𝐛𝐚𝐫𝐧𝐯𝐚𝐤𝐭𝐞𝐧 ˡᵘᵈʷⁱᵍ ᵏʳᵒⁿˢᵗʳᵃⁿᵈ

Del 12. Pappret

Sonjas perspektiv

Att vakna upp bredvid killen som är den finaste man sett. Är de bästa jag varit med om.

Jag kollar på sovande Ludwig och tar mitt ena pekfinger och drar de på hans axel ner på hans arm och upp igen. Jag tar mina fingrar till hans ögon och drar han i ögonfransarna. Han skakar på huvudet och gör en grimasch med munnen.

"Ligger du och tar på mig när jag sover?" Frågar han med sin fina morgonröst. Varför kan han inte ha den rösten hela tiden?

"Ja." Svarar jag och ler
Han ler med stängda ögon.
Han öppnar sina ögon.

"Sonja Johansson du är bara för fin." Säger han och pussar mig på näsan

Jag ler och ska precis kyssa honom när jag hör någon komma in genom sovrums dörren.

"Mamma?" Säger en ledsen Nella
Jag och Ludwig vänder oss mot henne.

"Ja? Vad är de älskling?" Frågar jag

"Jag hörde något konstigt i mitt rum." Säger hon med gråten i halsen

"Kom och lägg dig här." Säger jag och hon springer fram till mig och hoppar upp i sängen.
Ludwig ställer sig upp i bara kallingar och börjar gå ut ur rummet.

"Ludde vart ska du?" Frågar jag
Han vänder sig mot mig och Nella.

"Ludwig ska gå och kolla så inget monster är i lilla NellaPellas rum." Säger han och ler

"Jag vill följa med." Skriker Nella och hoppar upp ur sängen
Ludwig skrattar till och Nella springer fram till honom och han tar upp henne i hans famn och sen går dom iväg. Söta. Ludwig har verkligen tagit "bonuspappa" rollen seriöst. Jag vet att Ludwig vill ha egna barn.

Efter 2 minuter kommer dom tillbaka.

"Vad är de något monster?" Frågar jag Nella när hon satt sig bredvid mig i sängen

"Nej." Svarar hon självsäkert

"Sonja? Älskling?" Skriker Ludwig från sovrummet

"Ja?" Skriker jag tillbaka som står och lagar lunch i köket

"Jag har en present till dig eller egentligen till Nella." Säger han och kommer in i köket

"Vadå för något?" Frågar jag och vänder mig mot honom

"Hemligt. De är till middagen." Säger han och ler finurligt
Jag bara kollar på honom lite argt. Jag hatar när han håller på så.

"Och juste Olivia, Dante, Noel och Axel kommer också till middagen." Säger han

"Men skojar du? Ska jag laga mat till dom också?" Frågar jag

"Nej nej. Dom ska köpa mat till oss och komma hit." Svarar han och tar händerna upp i luften

"Okej bara dom köper något bra till Nella." Säger jag och stirrar in i hans ögon

"Ja ja. Olivia vet." Säger han

"Bra." Säger jag

Jag satt just nu i mitt sovrum och gjorde mig iordning. Jag sminkade mig lätt och så och sen kom Nella in.

"Mamma kan du sminka mig?" Frågar hon

"Ja visst kom." Säger jag och slår mig löst i mina ben för att visa att hon ska sitta där.

Jag tar bara lite ögonskugga på hennes ögonlock och lite lite mascara.

Jag flätar hennes blonda hår och sen åringen hon iväg. Jag är så glad att Nella fick mitt utseende. Hade varit jobbigt om hon hade fått hans. Hade aldrig kunnat se på Nella som jag gör idag. Nella är mitt allt och ingen kan förstöra de. Allra minst han.

"Ludde? Är du klar?" Skriker jag från Nellas rum

"Ja snart." Skriker han tillbaka

"Bra för dom kommer vilken sekund som helst." Skriker jag

"Ja Ludde!" Skriker Nella argt
Jag börjar skratta.

Jag hör hur de knackar på dörren.

"Nella vill du öppna dörren?" Frågar jag henne

"Jaaaaa!" Skriker hon och springer till hallen

"Hej hjärtat." Säger någon
Jag vänder mig om och ser min älskade bästavän.

"Hej älskling." Säger jag och kramar Olivia

"Eyy Ludwig dom är otrogna mot oss." Säger Dante och Ludwig kommer in i köket han med

Jag och Olivia börjar skratta. Och pussar varann på skämt.

"Va i hela?" Frågar Ludwig

"Ludde de är inget konstigt att pussas." Säger Olivia och skrattar

"Nej de vet jag väll." Säger han och kommer fram till mig och pussar mig.

"Vart är Noel och Axel?" Frågar jag

"Dom kommer. Noel skulle tydligen duscha eller något och Axel fick vänta på honom." Svarar Dante

"Jaha. Då fattar jag." Säger jag

Vi väntar 20 minuter och sen kom Axel och Noel.
Vi satt oss och började äta. Efter maten satt vi alla oss i soffan. Jag satt mig dock i en av mina fåtöljer.
Axel satt i den andra.

"Jävlar nu fattar jag vad Ludwig snackar om. Din lägenhet är ju as stor." Säger Noel
Jag skrattar till.

"Tack tror jag." Säger jag skrattandes

Vi satt och pratande en stund bara och Dante och Nella var och lekte en stund ihop.

Ludwig ställde sig upp helt plötsligt.

"Jag har en sak här." Säger han och tar upp en pappers lapp från fickan
"Den är till Nella så här Nella." Säger han och böjer sig ner till Nellas nivå. Nella tar lappen och öppnar den.

"Mamma kan du läsa?" Frågar hon mig och jag nickar och jag plockar upp henne och sätter henne i min famn. Jag kollar på alla. Olivia stor ler. Dante, Axel och Noel ler också.
Jag börjar titta på lappen och bara första raden börjar jag nästan gråta.

Jag börjar läsa högt. Så alla hör.

Till världens finaste älskade Nella.

Älskade lilla Nella. Vi har kanske bara känt varann i tre månader men du betyder allt för mig. Jag är så tacksam att du låtit mig få bli tillsammans med din mamma. Och att jag även får vara en del av ditt liv. Det är de absolut bästa. Att hämta dig från dagis och bara du och jag kan gå hem och se på film tills Sonja kommer hem. Att vakna upp till att du väcker mig och vill mysa mellan mig och Sonja.
Att jag får bara ha dig i mitt liv gör mig hur glad som helst.

Så denna fråga jag kommer fråga nu är nog den svåraste frågan jag kommer fråga.
Får jag adoptera dig?
/från din Ludwig