Secretly in love

[Kapitel 51]

HEAVENS PERSPEKTIV

"Så, det där var den ökända Adam som du inte har kunnat sluta tänka på?" flinar Nathalie mot mig dagen efter när vi är ute på en promenad.

Jag lyfter ciggen mot mina läppar och tar ett bloss samtidigt som jag nickar mot henne.

"Japp, men det ser ut som att han har slutat tänka på mig, vilket inte förvånar mig." svarar jag och vi fortsätter gå.

"Han såg jävligt bra ut, jag ska inte ljuga." erkänner Nathalie vilket får mig att skratta till.

Ikväll ska vi hem till Jesper. Sasha ringde oss innan och frågade om vi ville komma dit och ha en vinkväll med henne, och jag menar... vem tackar nej till vin?

Jag och Nathalie går runt ett bra tag och jag visar henne lite olika platser samtidigt som vi pratar om allt möjligt.

När vi väl kommer tillbaka till hotellet är det redan eftermiddag, jag tar en kort tupplur medans Nathalie läser någon bok och när det väl är kväll så tar vi en taxi till adressen som Sasha smsade mig innan.

Både jag och Nathalie blir väldigt chockade när taxin stannar framför ett stort, vackert, vitt hus. Vi betalar för taxin och går mot dörren innan vi ringer på.

Inte ens tre sekunder senare slås dörren upp och Sasha slänger in oss i en stor kram.

"Hej! Gud vad kul att ni ville komma, jag tänkte att vi kunde lära känna varandra lite och eftersom att bröllopet inte är förens om två dagar så tänkte jag att ni kanske hade tråkigt." säger hon och vi skrattar till.

"Tack för att du bjöd hit oss, det var jättesnällt av dig" säger Nathalie och vi alla går in i huset. Sasha tar med oss in i deras stora vardagsrum där hon redan har framme några vinflaskor och tre vinglas.

"Kommer inte Emma?" frågar jag förvånat, jag tänkte att hon automatiskt skulle vara här. Sashas ansiktsuttryck går direkt från glatt till förbannat.

"Nej, vi kommer inte träffa Emma något mer. Jag tyckte aldrig om henne påriktigt ändå." svarar hon med en låg röst och slår sig ner i en fåtölj. Vi sätter oss på var sin sida av deras stora soffa och tittar lite förvirrat på henne.

"Varför inte? Har det hänt nått?" frågar Nathalie och Sasha suckar högt.

"Hon är gravid." börjar hon säga och jag känner direkt hur hjärtat sjunker i bröstet och hur jag nästan kvävs på luften i mina lungor.

"Men det är inte Adams barn. Hon ljög om det och var otrogen mot honom." jag andas lättat ut men blir snabbt irriterad istället.

"Men va? Hur mår Adam nu då? När fick han reda på det?" frågar jag utan att tänka mig för och Sasha flinar till mot mig.

"Idag, och han mår förjävligt. Han och Jesper är uppe på Jespers kontor och jag är rätt säker på att han inte kommer komma härifrån nykter iallafall." svarar hon och vi nickar till.

Vi börjar prata om allt möjligt och lära känna varandra samtidigt som vi dricker glas efter glas efter glas med vin.

"Vart har ni toaletten om jag får fråga?" fnissar jag fram vilket får även Sasha att fnissa.

"På övervåningen, tredje dörren till höger." svarar hon och jag ställer mig vingligt upp. Det är nästan skämmigt att jag har blivit såhär full på lite vin.

Jag vinglar fram genom korridoren och går fram till dörren som jag tror är badrummet.

Jag trycker ner handtaget och nästan snubblar in när jag märker att detta inte var badrummet. Jag tog tredje dörren till vänster istället för höger, och det bara råkade vara Jespers kontor.

Jag möts av att Adam och Jesper båda två tittar förvånat på mig. Jag rätar på mig och harklar mig.

"Eh, förlåt. Jag försökte hitta badrummet, men j- hur mår du Adam?" dumt, dumt, dumt. Så jävla dumt. Varför är jag såhär?

