Crystals POV
Jag satt i ett kontor med två dörrar, en på varsin sida. Det fanns en knapp bredvid varje dörr. Jag klickade på den högra, där stod den jäkla hönan. Hon såg läskig ut, hon stirrade på mig med sina stora robotögon. Jag hörde ett barn skratta, sedan ett hjärtkärande skrik.
Jag vaknade av att någon knuffade på mig. Jag skrek på riktigt. Men slutade när jag vågade öppna mina ögon. Zero stod förvirrat vid min säng.
"Hur är det?" Frågade han.
På något sätt började jag gråta, jag hade aldrig känt den här sorts rädslan förut. Det kändes som om tusen nålar stack mig i ansiktet, jag var så rädd.
"Mardröm..." stammade jag fram.
Zero kramade mig, jag kände mig trygg.
Lördag morgon :3
Jag vaknade på nytt. Mardrömmen jag haft var hemsk, enligt mig.
Jag hade somnat i Zeros armar i natt.
Jag kollade på klockan, halv tio.. Jag hade missat frukosten, och Zero var inte i rummet heller.
Jag duschade snabbt och satte på mig kläder.
Sedan satte på en serie på datorn medans jag borstade håret, serien hette Avatar: The Legend of Korra, den var rätt så bra..
Jag gick till matsalen, det kanske var ett annat schema för frukosten på helger, vem vet?
När jag var där kryllade det av elever, frukost serverad. Att hitta Zero bland detta skulle nog ta tid, men det skulle nog vara bra att kolla där jag och Zero alltid sitter.
Där satt han, med en annan tjej.
Zero märkte mig och blev likblek i ansiktet.
Tjejen han satt med undrade nog var det var med honom.
Jag gick iväg till ett annat bord där det satt flera personer.
Jag brydde mig inte om vilka de var, jag satte mig emellan två tjejer.
"Vad gör du?" frågade en av dom,
"Vad ser det ut som?" sa den andra,
"Hon vill vara med de coola barnen".
Jag brydde mig inte om vad dom sa, utan tog en tallrik och plockade på mig lite frukt.
"Hallå?" sa någon mittemot mig.
"Hej" svarade jag tyst.
"Äntligen pratar du! Du har suttit tyst i flera timmar" sa samma person.
"Jag har suttit tyst i en minut..." rättade jag.
Jag tittade upp mot personerna, han mittemot mig var brunett, och de två tjejerna var båda blonda. Det satt flera personer runt om som tillhörde gänget.
"Vad gör du här?" frågade en av de andra personerna.
"Äter, eller ser det ut som om jag har prov?" svarade jag irriterat.
Jag kunde inte fatta hur Zero bara går runt med tjejer sådär!
"Min enda kompis hänger med andra... tjejer" sa jag,
de "populära" var så nyfikna.
"Får han inte det?" sa brunhåriga killen, jag blängde mot honom.
"Obviously så är hon nog hans flickvän" sa en av de blonda tjejerna. Jag nickade försiktigt.
"Du kan vara med oss, om du vill.." sa killen mittemot mig,
"Förresten så heter jag Harry".
"Crystal" sa jag.
YOU ARE READING
Skolan i Itronye
Fantasy(Det här är en väldigt gammal bok, men den håller på att bli redigerad) I den här bokserien följer vi sextonåriga Crystal. Crystal går igenom allting från glädje till tårar under tiden i den nya skolan hon blev skickad till i norr om Itronye, men Cr...
