Secretly in love

[Kapitel 31]

ADAMS PERSPEKTIV

Heaven har inte hört av sig sen i lördags när jag släppte av henne på busstationen, vilket är jättekonstigt? Det är äntligen måndag och jag står utanför skolan och väntar på att hon och Jesper ska komma.

En stund senare ser jag Jespers bil svänga in och parkera på parkeringen. Men det är bara Jesper som kliver ut ur bilen. Jag blir lite fundersam och väntar in honom.

"Vart är Heaven?" frågar jag honom när han kommer fram till mig.

"Iväg." är det ända han svarar.

"Vadå iväg?" frågar jag igen och börjar känna oron växa inom mig. Han ger mig en förvirrad blick.

"Varför bryr du dig helt plötsligt? Hon är iväg." skrattar han fram och vi båda går in i skolan.

Jag tror jag har skickat typ 100 sms och ringt Heaven typ 500 gånger men hon svarar inte. Var det nått jag gjorde fel? Vart är hon? Jag fattar inte.

Några dagar senare...

"Snälla, kan du inte bara hänga med?" säger Leo som försöker övertala mig att gå på någon fest, på en onsdag.

"Nej, det är onsdag Leo." svarar jag och han skrattar till.

"Som att det har stoppat oss förut? Snälla, bara tio minuter!" ber han och jag ger tillslut efter.

Jag har fortfarande inte hört något från Heaven och min oro har officiellt övergått till irritation. Fast sen o andra sidan så sa Jesper att hon håller på så.

Efter att ha kört i nästan 40 minuter är vi framme vid stället som Leo ville kolla up i '10 minuter'. Jag hoppas fan inte att vi körde i 40 minuter i onödan.

Vi kliver in på lokalen och musiken dunkar högt. Leo försvinner snabbt och jag börjar tänka på Heaven igen. Jag tycker verkligen om henne.

Jag börjar gå mot köket och jag får snabbt syn på några personer som sitter i soffan tar heroinsprutor. Vad fan är det för ställe vi har kommit till?

Jag fortsätter gå framåt när jag plötsligt inser att jag kände igen personen som satt och förgiftade sitt blod med heroin och jag börjar koka.

Jag vänder mig snabbt dit och går fram till henne.

"Asså seriöst? Är detta vad du väljer att göra med ditt liv?" frågar jag henne och jag ser hur Heaven tittar upp på mig chockat när hon hör min röst.

"Adam? Vad gör du här?" frågar hon mig förvirrat och försöker gömma den tomma sprutan bakom sig.

"Frågan är vad fan du gör här, kom, följ med mig." svarar jag och drar med henne upp ur soffan och ut ur lokalen.

Hon följer med mig på ostadiga ben och när vi kommer ut i den kalla luften så får jag se henne ordentligt.

Hennes ögon är helt rödsprängda, hennes hår är otvättat, hennes smink är helt utsmetat. Jag vet inte hur jag ska göra detta längre.

"Vad gör du här Adam?" frågar hon mig helt kallt och vinglar till.

"Vad är det med dig? Vad hände? Vad hände med jag är din och du är min? Jag trodde vi hade det bra?" säger jag tyst till henne och drar in henne i en kram.

Jag hör hur hon börjar snyfta, jag släpper kramen en stund och tittar ner på henne.

"Titta på mig Adam. Du vill inte ha mig. Jag är trasig, alldeles för trasig för att laga. Du kommer lämna mig förr eller senare ändå." svarar hon med svag röst och jag drar in henne i kramen igen.

Är det verkligen det hon tror? Är det de jag får henne att tro?

"Lilla älsklingen, jag vill visst ha dig. Och du är inte trasig, du kan klara detta. Men du måste låta mig hjälpa dig, okej?" frågar jag och känner hur hon nickar in i min famn.

Jag sätter Heaven i min bil och letar upp Leo som redan har börjat dricka, han vill inte åka än så han ska ta en taxi hem senare.

Jag går tillbaka till bilen och ser att Heaven har somnat. Jag börjar köra hem till min lägenhet och när jag väl är framme så bär jag in henne och lägger henne på min säng.