Jag kunde inte låta bli att fråga när jag ser hur ledsen han ser ut att vara. Jag är inte förvånad, inte alls. Men det kom som ren instinkt att kolla om han mådde bra. Ingen av dem svarar, utan bara tittar på mig.

"Går det bra där nere? Hur full på en skala från 1-10 är Sasha?" frågar Jesper mig plötsligt och skrattar till. Han måste anta att hon är svinfull med tanke på att jag själv knappt kan hålla uppe mig på fötterna. Men det är väl inte så konstigt med tanke på mina höga klackar.

"En svag sjua kanske?" svarar jag seriöst och de båda skrattar till. Såklart att de skämtade.

"Förlåt att jag störde, jag ska gå igen." säger jag och är påväg att gå.

"Nej, stanna en stund, kom in." säger Jesper. Jag sneglar förvånat på honom och han skrattar till.

Jag kliver vingligt in på hans kontor och lutar mig mot hans skrivbord medans Jesper och Adam sitter i två fåtöljer framför mig.

"Hur är det i Italien?" frågar Jesper och korsar ena benet över det andra samtidigt som han lutar sig bakåt och höjer sitt glas med alkohol mot läpparna. Vad det är i glaset är oklart.

Jag kan bokstavligen känna hur hela mitt ansikte lyser upp, jag har alldeles för mycket alkohol i blodet för att hinna tänka innan jag säger nått.

"Helt underbart. Ni borde verkligen komma och hälsa på mig där nere någon gång, jag har alltid tänkt på hur mycket ni båda skulle älska det. Utsikten från mitt hus är helt fantastisk och jag vet exakt vilka restauranger som serverar den godaste maten." orden bara rinner ur mig och jag hinner inte ens inse vad jag själv säger men det verkar förvåna dem båda.

"Jag tror också vi skulle älska Italien." säger Adam och för första gången sen jag kom hit så möts våra ögon. Jag tittar in i hans klarblåa ögon och det är som att jag faller för honom på nytt. Det blir tyst i några sekunder innan jag sliter bort blicken och tittar ner på mina klackskor istället.

"Ja, jag älskar det iallafall. Det är nog det bästa jag har gjort, att flytta dit alltså." fortsätter jag och lyfter inte blicken från mina fötter. Jag hör hur Jesper börjar säga något men jag avbryter honom snabbt.

"Varför skickade du iväg mig?" frågar jag och lyfter blicken mot Jesper. Vid detta laget så har jag inte längre någon kontroll över vad jag själv säger. Jesper blir helt förvånad och vet inte vad han ska säga.

"Var det de dem sa till dig? Att jag valde bort dig?" frågar han mig och jag harklar mig innan jag slår ner blicken till mina fötter igen. Jag är tyst i några sekunder innan jag fortsätter.

"Ja, de sa till mig att du hade valt att skicka mig till en fosterfamilj för att du inte 'klarade av' att ta hand om mig och att du inte ville ha någon mer kontakt med mig." svarar jag och tittar upp på Jesper igen, jag märker nu att det långsamt rinner en tår längst hans kind. Han torkar snabbt bort den innan han svarar.

"Det är inte sant, jag och Adam var helt beredda på att hämta dig från det där behandlingshemmet, men socialen kom till mig dagen innan det och sa att du skulle skickas till en fosterfamilj istället för att jag inte kunde ta hand om dig och vi var förbjudna att ta kontakt med dig tills du var 18 och själv valde att ta kontakt med oss, vilket du aldrig gjorde." svarar han och jag känner en sten lyftas från bröstet.

"Så du valde inte bort mig?" frågar jag och han skakar på huvudet. Jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder och jag slänger mig mot Jesper för att ge honom en stor kram.

Efter en kort stund så släpper vi kramen och jag går automatiskt snabbt till Adam och ger honom en stor kram. Hans famn är lika varm och hemtrevlig som alltid. Jag märker att han blir chockad av kramen eftersom att han stelnar till först men han ger snabbt efter och kramar mig hårt tillbaka.

Jag släpper Adam och ställer mig upp och precis då snubblar Sasha och Nathalie in skrattandes.

"Vi visste att du inte hittade till toan!" skrattar Nathalie fram, vilket får oss alla att skratta.