Vad hände?

kap 12

Hanna hade lämnat oss för att prata men sagt att oavsett vad som händer skulle jag ringa henne senast vid midnatt. För annars skulle hon ringa mamma och pappa. 

Vi satt bredvid varandra i soffan, ingen sa ett ord. Jag visste inte vad jag skulle säga för jag ville inte att samma scenario skulle hända igen. Jag rös av bara tanken. Det var verkligen hemskt och jag behöver allt stöd jag kan få. Men det han gjorde är nästan oförlåtligt. Han vände sig mot mig och tog tag i mina händer. 
"Förlåt för det jag sa, det var inte menat att det skulle bli så" sa han och tittade i mina ögon. Jag vek undan blicken och skakade på huvudet. 
"Jag förstår inte hur du kunde göra en sån sak. Jag är med barn, ditt barn!" sa jag och ställde mig upp. "Fattar du det? Jag bär på ditt barn och du har mage att skälla ut mig?! Det är för fan inte bara jag som har sett till att Lillan har hamnat i magen!" fortsatte jag med en höjd röst. 
"Jag vet, men jag blev chockad! Jag hade inte tänkt att bli pappa nu!" sa han och tittade ner i soffan. "Och jag vill verkligen gottgöra dig. Nu har jag insett att det är dig jag vill ha och det är det barnet jag vill ha!" 
"Alltså jag vet inte, du sårade mig verkligen. Jag trodde du skulle stå med mig igenom allt!" sa jag och började gråta. Han kom och kramade om mig direkt när han såg mina tårar. Jag sköt ifrån mig honom dirket. 
"Snälla Gabriella" sa han och började snyfta. Jag tittade på honom och såg hur han var förstörd. Då gick jag fram och kramade om honom. Han besvarade kramen och fortsatte att snyfta. 
"Jag älskar dig Sebbe" sa jag. 
När vi slutat snyfta så satte vi oss i soffan och fortsatte prata. Han ångrade sig verkligen och det syndes verkligen. 
"Jag vet inte vad som flög in i mig, det var nog chocken" sa han. Jag log för jag förstod precis hur han kände. Jag blev chockad med. "Förlåt för fotot, hoppas det inte var det enda du hade" fortsatte han. 
Jag gick och hämtade min väska, därifrån plockade jag fram ett foto till. Jag hade fått 5 stycken samanlagt fast hade bara en kvar i väskan. Han rev sönder en, mamma fick, Hanna fick och jag har ramat in en också. 
"Mitt barn, det här är verkligen mitt barn!" sa han glatt. "Jag kan verkligen se oss som en familj. Du, jag och Mini". 
"Jag kallar barnet för Lillan faktiskt" sa jag och skrattade till "ska förresten kolla upp könet om två veckor". Sebbe såg genast väldigt lycklig ut. 
"Får jag följa med?" frågade han och log. 
"Ja, självklart men Hanna ska med också" sa jag lugnt. "Vad gillar du för namn förresten?" 
"Jag har alltid gillar Thor" sa han och tänkte efter. "Tjejnamn kan jag inte".
"Om det är en tjej vill jag att hon heter Melina" sa jag och log. Han nickade bara. 
Vi låg i soffan och pratade hela kvällen och vid midnatt så ringde jag för att lugna ner Hanna som har suttit och väntat vid telefonen den senaste timman. 

Veckorna fortsatte och illamåendet började gå över. Vid vecka 15 så var magen ganska synlig men jag använde fortfarande blusar. Även dom började bli för små så jag och Hanna ska ut och shoppa i eftermiddag. Jag ska börja köpa lite småsaker och beställa vagn till bebisen. I förrgår fick vi reda på att det blir en flicka. Melina ska hon heta. Melina Jaquline Johansson. Jaquline är ifrån Hanna som heter det i mellannamn. 
Eftersom magen syns mer så snackas det mycket i skolan och jag hör att folk viskar när jag går förbi vilket är lite jobbigt. Men jag klarar det ganska bra. Vid skåpen möter jag Jennifer, Anton och Jocke. 
"Ska ni med på fest ikväll?" frågar Anton som kramar om Hanna. Dom är fortfarande tillsammans, vilket är rätt så roligt för Hanna. 
"Haha nej tack" sa jag. Mina andra vänner vet inte riktigt att jag är gravid men det syns och dessutom har jag inte festat på ganska länge nu. 
Jennifer kollade med avsmak på mig mage "är det för att du är på smällen?". Hanna märkte stämningen direkt. "Ja, hon är gravid. Har du något problem med de?!". 
"Ja faktiskt, för det är vidrigt och du är en jävla hora!" sa hon till mig. Jag blev väldigt chockad, Jennifer var ju snäll. Va fan? Därefter hörde jag bara en smäll och Hanna gav henne en örfil. 
"Du säger aldrig sådär till henne! Om hon är en hora, va fan är du då?" skrek Hanna ursinnigt "till skillnad från dig så har hon inte sålt sex!". Jennifer sprang därifrån snabbt gråtandes. 
Hanna visade sin skakande hand "kolla min hand, fy fan". Anton och Jocke som stått helt förlamade kramade om mig och gratulerade till barnet. 

 Dagen fortsatte och jag såg inte Jennifer något mer, antagligen åkte hon hem. Jag kände mig fortfarande ledsen över det men jag slutade tänka på det när jag och Hanna gick emot parkeringen. Idag tog vi min bil, vilket var den senaste Volkswagen kombi Passat. Eftersom jag lånat pappas cabriolet hela sommaren så hade jag väntat med egen bil och när jag fick reda på Melina så valde jag att köpa en fin familjebil. 
"Alltså den här bilen är fett najs!" sa Hanna och klappade på instrumentpanelen. Jag skrattade till och smekte ratten. 
Det första vi gjorde var att åka till en bebisbutik där vi skulle kolla på vagn och barnstol. Det är en djungel för det finns så mycket att välja på. Så jag har ett par i åtanken och sedan får jag prata med Sebbe. 

"Ska vi åka och shoppa kläder nu?" frågade Hanna. 
"Of course baby!" sa jag och blinkade.