Hus Nummer 13 (Svenska)

Kapitel 6: Gårdsfesten

Den 31:e oktober var gatan mörk och tyst som vanligt. Men alla på gatan hade fått ett brev. Det var en inbjudan till en gårdsfest.

Du är välkommen till en gårdsfest

Tid och datum:

31:e oktober, kl 18:00-20:00

Plats:

Bakom gatan, framför skogen

Ta med egen mat och dryck

Som det stod på brevet var festen framför skogen. Den hemska skogen. Ingen förstod varför någon skulle vilja ha en fest så nära den. Men det var där. Och ingen visste vem det var som höll i festen.

Framför skogen stod det tre bord med bänkar och stolar bredvid. Borden var gamla och lite mögliga. De såg ut som om de skulle gå sönder när som helst. Bänkarna, som var från början bruna, hade bitar som fattades och var lite vita, för att de var så gamla och slitna. Området var mörkt och lite rysligt. Det regnade löst och den mystiska känslan kändes i luften.

Klockan 6 den dagen var festen. Hela gatan var bjuden, fast bara tre personer kom. Personerna som kom var de som bodde i Darkenark 13. Adrian Tyskenborg, Adolf Frankein och Kjell Wicked. Fast inte den okända personen. När festen började kom dem exakt samtidigt och satt sig vid varsitt bord. Någon minut senare kom också Lisa Häagendazs.

Inte ett enda ljud hördes.

Kjell Wicked satt vid bordet till vänster. Han såg, som vanligt, ut som en galen kemist. Håret stod rakt ut som om han hade fått en elstöt. Han såg alltid misstänksam ut men idag såg det ut som om han hade mördat halva landet. Framför honom, på bordet, hade han en trolldryck som ingen visste vad den innehöll. Innehållet var vitt och regnbågsskimrande. Kjell kollade in i drycken och tog inte bort ögonen från den förrän festen var slut.

Vid bordet till höger satt Adolf Frankein. Han andades snabbt och såg nästan rädd ut. Han kollade på dem andra och in i skogen, som om han såg något märkligt där. Han såg ut att längta tills festen var över och kunde gå hem. Han tog inte med sig så mycket att äta, bara några kex han hade i hans ficka. Han åt dem så snabbt att man skulle tro att han skulle ha satt i halsen för länge sedan.

Vid bordet längst bort vid skogen satt Adrian Tyskenborg med Lisa Häagendazs. Adrian satt tyst och stilla, han rörde knappt en muskel. Fast, som han alltid gjorde, mumlade han något tyst som en mus. Faktiskt, tystare än en mus. Lisa försökte ge honom mat men han bara stirrade på henne och mumlade. Fast nu såg han ut att vara mer rädd än vanligt. Och arg.

Lisa kollade runt efter vad som skulle ha kunnat skrämma Adrian eller gjort honom arg. Inte så mycket, bara två andra män. Hon bestämde sig för att prata med dem. Hon var egentligen bara en hembiträde men hon brydde sig faktiskt om den gamla gubben.

Ursäkta, har du, för någon anledning, något emot Adrian? Lisa frågade misstänkande Kjell Wicked.

Nej! Varför i hela universum skulle jag ha det? Du är galen bara för att du tror det! svarade Kjell, utan att se på henne.

O-okej... vad har du för dricka? frågade hon, som om hon var en detektiv.

Inget du behöver sticka din stora näsa i, sa Kjell.

Lisa gick iväg och var lite arg. Lite för att Kjell var elak mot henne, men också för att han inte hade gjort något emot Adrian. Fast han kanske hade det, för han verkade lite misstänksam. Han såg ut som om han hade begått ett grovt brott, som ett mord, och han ville lämna landet så fort som möjligt. Eller, väntade han på stunden då han kunde begå brottet?

Hej. Har du någonting emot Adrian? Lisa frågade Adolf Frankein.

Nej! Har jag gjort något för att få honom att tro det? Isåfall, säg förlåt från mig, sa Adolf och fortsatt äta på sina kex.

Lisa gick ifrån honom och tillbaka till Adrian som fortfarande stirrade på henne. Hon tänkte på Adolf. Han verkade lite... konstig. Det verkade som om han också kunde ha gjort något. Vad- visste hon inte.

Är det de som har gjort något? Lisa frågade Adrian. Men hon, som vanligt, fick inget svar. Adrian bara fortsatte att stirra på henne ledsamt, fast argt.

Vad är det? Jag börjar bli arg nu! Kan du inte bara säga något, för en gångs skull? Lisa nästan skrek nu. Hon hade sagt att hon började bli arg, men egentligen var hon arg varje dag. Varje dag frågade hon om Adrian var hungrig, trött och om han ville ha något, men hon fick aldrig något svar. Och det började hon bli trött på. Hon var så arg att hon stormade iväg in i skogen.

När klockan var exakt åtta stog alla upp och gick iväg åt olika håll. Men ingen vet varför de ville gå så hemskt gärna. Kanske ville de iväg från skogen. Kanske ville de skynda iväg för att de hade begått ett brott. Kanske ville de skynda iväg för att begå ett brott. Eller kanske ville de bara sova.

Men den kvällen hördes ett hemskt skrik. Det kom från skogen. När folk gick dit för att kolla vad som hade hänt var det någon som hade mördats. Ingen vet vem mördaren var, men de vet vem som blev mördad. Den som låg på den fuktiga mossan i skogen med blod runt omkring var Lisa Häagendazs.