Show me love - f.s

[20]

Felix perspektiv:

Jag var så jävla feg och jag hade sabbat allt. Verkligen allt. Först allt med killarna och skivbolaget i USA, sedan med Jacky som var en av anledningarna till varför jag längtade hem så mycket och till och med till varför jag valde att flytta tillbaka. Jag saknade att se henne varje dag som jag innan hade gjort i skolan. Att inte se henne höll på att dräpa mig, döda mig inifrån och ut. Trots att det hade gått så länge så hade jag inte kommit över henne, inte det minsta. Jag var fortfarande lika kär i henne som jag var förra våren och början av sommaren då jag faktiskt fick kalla henne för min. Grejen var bara den att jag var alldeles för feg för att tala om det för henne eftersom jag visste att hon inte kände detsamma för mig.

Mina ledsna steg tog mig mot min ytterdörr, mamma var redan hemma så dörren var upplåst när jag kom fram. Hon brukade vara ledig på måndagar och idag var inget undantag. Det var ganska härligt att mamma var hemma en dag i veckan eftersom hon då kunde hjälpa mig med saker som jag behövde få hjälp med, till exempel mina läxor. Idag skulle hon likt många andra måndagar få hjälpa mig - fast inte med läxorna som det vanliga var utan istället med att vara mitt mentala stöd när jag skulle publicera videon.

Vi hade kommit överens om att klockan sex var tidpunkten då jag skulle klicka på publicera knappen på videon samt texten jag hade knopat ihop under det senaste dygnet. Efter det skulle jag officiellt ha lämnat bandet. Även fast jag redan hade tagit det beslutet någon gång för en månad sedan. En del av mig sade att det här var det rätta - att jag skulle göra det. Medan en annan del av mig sade att jag hade valt helt fel och att det var dumt av mig att göra som jag gjorde. För jag ville inte skapa lika mycket kaos som Zayn i One Direction gjorde när han lämnade sitt band och jag ville helst inte bli jämförd med honom heller för den delen. Visst, bandet som jag tillhörde var inte alls lika stort som just One Direction men jag skulle ändå såra så många hjärtan.

Jag släppte ner min svarta ryggsäck på golvet i hallen och hängde upp min vinterjacka på en av krokarna bakom skynket, där min mamma ville att jag skulle hänga av mig mina kläder. Hon ville ha det rent och fint i hallen och därför ville hon gärna gömma undan kläder och sådant vi inte använde oss av, för att det skulle se fint ut om vi fick gäster. Mina orangebruna timberlands ställde jag intill väggen, bredvid skostället som var proppfullt och sedan gick jag in i vårt hemtrevliga lilla hus.

Jag hade bott här i princip i hela mitt liv, först med mamma och pappa, och nu på senare år bara med mamma. Mina föräldrar var skilda och hade varit det i några år, därför bodde jag bara med mamma och min syster i just det här huset för tillfället. Hemma hos min pappa bodde jag inte lika ofta som hemma hos min mamma eftersom hans hus var ganska långt ifrån min skola. Därför bodde jag två veckor hos mamma och sedan en vecka hos pappa. Vi hade alla kommit överens om det, därför var det inget problem för någon av oss. Hur det skulle bli nu efter min USA resa med boende hos mamma och pappa hade vi inte kommit överens om ännu men det skulle förmodligen vara likadant.

"Hej mamma", sa jag när jag kom in i vardagsrummet där hon satt med massor av papper vid matgruppen vi hade där inne. När vi hade besök brukade vi duka i vardagsrummet för att det skulle kännas lite finare och för att man skulle slippa kaoset i köket.

"Men hej! Jag sitter här och läser lite papper angående det här me-", började hon men avbröt sig själv i sista sekund för att påbörja något helt annat. "Hur är det? Du ser ledsen ut."

"Jag vet inte, allt som händer just nu gör så att hela mitt huvud är helt jävla snurrigt. Allt jag gör blir bara fel och tjejen jag gillar, gillar inte mig tillbaka", suckade jag ledset. Mamma tittade medlidande på mig och ställde sig upp för att sedan omfamna mig i en riktig mammakram.

"Felix älskling, det kommer ordna sig, jag lovar. Handlar det här om Alida? Har ert förhållande förändrats sedan du kom tillbaka från USA?" Mamma höll om mig samtidigt som hon ställde mig frågorna om Alida. Hon hade alltid älskat Alida och på något sätt avgudat henne. Därför hade hon tyckt att Jacky bara var en fas i mitt liv medan Alida var den rätta för mig. Visst, jag hade älskat Alida en gång i tiden men sedan är jag mötte Jacky så fick jag på riktigt veta vad riktig kärlek var.

"Nej mamma, det handlar inte om Alida, snälla sluta tro att allt handlar om henne", mumlade jag irriterat och släppte kramen.

"Felix", försökte mamma.

"Nej, jag går upp på mitt rum och vilar ett tag innan jag ska publicera det där", sa jag bestämt och vände på klacken och gick iväg mot mitt rum.

"Och bara så att du vet, du var inte till någon som helst hjälp mamma", fyllde jag i innan jag satte fart uppför trappan till övervåningen och mitt eget rum.