Kantarelland

Soffan eller Cheetos?

Titta på den där tjuren! Så stolt, stor, så ståtlig. Håren kammar sig så fint längs muskelfibrerna på bröstkorgen. Midjan vickar verkligen till höger och vänster också när han går. Såå fin! "Tror du han är snäll?" Frågar sig en av flickorna i publiken. "A-ha" svarar vännen som fastnat med blicken och munnen öppen. Armarna också. Jag kan se varje muskel röra på sig under den, svarta, finhåriga armen. Enda ner till hovarna. Svansen snärtar i takt med rumpan när han går. Höger *pisk*, vänster *pisk*, höger *pisk*.

"Tror du han ser oss? Kolla nu när han ler!" Han hälsar med hoven, nickar och ler sött till publiken. "Ååh, en dröm". Tjuren stoltserar längs gatan och närmar sig flickorna. Den ena ringlar sina höstbruna lockar med fingret. Den andre försöker få undan sitt lönnlöva orangea hår från ansiktet och planera in ett sött och charmigt leende i samma stund då tjuren skulle möta hennes blick. Han kommer närmare nu. En i publiken sticker en kniv i bröstkorgen på tjuren och blod sprutar. Publiken fasar. Panik råder. Barn gråter. Tjuren faller till ma...

"Men hallå! Vad håller du på med?", skrek Sofia.
"Vah, vad?"
"vAh VAd", sade hon med ett hån. "Varför måste varje story du skriver om alltid sluta i blod!!?"
"Oj, haha jag märkte inte ens. Det kändes som en naturlig övergång".
"Asså...". Sofia himlade med ögonen. "Jag var verkligen investerad. Jag ville veta hur tjuren skulle möta flickorna hihi"
"Du ÄR väl medveten om att jag faktiskt beskrev en riktig tjur här va? Även om han gick på två ben."
"Ja, vad?".

Armand kunde inte sluta bli generad. Vad var det med Sofia som fick honom att känna sig så gosig i hjärtat. När hon hånade honom med "vAh VAd" kunde han inte känna något annat än värme i kroppen. Och ett leende.

"Och btw", fortsatte Sofia efter att ha sparksmekt Armands ansikte med sin fot. "Och btw haha asså varför låter svansen pisk pisk för. Vad är pisk för nåt?".
"Men du vet när man snärtar en piska i luften och så låter det typ *choo-tjing*"
"Hahahah"
"Hur skriver man det ljudet?"
"Inte *pisk* i alla fall", log Sofia.

Båda spenderade resten av kvällen i soffan. Armands högra ben somnade då Sofia låg över den. En påse Cheetos låg mer än en armslängd avstånd på golvet. Armand lyfte upp foten bakom Sofia och upp till soffkuddarna och svängde sedan resten av kroppen så att han låg på sidan och i den positionen försökte nå cheetosen. "Ska jag hjälpa dig?". Sofia, som själv hade ringlat in sina ben mellan Armand och soffan försökte använda magmusklerna för att lyfta sig. "Yy-yihhh, jag orkar inte". Cheetosen fick vara.

Natten var långt gången. TVn hade stängt av sig själv nu. Sofia och Armand låg och sov i soffan med huvuden mot varann. Regnet smattrade ute i perfekt harmoni. "Det blir nog mycket svamp i skogen imorn", slötänkte Armand innan han somnade om igen. Dock strax innan han hann somna om lös rummet plötsligt upp av ett vitt skenande ljus. Den var rund, formad som en virvel. Hela rummet lös upp så mycket att både Sofia och Armand vaknade upp. Den lysande virveln låg och snurrade framför dem i luften. Den var helt tyst. Efter en stund kliver en fot ut ur virveln och till följes en skepnad, vars ansikte inte gick att se, stod nu framför Sofia och Armand.