Från kapitel 26:
Jag trängde mig fort fram genom folkmassorna för att ta mig fram till hallen. Väl framme tog jag ett djupt andetag och vände på killen framför mig.
Han såg chockad ut, precis vad jag var. När jag insåg att killen inte var Dante.
Jag ursäktade mig fort och sprang ut. Luften började ta slut. När jag kom ut till trappgången satte jag mig hastigt ner och lutade huvudet mot väggen.
"Andas Bella" viskade jag till mig själv för att få kotroll på andningen.
Plötsligt slogs dörren upp och Nelly rusade ut från lägenheten.
"Nemen gumman" sa hon när hon såg mina tårar. "Han är jättedum och förtjänar verkligen inte dig, det han skrev var verkligen inte okej" sa hon med ett snett leende
Där vaknade min hjärna till liv. Skrivit? Vad då skrivit? Vad fuck menar hon?
"Skrivit vadå?" Sa jag helt förvirrad.
Nelly tog sig för munnen och såg chockad ut "har du inte sätt" mumlade hon tyst som om hon inte ville att jag skulle höra
"SÄTT VAD FUCKING DÅ?!" Mitt tålamod började taslut.
"DETTA ÄR FÖRFAN INGEN FRÅGESPORT, VAD SKA JAG HA SÄTT?!"
Nelly kollade skamset på mig "Dantes Ask" sa hon tyst och kollade ner på sina skor
Ojojoj, vad har Dante skrivit nu?🤷♀️