Rod: Tinawagan ka na ba nila mom?



I just shook my head and sit on my swivel chair while si Rod naman umupo sa upuang nasa harap ko. Tsk! He even start using his phone. Silence hit us until he speak up which made me sigh deeply.



Rod: Nag-lunch ka na, love?



Well, I heard that but I pretend I didn't. I just continue rechecking my patients' charts and when I was about to get another record, he hold my hand so I look at him.



Rod: Nag-lunch ka na po ba, Mrs. Laurel?

Imee: Anong oras na ba? (Then raised her left brow)

Rod: Well, I guess nearly 11am palang— (didn't finish his words coz Imee speak up)

Imee: Sa oras na yan, sa tingin mo kumain na ako?


That question made Rod confuse. Tsk! Agad nagkasalubong ang dalawang kilay niya and slowly let go of my hand.



Imee: Tsk! (Rolled her eyes and stood up to get something)

Rod: Love naman, nagtatanong lang naman ako eh (stood up and followed Imee) Tsaka malay ko ba if you had early lunch with Gab.

Imee: How I wish (whispered)

Rod: What?

Imee: Wala! (Then carry medical supplies)

Rod: I'll help you. Ako na po, okay?



I just let him carry all the supplies besides medyo mabigat din naman. As he placed it down, I told him na balikan niya agad yung ibang mga gamot dahil mamaya kukunin na ito ng mga nurse. When its done, he immediately sit and speak up again.



Rod: Kapag wala ba ako dito, nagbubuhat ka ba ng kung ano-ano?

Imee: No.

Rod: You sure?

Imee: Hindi nga! Bakit ba ang kulit mo? (Look at Rod)

Rod: Wa-wala naman. Nagtatanong lang po besides dapat talaga hindi ka nagbubuhat love, lalo na kapag mabigat. Jusko! Baka makunan ka pa niyan eh.



Rod wink then laugh after telling those words so I took a pen and throw it to him.



Rod: W-why? (Still laughing)

Imee: Ikaw kung ano-anong pinagsasabi mo jan. Could you please shut up? (Frowning)

Rod: Bakit wala namang masama sa sinabi ko love eh.

Imee: Akala mo lang wala pero meron. Mamaya may makarinig pa sayo eh.

Rod: Wala po, okay? Tsaka totoo namang ano eh...

Imee: Ano? (Then raised her left brow)

Rod: Totoong ano...y-you know what I mean, love...L-like ano...Tsaka diba we did that on Paris na— (didn't finish his words coz Imee throw the bouquet of roses on him)

Imee: Wala, okay? Tumigil ka kung ayaw mong lumabas ng luhaan dito sa kwarto na'to (then stare at Rod seriously)

Rod: Sus! Diba nga we're sharing the same bed pa that night tapos you told me to ki— (while fixing the bouquet)

Imee: Ah talaga bang hindi ka titigil? Napakadaldal mo wala namang katotohanan lahat ng pinagsasabi mo.




As I tell those words, I rolled my eyes and shook my head. When Rod notice na I'm really pissed off, he sigh and put the bouquet on the left side of my table.




Mamahalin  Kita ng MalayoTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon