Secretly in love

[Kapitel 30]

HEAVENS PERSPEKTIV

Jag känner hur paniken fyller hela kroppen. Jag började känna det redan hos Adam. Jag har inte haft en panikångest attack på rätt länge och har inte en aning varför jag fick den.

Sekunden jag är hemma och stänger dörren till mitt rum börjar jag drastiskt dra efter andan. Det är som att någon hoppar på min bröstkorg och stryper mig samtidigt.

Kroppen fylls med ångest, och det värsta är att jag inte ens vet varför jag har ångest. Jag känner hur min kropp börjar domna bort och automatiskt gör jag det jag alltid gör.

Jag tar ut det på mig själv. Jag biter mig själv hårt i armen för att känna nånting, för att känna smärta. Jag biter igen och igen. När jag har lugnat ner mig lite så går jag och tar en dusch, byter kläder och lämnar lägenheten igen.

Jag ringer Alicia snabbt och hon svarar nästan direkt. Jag frågar henne vad hon gör och om jag kunde få komma hem till henne.

Alicia svarar att hon och Edvin är med varandra och sen några till, så hon frågar om jag också vill komma dit och jag säger att jag kommer snart.

En kvart senare är jag framme hos Alicia som bor ensam och jag går snabbt fram till hennes dörr. Jag kliver in utan att knacka och ser Alicia, Edvin och några till sitta i hennes vardagsrum.

"Hej hjärtat mitt!" skriker Alicia glatt när jag slänger av mig skorna och kommer fram för att krama mig.

Jag ser direkt vad Edvin håller i och när han får syn på mig så ler han bara och skickar jointen till mig. Jag tittar på honom tacksamt och röker klart det sista på den.

Jag spenderar hela kvällen hos Alicia och det slutar med att jag sover över hos henne. Jag vaknar nästa morgon och har mer ångest än någonsin.

Det är söndag och jag har en hel skolvecka framför mig. Jag klarar inte detta mer, jag måste bort. Jag måste få bort alla mina tankar, allt, jag klarar inte detta mer.

Jag pratar ut med Alicia om det och vi bestämmer att vi ska åka till hennes sommarstuga tillsammans i en vecka för att slippa undan världen ett tag. Adam kommer döda mig.

Jag åker hem igen för att packa och möter Jesper precis vid dörren.

"Hej, vart har du varit?" frågar han helt vanligt och jag känner direkt hur tårarna brister. Han tittar oroat på mig och jag börjar förklara.

"Jesper, jag klarar inte detta mer. Jag har så sjukt mycket ångest och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Alicia har erbjudit sig att ta med mig till hennes sommarstuga i en vecka, kan jag snälla få åka?" gråter jag fram och Jesper ger mig en kram.

Vi bestämmer att jag får åka, även om jag hade åkt ändå, och att han inte ska berätta det för någon. Jag packar snabbt min väska innan jag åker tillbaka till Alicia.