Show me love - f.s

[36]

Felix perspektiv:
Några dagar av fred mellan mig och Jacky hade lett till att i princip allt hade förändrats. Hon hade gått med på att anpassa sig efter sådant som jag hade velat göra och hon hade faktiskt umgåtts med mig - vilket hon hade sagt att hon inte skulle göra från en början. Inga taskiga påhopp hade vi gjort mot varandra eller lagt spydiga kommentarer. Vi hade bara varit vänskapliga och börjat om på nytt. Jag hade fått lära känna den "nya" Jacky som hon ville påstå sig vara och hon hade fått lära känna den "nya" mig också för den delen.

Det enda som var jobbigt med vår nya vänskapsrelation till varandra var att jag nu fick lära mig att inse att det var lönlöst att försöka få henne att gilla mig som mer än en vän. Hon hade varit väldigt tydlig med hur hon ville ha det och det var att vi bara skulle vara vänner, inget mer. Från en början hade hon inte ens velat vara vänner utan snarare ovänner. För mig var det dock ganska jobbigt att ha i åtanke hela tiden, eftersom jag gillade henne så mycket mer än som bara en vän.

"Felix? Skulle du kunna vara snäll att komma?" ropade Jacky från rummet när jag satt i soffan tillsammans med Zack och hans två kompisar som jag inte visste namnet på. De satt och spelade något spel på den gamla xboxen som fanns här medan jag tittade på. Vi skulle gå på restaurang hade Jackys mamma bestämt och den enda vi väntade på var Jacky som nästan hela tiden verkade ha beslutsångest över vad hon skulle ha på sig.

"Kommer!" ropade jag och makade mig från soffan bort mot rummet. Jag tryckte ner handtaget på den bruna furudörren och steg in i rummet. Min blick vandrade över rummet tills jag fångade Jacky med min blick. Hon stod framför spegeln i rummet och tittade på sig själv. Hennes bruna hår hade hon lagt över den ena axeln och långsamt drog hon båda sina händer genom det. Tysta små suckar lämnade hennes läppar när hon synade sig själv i den avlånga spegeln. Hon var klädd i en vinröd glansig klänning som hade ett litet snitt in vid hennes vänstra ben. Till det hade hon satt på sig ett guldigt halsband och lockat håret.

"Wow, vad fin du är", sa jag när jag såg henne stå framför spegeln. Det var det enda jag kunde säga om henne, för det var precis vad hon var. Jag hade aldrig sett någon finare, någonsin. Ett litet leende trädde fram och ersatte det bekymmersfulla ansiktsuttrycket som hon hade haft.

"Tack", log hon men såg fortfarande lite smått bekymrad ut.

"Ville du ha hjälp med något?" frågade jag och gick långsamt mot henne och ställde mig bakom henne så att jag kunde se oss båda i spegeln. Försiktigt lade jag min hand mot hennes axel och tittade intensivt på henne i spegeln. Hon var så fin. Fortfarande det finaste jag hade sett och visste om.

"Jag vet inte om jag ska ha den här klänningen eller om jag ska byta om och ha den där svarta istället", svarade hon och pekade på en klänning som låg på sängen. Jag log bara mot henne.

"Den här klänningen som du har klär dig hur bra som helst", sa jag och strök min tumme över hennes axel. Hon vände sig om mot mig.

"Du är så jävla vacker Jacky, på riktigt lita på mig - jag har träffat på så många tjejer i mitt liv men ingen av dem går ens att jämföra med dig. Du är det finaste jag vet om", fyllde jag i. Generat tittade hon ner i golvet och på sina strumpbeklädda ben. Långsamt lyfte jag min hand från hennes axel och ville helst av allt lägga den mot hennes kind för att sedan kyssa henne men jag hindrade mig själv i sista sekund. Det var inte alls passande att göra något sådant. Inte just nu. Kanske om några dagar men inte nu när det precis hade ordnat sig för oss två.

"Tack Felix men jag tror vi måste gå nu, klockan har blivit mycket", svarade Jacky generat och skyndade sig ut ur rummet och själv stod jag kvar i rummet.