Kantarelland

Pannkakor och svamp

"Buh!", skrek lille John när han tog av sig masken! "Hahah, fick er!", sade han fräckt och sprang iväg snabbt. Han ramlade och faceplanta, gick upp och sprang iväg igen. I full skratt.

"Jag glömde helt bort att han precis lärt sig flyga, lille John, så jag vart lite tagen". Armand sträckte på armarna och tittade ut i regnet. Solen hade fortfarande inte gått upp men det var tydligt att den var på väg då han kunde urskilja lätta skuggor på mossbladen.
"Thea!", ropade Sofia. "Städar du upp stoftet John vevade ihop".
"Vah! Jag!? Det var ju han som lekte med det!". Protesten var snabb och ilsken.
"Så högt kan han inte flyga än. Någon måste ha hjälpt honom att fånga alla partiklar", sa Sofia med ett leende.
"Och puttrar du igång kaffet också sötnos", tillade Armand.
"Oki, men bara om jag får smaka"
"Nej"
"Orättvist!"

Sofia satte sig upp i soffan och gav Armand en kyss på munnen. Hennes fingrar gled längs hans ben på ett sätt som skulle påminna honom om vad han skulle göra idag. Armand log och visste precis vad hon menade. Inne i köket sitter Thea och John och leker med svampstoftet de samlade under gårdagen.
"Titta! Om jag gnuggar mina händer så lyser de", sade Thea entusiastiskt och visade John.
"Haha titta nu lyser mina kinder!".
"Akta så du inte får det i ögonen John. Då kliar det igen". Sofia gick fram för att torka hans kinder.
"Gud, det är verkligen överallt"
"Men det luktar gott". Thea älskade doften av svampstoft.

Armand packade sin väska och drack sitt kaffe. Han kunde känna den blöta fukten utomhus kittla hans näsa. Han tog ett djupt andetag och sträckte på vingarna så pass att han nästan lyftes upp till taket.
"Titta barn!", sade han när han flög in i köket, landade bredvid Thea och lade armen om henne. "Titta ut genom fönstret. Något magiskt är på väg att hända."
Köket lös plötsligt upp av en arsenal av ljusa färger. Rött, lila, gult, blått, grönt.
"Ååh", bedårade Thea.
Solens första ljus hade reflekterat på en fallande vattendroppe från björklöven utanför fönstret.
"Vi är inne i regnbågen!", ropade John.
Hela köket lös upp. Armand tittade bak mot Sofia och kunde inte sluta le vars ansikte hade ett gyllengult skimmer på sig.
Han rufsade till håret på barnen.
"Ät upp era pannkakor mina små kantareller. Dagen har öppnat sig. Vi ska ut på äventyr idag! Regnet har lagt sig, mossan är blöt och om vi har tur så kanske vi hittar en stor champinjon som vi kan plocka en sträng från!".
"Jaaa!", ropade både Thea och John glatt och glufsade i sig pannkakorna.

John sprang fram och tillbaka i hallen med en sko på foten och ryggsäcken halvt hängandes. Thea var redo och på väg att gå ut genom dörren men stoppades av Sofia.
"Inte än sötnos"
"Jag hittar inte min sko!"
"Den hänger uppe på gaveln", pekade Armand. Lille John försökte hoppa upp men nådde inte. Han flexade sina små vingar för att nå upp men lite för hastigt.
"Hallå, sluta John! Dina vingar slår mig i ansiktet!", sade Thea irriterat.
"Men jag försöker nå min sko!"
Han fladdrar igen.
"Sluta! Pappa!"
"Ok barn", sade Armand mjukt med ett litet leende. "Nu är vi redo. Nu beger vi oss ut". Sofia tittade ut genom kikhålet, vred om nyckeln och öppnade dörren. Dimman var fortfarande tät och hela hallen sköljdes av en söt, stickande doft av nyväxt mossa.
"Jag hoppas vi hittar kantareller idag pappa", sade Thea leendes upp mot Armand.