~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Kapitel 16~

Tiden vandrar vidare, livet har återgått till det vanliga i Severus och Penelopes lilla hus vid slutet utav Meadow Lane. Inga fler påhälsningar av Voldemort eller dödsätare har skett. December har kommit med smygande steg, snön har fallit och lämnat ett tjockt täcke över skog och mark. Julen börjar nalkas allt närmre...

"Älskling, vad tycker du?" Severus ser upp på mig när jag kliver ner från köksstolen jag stått på medan jag hängt upp julgardiner i köket. Severus ser på gardinerna från stolen han sitter på, han har läst morgontidningen och en kopp med rykande te står på bordet framför honom.

"Det ser bra ut Duvan." säger han med sin rossliga röst och ger mig ett litet leende. Jag går fram till honom och lägger armarna om hans axlar och hals medan jag kysser hans svala kind.

"Det känns konstigt att julen snart är här..." mumla jag och tankar om mina föräldrar uppkommer. Jag suckar lite, Severus lägger sin hand på mina armar och stryker mig mjukt.

"Det blir en fin jul tror jag." säger han uppmuntrande. Äggklockan plingar till, jag vandrar bort till ugnen och tar ut plåten med julkakor jag bakat.

Jag sätter mig i soffan, en kopp te och två julkakor vilar på soffbordet. Hela huset är pyntat inför julfirandet, det doftar pepparkakor och knäck. Det känns otroligt hemtrevligt och mysigt. Jag ser ut genom fönstret och snön har börjat falla ännu en gång. Det är ljuvligt vackert, de få strålarna av solsken som tränger genom molntäcket får marken att gnistra som miljontals kristaller.

"Sev, ska vi bjuda någon?" frågar jag och ser undrande på mannen i mitt liv som sitter på sin vanliga plats i den nedsuttna svarta fåtöljen. Han ser upp på mig med lika undrande ögon som mina.

"Vem vill du bjuda? De flesta firar jul med sina familjer." säger han med lite hes röst och ruskar till tidningen. Jag ser ner på tekoppen. Det tänkte jag inte ens på...

"Hmm... Sant... Men jag skulle ändå vilja bjuda hit Cora och Joshua för att fira jul någon dag i alla fall." Severus nickar bara stelt åt mitt förslag. Ett litet leende sprider sig över mina läppar och jag börjar mumsa på mina julkakor medan jag läser en gammal klassiker om romans, spänning och bekämpningen av en drake.

Jag kryper ner i sängen, täcket värmer min frusna kropp och jag drar en suck av lättnad. Dagen har vandrat förbi så fort att jag knappt märkt av den. Efter ett par sekunder känner jag hur Severus drar in mig i sin famn och kysser toppen utav mitt huvud. Jag fingrar på ringen som kläder mitt smala finger.

"Sev..?" säger jag, min röst mjuk och min blick fäst på den röda rubinen som gnistrar i mörkret.

"Ja Duvan?" mumlar han halvt sovande.

"Vad tror du om ett Juni bröllop?" Frågan är försiktigt och lugnt ställd, min röst stadig men ändå lätt. Jag kan känna hur Severus stelnar till lite innan han slappnar av igen.

"Vad du än vill Penelope..." mumlar han och kysser min nacke. Jag fnittrar lite då hans två dagar långa stubb kittlar mig.

"Vad?" mumlar han sömnigt, jag vrider mitt huvud och ser med glada ögon på Severus.

"Din stubb kittlas Sev..." fnittrar jag fram. Severus ler lite och sluter sina ögon.

"Jag ska raka mig imorgon..." mumlar han som svar och jag vrider tillbaka mitt huvud.

Det tar inte många sekunder innan Severus andas tungt vid min sida. Men jag kan inte somna. Jag ligger och stirrar mot garderoben. Jag kan höra ljudet av den tickande klockan i hallen på nedervåningen. Efter cirka trettio minuter känner jag mig rastlös, så där så att jag inte kan vara stilla i sängen längre. Jag slingrar mig ut ur Severus grepp, tar på mig min nya morgonrock och stoppar fötterna i mina fluffiga tofflor. Innan jag lämnar sovrummet ser jag på Severus. Hans ansikte är avslappnat, hans arm utsträckt och böjd som om jag fortfarande ligger under den. Jag ler mot min sovande älskade och mitt hjärta känns varmt. Jag lämnar rummet och stänger dörren bakom mig med ett försiktigt knäpp av dörrhandtaget.

