~Kapitel 6 - Severus Perspektiv~

264 4 0
                                    

Jag hör hur hon drar långsammare andetag, hennes huvud blir tungt mot min axel. Ett genuint leende finns på mina läppar som nu kysser hennes röd-lila hår. Jag drar in doften av hallon genom min näsa innan jag försiktigt lirkar mig loss från min sovande fästmö. Med ett försiktigt svep drar jag upp täcket över hennes nakna kropp och drar bort en slinga av hennes ljuvliga hår som landat i hennes vackra ansikte. Jag kan inte hindra mig själv, en kyss lämnas på den rosenröda kinden och jag tycker mig skymta ett leende i sömnen som svept in hennes sinne.

Vårt hus ligger tomt när jag vandrar ner till köket efter att ha tagit på mig mina byxor. Jag lyfter skjortan från golvet och trär på den hastigt. Jag fyller tekannan med vatten och sätter den på spisen innan jag gör i ordning koppen. Tekannan tjuter, jag fyller koppen innan resten av vattnet hamnar i diskhon som fortfarande har fullt utav disk och diskvatten i sig.

Med tekoppen i hand placerar jag mig i min höga svarta fåtölj. Jag drar trollstaven ur min byxficka och drar till mig en bok från hyllan. Klockan tickar på väggen, tik...tak..tik...tak,halv elva, alldeles för tidigt för att sova. Jag öppnar boken, tar en sipp te och börjar sedan att hänge mig åt boken om de tre ursprungliga trolldryckerna.

Jag vaknar av att väggklockan i hallen klingar.

"Två på natten..?" mumlar jag sömnigt för mig själv och reser mig mödosamt från fåtöljen som jag glidit ner en bit i under sömnens dvala. Jag lägger boken på bordet bredvid den halvtomma koppen och tar mig sedan tillbaka mot sovrummet där Penelope sover tungt. Hon har vänt på sig så att hennes ansikte väter mot dörröppningen där jag nu står och synar henne.

Månens sken skimrar in genom fönstret, skänker glans över hennes nu trassliga hår. Hennes ansikte är avslappnat och hon har lagt sitt nakna ben ovanpå täcket som hamnat på sniskan. Ett mjukt leende drar i mina mungipor, en känsla av ren värme sprider sig inom mig. Hon värmer hela rummet med sin enkla närvaro och jag kan inte annat än att vandra fram till henne.

Jag hukar mig stelt vid sidan utav sängen och kan höra hur hon drar tunga andetag. Ljudet är ljuvligt.

"Jag älskar dig Penelope..." viskar jag försiktigt och kysser hennes panna innan jag försiktigt drar loss täcket från hennes avslappnade ben. Jag drar det över henne och klär sedan av mig för att krypa ner bredvid kvinnan i mitt liv. Täcket placeras över oss båda och jag drar försiktigt med min arm om hennes midja in henne i min famn. Hennes nakna hud smeker lent min egna och värmen sprids från henne in i mig.

Efter ett par minuter mumlar hon något sömndrucket och vänder sig mot mig. Min kropp stelnar till när jag känner hennes kind mot min axel, hennes varma andetag mot min hals och hennes mjuka hand som läggs mot min bröstkorg. Jag känner hur hon först spretar med sina smala fingrar innan hon får ett mjukt grepp om mitt svarta brösthår. Det är ljuvlig och jag känner en enda känsla. En känsla som jag aldrig trodde skulle pulsera genom min kropp. Känslan av ren lycka.

Oavsett vad så vet jag att så länge som Penelope finns i mitt liv kommer jag känna värme och lycka. Hon är det som håller mig kvar, det som fyller mina ändlösa dagar med mening och glädje. Hon är mitt leende, min puls och min värme. Jag älskar dig, mer än du någonsin kommer kunna se eller förstå. Oavsett hur dålig jag är på att visa det så älskar jag dig. Bara dig. Jag låter hennes kropp slappna av lite innan jag lägger mina armar om henne och kysser hennes panna ännu en gång.

"Min duva... Mitt hjärta..." mumlar jag avslappnat innan även jag somnar in.

Hennes kalla skratt ekar genom de stora salarna. Jag snurrar hastigt runt.

"Visa dig!" ropar jag argt ut. Ännu ett galet skratt hörs, det ekar och studsar mellan väggarna.

"Vart är jag? Vart är du? Är jag här, eller kanske där? HAHAHAHAHA!" säger rösten,

"Sluta leka och visa dig själv!" Jag höjer min stav och går framåt i vad som tycks vara ett oändligt rum.

"SEVERUS!" Jag stannar panikartat upp, det är Penelopes röst. Hon är rädd och jag kan höra från bara det korta ordet att hon gråter.

"PENELOPE?!" ryter jag tillbaka ut i rummet. Skrattet hörs igen, nu mer tydligt och mer klart.

"Vad ska du göra?" säger rösten men innan något ljud lämnar min mun hörs Penelopes öronbedövande skrik och det känns som om mitt hjärta stannar...

"Severus! Severus! Vakna!" hör jag Penelope ropa och jag sätter mig hastigt upp innan jag kastar mig upp ur sängen. Jag flåsar hysteriskt och jag känner hur svetten rinner i mitt ansikte och över min kalla rygg.

"Severus..." Jag snurrar runt och möts utav Penelope som skrämt sitter i sängen och ser på mig med tårfyllda ögon. Jag drar med mina fingrar genom mitt svettiga hår och drar ett djupt andetag innan jag går fram till sängen med tunga steg och sätter mig på kanten.

Penelope lägger täcket om mina bara axlar och stryker mjukt mitt hår.

"Sev... Hade du en mardröm?" frågar hon försiktigt och ser med oroliga ögon på mig. Jag suckar och vänder bort blicken.

"Jag mår bra." mumlar jag tankspritt och min röst låter hårdare än jag tänkt. Jag kan känna hur det rör sig i sängen och helt plötsligt står Penelope framför mig i sin vita morgonrock.

"Sev..." Hon vandrar fram till mig så att hon står mellan mina ben och lägger sina armar om mitt huvud. Jag lutar min panna mot hennes mage och lägger armarna om hennes höfter.

"Jag älskar dig Sev, jag finns här." viskar hon med den där ljuvliga rösten som kan få allt att låta underbart och ta bort allt mörker i världen. Hennes hud doftar av sex, hallon, vanilj och hennes egen doft. Det är lugnande.

"Jag älskar dig Penelope." svarar jag och med en hastig rörelse drar jag ner henne tillsammans med mig på sängen och fnittret som hon avger är bedårande på alla sätt. Det jagar bort de sista skuggorna av mardrömmen.

~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]Where stories live. Discover now