STALKER Z

med ett högt ljud flög Izabell upp ur sin säng.
Det lät som någon knackade högt på en dörr och det pågick en två minuter innan det slutade.
Izabell la sig ner i sängen och försökte somna om men tanken att det var säker bara ett av deras djur. efter några minuter när hon var några sekunder från att somna så började knackadet igen och hon flög ännu en gång upp ur sin säng men denna gången gick hon inte och la sig igen utan hon gick upp till dörren och öppnade den, Izabell kollade åt vänster och sedan höger men inget var där.  

Med panik och rädsla så sprang hon genom den mellan långa hallen som det hängde portätt av henne's familj och vänner.  längst ner i hallen fanns personen som hon litade på mest i hela denna värld, Evalett Meltson. Personen som Izabell har känt längst av alla i sitt liv utan sina föräldrar och stora syster. Evalett är också den personen som har hjälpt henne genom alla sina problem och izabell har gjort samma sak för Evalett. De fanns där för varandra och har alltid haft det så. Det har gått fyra år sedan Eva flyttade in med Izabell's familj och för tre år sedan flyttade henne's familj ut. 

Hon tog tag i handtaget, öppnade den mörka trädörren försiktigt och gick in i rummet på sina tår för att inte skrämma Eva. ännu en gång flög Izabell upp i luften av rädsla men inte av knackingar utan av den trötta mjuka rösten av sin bästa vän. 

"izabell? är det du?" frågade hon och rummet tändes upp. Där satt Eva i sin säng i en rosa nattlinne medan hon gnuggade in isblåa ögon. Henne's ljusblonda vågiga hår var ruffigt och överallt. 

"jag hörde något knackade så jag blev rädd och det var ingen där" svarade Izabell medan hon kollade ner på marken med henne's mörkbruna förvirrade ögon som forfarande visade några spår av rädsla. Eva pekade bredvid henne på sängen och Izabell satte sig där hon pekade.

"var inte rädd, det var nog bara ett av djuren som vill in i ditt rum men sedan gav upp.. okej, jag vet inte riktigt vad men det var säkert inget farligt" sa Eva i en lugn men trött röst. Izabell lyfte täcket och la sig ner bredvid sin bästa vän och de två försökte somna om igen men just då knackade det högt som sjutton på ytterdörren vilket fick båda två att flyga upp från sängen och Eva tog ett pris från en fotboll lager fem år sedan som stog på hennes skrivbord och gick och öppna dörren till hallen med priset tajt i sin hand och med Izabell bakom henne som skakar av rädsla. Ingen gillar att bli skrämd vaken. 

När de kom till ytterdörren så öppnar Eva dörren snabbt med priset i luften redo för attack. Dörren smälldes mot väggen med ett högt pang ljud och allt som var bakom dörren va en grön lapp på trappan. 

Eva höjde sina ögonbryn och tog upp lappen från tappan och började läsa den högt.

"Va inte rädd... vi ses snart - Z"