Ezralié stryker runt omkring mina ben där jag står lutad mot diskbänken med en kopp te i handen. Jag ser ut genom ett av våra köksfönster, mellan gardinerna och kryddhyllan med krukor på. Snön har slutat falla och månens ljus skiner klart. Allt gnistrar på andra sidan väggen. Ezralié jamar lite och sätter sig sedan vid min fot. Jag fyller på min tekopp med varmt vatten från kannan och vandrar upp till mitt egna lilla rum. Doften av gamla böcker, pergamentrullar, bläck och vanilj tränger in i min näsa. Det är lugnande. Det ger mig den där hemtrevliga känslan, nästan samma känsla som man får när man går in i en riktigt gammal bokaffär. Det är otroligt försäkrande och lugnande.

Jag slår upp boken i mitt knä där jag sitter i fönstret. En blå eld sprakar i glaskulan som hänger i bortre delen utav rummet. Jag kan minnas hur det hade sprakat i det dolda rummet bakom Severus lager hylla i hans gamla kontor på Hogwarts. Det skänker otroligt mycket värme och ljuset är behagligt. Jag stirrar ut genom det färgade glaset och ser all snö gnistra i blått, rött, grönt och lila. Det ser mer magiskt ut än någon stavmagi jag beskådat. Ezralié jamar där han sitter nere på golvet.

"Kom upp då gubben..." viskar jag och ler mot honom. Han lägger sig mellan fönstret och mina filttäckta ben. Han börjar genast att spinna och sluter sina ögon. Jag tar en klunk te innan jag ställer koppen på det lilla glasbordet bredvid mig. Min blick fastnar på min arm för en kort stund. Orden Smutsigt Blod syns markant. Ärren har fått en lila nyans nu i sista stadiet av läkning. Jag drar mitt finger över den knaggliga ytan och ryser vid minnet av den fasansfulla dagen. Jag skakar huvudet och plockar upp min bok igen.

Jag byter sida, mina ögon faller på texten och jag börjar läsa poesi högt för mig och en nästan sovande Ezralié.

"Upon one summer's morning. I carefully did stray down by the Walls of Wapping. Where I met a sailor gay. Conversing with a young lass who seem'd to be in pain, Saying, William, when you go I fear you'll never return again. His hair it hangs in ringlets, his eyes as black as coal. My happiness attend him, wherever he may go..." Mina ögonlock blir tyngre och innan jag reagerat har jag somnat i mitt fönster med boken i min famn och Ezralié mot mina ben, spinnande...

Solen skiner in genom fönstret, det värmer mjukt mitt ansikte. Jag sträcker mig långsamt, kroppsdel för kroppsdel. Jag kan känna hur Ezralié vaknar till liv vid min sida, boken faller till golvet med en hög smäll. Jag öppnar ögonen och möts av en ny dag. Sömndrucket plockar jag upp boken och lägger den på bordet.

"God morgon gubben... Sovit gott?" säger jag glatt och kliar Ezralié bakom örat precis så som han gillar.

"Ska vi gå ner, laga lite frukost och se ifall mannen i huset har vaknat ännu?" frågar jag Ezralié och som om han förstår vad jag säger hoppar han ner på golvet och börjar vandra ut ur rummet. Jag skakar mitt huvud förbryllat, slänger av mig filten och stoppar mina fötter i tofflorna innan jag följer efter honom.

Jag slänger ett öga mot köksklockan, kvart över nio står visarna på.

"Vad gör jag uppe så här tidigt en lördag, va? Kan du säga mig det Ezralié gubben?" mumlar jag och gnuggar mina ögon lite försiktigt.

"Ungefär av samma anledning som jag är uppe." Jag vänder mig om och ser på Severus som står i dörröppningen till köket. Han ler mot mitt förvånade ansiktsuttryck och jag börjar fnittra lite.

"God morgon på dig med." säger jag glatt och går fram till honom. Vi delar en liten kyss och jag får en härligt varm kram.

"God morgon..." mumlar Severus mjukt och släpper sedan taget om mig.

"Frukost?" frågar jag glatt och Severus nickar innan han enkelt tänder brasan i eldstaden och sedan sätter sig vi köksbordet med morgontidningen samtidigt som jag börjar göra frukost till oss båda.

"Jag har tänkt på det vi pratade om igår." säger jag medan jag ställer fram koppar på bordet. Severus ser upp från sin tidning,

"Jasså?" Severus röst skickar gåshud över min kropp, han har fortfarande den där morgonhesa rösten.

"Mmhmm, Juni tycker jag. Men, vad tycker du?" säger jag medan jag lyfter av den tjutande tekannan från spisen och häller upp det ångande vattnet i kopparna på bordet.

"Juni låter bra." säger han och återgår sedan till sin tidning. Ett mjukt leende sprider sig över mina läppar. Har vi just bestämt att vi ska gifta oss i Juni? Tänker jag och plockar fram gårdagens nybakade bröd från skafferiet innan jag sätter mig vid köksbordet och börjar läsa litteraturtidskriften medan jag dricker mitt te och tänker på Severus i en svart kostym...