nya rektorn som tog över efter Dumbledore, Professor Voltera, efter middagen så kom vi överens om att jag och Severus kan dela boende på skolan men ha separata kontor. En lösning som passar oss otroligt bra.

"Så, tror du att Angela kommer trivas?"

"Jag tror det. Hon verkade glad." Jag ser på Severus och nickar medhållande.

"Det har varit en lång dag... Jag tror att det är dags för lite sömn." Severus ler mot mig och nickar,

"Det tror jag med."

Severus och jag kryper ner under täcket och han lägger sin arm om mig. Jag sluter mina ögon och suckar nöjt.

"Vi har en son i Slytherin, en dotter i Hufflepuff, vi har varsin fast tjänst här på Hogwarts, platsen där vi träffades... Vi har ett hem, en familj och ett stabilt liv." Severus kramar om mig lite hårdare.

"Efter allt vi tagit oss genom, så är det på tiden med lite stabilitet..."

"Sev..?"

"Mmh?"

"Jag älskar dig och jag älskar oss, vår familj, vårt liv."

"Duvan... Jag älskar dig med och allt med oss och vårt liv..."

Jag lyfter Severus hand och kysser den mjukt.

"God natt raring, imorgon är en ny dag med många förvirrade förstaårs elever att ta hand om..."

"God natt hjärtat. Imorgon börjar resten utav våra liv, precis som det kommer börja var dag framåt." Jag känner hur Severus drar ett djupt andetag och efter ett tag faller han in i sömn. Jag älskar dig, jag älskar Angela, jag älskar Jaxton, jag älskar Ezralié, jag älskar mitt jobb, jag älskar vårt liv... Efter allt som hänt så har jag nu funnit mig själv och min plats här i livet...  Jag kramar om halsbandet som hänger runt min hals och släpper ut ett sista djupt andetag innan jag träder in i drömmarnas land...