Del 28. Vad säger mitt hjärta?

284 5 32
                                    

(Eyy två delar på samma dag)

Sonjas perspektiv

Fan asså. Jag har gått in i mina tankar igen. 1 vecka har gått sen Olivia och Dante åkte hem. Och fortfarande tänker jag på de Olivia sa.
"Följ ditt hjärta." Men vad säger mitt hjärta? Jag älskar Ludwig, men jag hatar honom också. Jag vill ge han en andra chans, men fan vad jag inte litar på honom.

Så hur ska jag kunna veta vad mitt hjärta säger? De säger allt, men ändå inget.

"Mamma? Kan vi snäll gå till lekparken?" Frågar Nella och drar mig i benen dör jag står vid köksön

Jag vänder mig om och kollar ner på henne.
"Ja de kan vi. Men ska vi äta lunch först?" Frågar jag henne och ler

Hon nickar och springer tillbaka till soffan och kollar på barn-tv.

Jag och Nella går till lekparken och leker en stund tills hon hittar en kompis och börjar leka med. Jag går till en bänk och sätter mig och tar fram min bok.

Vad säger mitt hjärta?
Vill jag ha Ludwig tillbaka?
Ja.
Men litar jag på honom?
Nej.
Är Ludwig värd en andra chans?
Vet inte.
Fan asså.
Ludwig du har för stor påverkan på mig.
Jag älskar dig. Men fan vad jag hatar dig.
//Sonja Johansson

"Mamma! Mamma! Kan jag få åka hem med Lilly hem?" Skriker Nella och springer fram till mig
Tätt efter kommer Lilly och antar hennes mamma?

"Ja? Visst." Säger jag och ler mot henne

"Ja. Du måste vara Nellas mamma Sonja. Jag är Amanda Lillys mamma." Säger Amanda och skakar min hand

"Hur känner-" Hinner jag säga

"Ja Lilly går på Nellas förskola. Jag har aldrig sett dig där, så därför har nog vi aldrig setts och pratat men Nella och Lilly frågar mig nästan varje dag om de kan leka. Jag har sagt nej, för vill prata med dig först." Säger hon och ler mot mig

"Jaha. Ja men då förstår jag. Nella kan absolut följa med hem till er. Så kan du bara ringa mig när du vill att hon ska hem." Säger jag och ler mot henne

Vi byter nummer och sen går de iväg.
Jag ler för mig själv där jag sitter. Nella har hittat en kompis, de är den bästa känslan man kan känna. Sin dotter är inte ensam.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att duscha. Jag hade en dag för mig själv. De var skönt på ett sätt. Även fast jag älskar Nella så är hon krävande. Men fan vad jag skulle inte klara mig utan henne.

Jag sätter mig ner i soffan med en kopp te och sätter på nån tråkig serie. Jag märker hur min mobil lyser upp och jag kollar på den. De va inget som såg riktigt intressant ut, några nya följare på instagram, snaps jag inte bryr mig om. Men meddelanden hade jag fått. Jag klickar in på notisen från Dante.

Dante🤍 15:33
Sonja.
Jag älskar dig så mycket.
Men Ludwig är kaos.
Han förtjänar inte dig.
Han ligger med andra.
Även fast han älskar dig.
Noel har hört Ludwig skrika
ditt namn i sömnen.
Ring mig eller Olivia,
när du ser detta❤️

Jag spärrar upp ögonen. Ludwig älskar mig, fast han ligger med andra?
Jag klickar in på Dante och ringer han på FaceTime. De känns som en evighet innan han svarar.

"Hej Dante." Säger jag och ler mot honom eller försöker iallafall

"Hej Sonja." Säger han och ler snett mot mig
"Älskling Sonja är på FaceTime!" Skriker Dante på Olivia

Olivias ansikte poppar upp på min mobil och hon ler mot mig.

"Hej hjärtat." Säger hon

"Hejhej." Säger jag

"Hur mår du?" Frågar hon

"Okej. Men nu får ni förklara vad menar Dante med meddelandet?" Frågar jag och byter samtalsämne

"Okej Sonja. Ludwig är helt kaos. Han är helt personlighets ändrad. Han är inte den jag kände, han är någon annan. Antingen är de något som händer i hans liv eller så har han bara bestämt sig för att bli ett as. Jag vet inte men de jag vet är att han inte förtjänar dig just nu." Säger Dante

"Ja hjärtat, Dante har rätt. Men jag vet inte. Om jag känner Ludwig rätt så är de något som händer med honom. Jag vill inte att du och Ludde ska sluta upp såhär. Ni är verkligen menade för varann, ni hör ihop. Jag såg verkligen hur du lös i hans närhet. Eller bara du hörde hans namn." Säger hon och ler snett mot mig

"Jag vet inte vad jag ska säga." Säger jag och känner hur hela min glada Sonja sjunker ner till botten

"Vi fattar de. Men vet du? Vi båda tycker att du och Ludwig borde snacka." Säger Dante

Jag kollar upp på mobilen igen och skakar på huvudet.

"Aldrig. Nej de kommer aldrig hända." Säger jag med tårarna i halsen
Tanken av att prata med Ludwig skrämmer mig. Tänk om han förstör mig mer. Jag vill inte va den ledsna Sonja, jag vill vara den glada positiva Sonja.

"Jo de vet du är de bästa." Säger Olivia

"Nej ni kan inte tvinga mig." Säger jag med skräck i rösten
"Förresten måste jag dra och hämta Nella hos sin kompis. Hejdå älskar er." Säger jag

"Sonja du kan inte springa bort från detta." Säger dom och sen klickar jag dom

Tror dom seriöst att jag vill snacka med Ludwig själv? Aldrig i livet. Han ska inte få komma nära mig och Nella. Om han ligger med andra men älskar mig, då ligger man inte med andra. Han älskar inte mig. Han är precis som Filip. Säger saker som man inte menar.

Men fan asså. Jag vill ha Ludwig i mitt liv.

Sonja är kluven. Vad ska hon göra?

𝐛𝐚𝐫𝐧𝐯𝐚𝐤𝐭𝐞𝐧 ˡᵘᵈʷⁱᵍ ᵏʳᵒⁿˢᵗʳᵃⁿᵈ Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang