Spruckna läppar och mellanmjölk

PÅ ETT SMUTSIGT TOALETTGOLV

Jag krokar mig fast i Tinas arm och tillsammans går vi in i gympasalen. Där möts vi av musik, diskobelysning och mängder av niondeklassare som alla är här för att fira att slutet är nära. Gympasalen är pyntad i glittriga girlanger för evenemanget och jag inser genast att Rebecka och resten av festfixarna gjort ett gediget jobb. Den gympasal som jag spenderat mängder av svettiga idrottslektioner i är sig nämligen inte sig lik utan glittrar nu av guld och silver.

Mitt beundrande av omgivningen blir dock kortvarigt när jag och Tina plötsligt får sällskap av våra vänner.

Genom folkmassan plogar sig Julia fram som om hon vore självaste Moses i full gång med att dela på röda havet. Arga blickar skickas åt hennes håll från de personer hon knuffar åt sidan, men Julia verkar inte bry sig det minsta. Trots att jag lärt känna en ny Julia Pettersson blir jag då och då påmind om den bitch hon egentligen är och ikväll finns det inga tvivel om att hon, i hennes värld, äger denna festen. Jag kan dock inte klandra henne eftersom hon i sin ljusrosa omlottklänning hör mer hemma på en Hollywood-gala än på ett högstadieparty.

I Julias hälar följer Sofie, Rebecka och Minna, alla tre med huvudena sänkta för att undvika de blickar som skickas åt deras håll efter Julias frammarsch.

Trots att Julias klänning överglänser det mesta är mina andra vänner minst lika fina i mina ögon. Minna, som aldrig strävar efter att sticka ut i en folkmassa, bär en enkel svart klänning med en yvig kjol som tar slut strax nedanför knäna. På sätt och vis är hon Julias kontrast, vilket får mig att än en gång förundras över hur de två nu hamnat i samma kompisgäng.

Rebecka ser lika proper och elegant ut som alltid,  med sitt bruna hår prydligt uppsatt och iförd en marinblå långklänning med volanger och strass. Medan Julia strålar av filmstjärneglans passar Rebecka in i en värld av cocktailpartyn som handen i handsken.

Sofie, min älskade Sofie som aldrig varit rädd för att göra sin egen grej, har denna kväll klätt upp sig i en ljusblå kostym och trots att hälften av alla killar i gympasalen bär kostymer av alla dess olika färger och former, finns det ingen tvekan om att Sofie bär upp det bäst.

Om jag hade befunnit mig på samma plats för några månader sedan är risken stor att jag hade oroat mig över att vara fulast i denna grupp av otroligt vackra tjejer, men inte nu. I stället skattar jag mig lycklig över att få sola mig i deras glans och att själv få glänsa.

"Äntligen är ni här!", utbrister Rebecka muntert och fångar in mig och Tina i en kram. När hon kramat luften ur oss båda tar hon ett kliv tillbaka och låter blicken vandra över oss båda. "Ni ser helt otroliga ut!"

"Detsamma," säger jag och tittar mellan mina vänner så de förstår att komplimangen gäller dem alla.

"Hoppas att vi inte har missat allt det roliga," säger Tina och slänger en retsam blick åt mitt håll.

"Inte alls!", svarar Rebecka.

"Vi har bara avbrutit ett eventuellt slagsmål mellan Julia och en annan tjej än så länge," flikar Sofie in och lägger armen runt en Julia som himlar med ögonen.

"Kommenterar hon hur mina bröst ser ut så får hon räkna med att jag kommer försöka slita bort hennes löshår," säger Julia och rycker nonchalant med axlarna.

Vi alla brister ut i bubblande skratt som får flera personer att titta över axlarna åt vårat håll. Jag kunde dock inte bry mig mindre eftersom jag denna kväll har bestämt mig för att ha så kul jag bara kan. Det är trots allt en av mina sista kvällar tillsammans med den dysfunktionella grupp av vänner jag funnit och det är något som jag tänker ta vara på.